Uppdatering

Jo, omnämnandet i OLM låter alltså såhär:

"Fantasin har en yvigare och personligare hållning och tidskriftssveriges roligaste slogan: 'en hyfsat rolig tidskrift i en ganska
tråkig genre för en rätt liten krets'. Bra material i en snygg form men redaktionen unnar sig också friheten att överraska."

Och det låter ju finfint!

Sedan skriver han om debatter/diskussioner och då låter det såhär:

"Visst kan det vara kul när Fantasin skojar om DN-recensenten Jonas Thente. men är det hans litteratursyn, hans urval, hans
stil, hans ideal som tas upp? Eller vara det faktum att han råkar vara redaktör och recensent på en kultursida som fortfarande
klamrar sig fast i rollen som litterärt centrum i brist på bättre?"

Och det kan man ju fråga sig.
Bäste herr Edenborg, när skrev vi om Jonas Thente?

Medelklasshoran på väg

Hon är påväg! När som helst nu (måndag eller tisdag hoppas vi) landar hon i prenumeranternas brevlådor. Lite senare hos återförsäljarna.
Och behöver vi säga det: Fantasin har ännu en gång gjort sitt bästa nummer hittills!

En annan liten fläkt av framgång: CM Edenborg skriver om sveriges kultur/litteraturtidskrifter i senaste numret av Ordfront (sålämpligt kallat Ordfronts Litterära Magasin). Fantasin får ett kort men fint omnämnande.
Dock blir vi gruvligt osäkra på det där att vi skulle ha skämtat om Jonas Thente... Vi? Skämta? Näääää...? Hur som helst kan vi inte minnas varken när eller hur, men läsekretsen kanske är hjälpsam nog att minnas?

Lagom till vinterkylan

Fantasin tar sig samman, sätter igång, det är NU det gäller!
Vi har mailat och tjatat om deadlines, likt apor har vi kliat våra huvuden och undrat över hur numret ska komma att gestalta sig. Men nu är det alltså på gång. Det ska bli ett nummer, varje gång finns det ett korn av tvivel - om inte hos oss så kanske hos er förväntansfulla. Men tvivlen icke! Till jul eller åtminsone innan "ring klocka ring" så ska du ha det nya numret i din hand - förutsatt att du är prenumerant!
Medelklasshoran är på väg!

En fransman alltså

Bästa kommentaren om Nobelpriset hittills:

"kul att nobelpristagaren heter pojknamn flicknamn pojknamn croissant."

(Från Stretar_emot)


/Elin

Fantasinredaktionen Samlar Styrkorna

I ett huj var sommaren över och det blev september. En lite kallare vind, en lite blekare sol, lite mörkare kvällar och den där känslan av Terminsstart (också för de redaktionsmedlemmar som inte börjar någon Termin). Nytt kontorsmaterial, nya att-göra-listor, ordning och reda, nya tag.

Ja, fantasinredaktionen samlar ihop sig så gott det går, utspridda som vi är över ett flertal stadsdelar, landskap och kontinenter. Det är dags för tema "Jävla Medelklasshora!"

Följ framåtskridandet här, eller här.

Fantasinredaktionen simmar som en fisk

Vad har redaktionen då gjort i sommar? Bland annat detta:



Vistats på pittoreska Bornholm och badat i grunt vatten.

Bornholm är fint, men... efter ett tag blir man lite trött på Vackra Utsikter, Vackra Korsvirkeshus, Vackra Hantverksbutiker. Då blir man glad när vädret river tag. Visar att även här bor det snåla och svåra och djupt kända mänskliga svårmodet.

Fantasin prasslar med andra tidningar

Okej, okej, okej, intet är för litet för att få plats på denna blogg. Särskilt när det har med de reaktioner som Fantasin väcker ute i världen.

Tisdagen den 29 juli fanns nedanstående citat att läsa i DN, som blåsts upp till att bli liksom en karamell för läsarna i utkanten av tidningsuppslaget. Tyvärr hade de glömt bort att bifoga det eminenta författarnamnet till citatet, nämligen vår egen Jessika Schiefauer.


//////////////////////

"En `perverterad och imbecill´kvinna, med `ett dvärglikt förstånd - och en jättes lustar´. Ärligt talat - vem blir inte nyfiken av sådana beskrivningar?"

I nya numret av den litterära kulturtidskriften Fantasin (1-2/2008) uppmärksammas bland annat Jean Rhys roman "Sargassohavet" om Bertha, den galna kvinnan på vinden i Charlotte Brontës klassiker "Jane Eyre". Temat är parafras.

//////////////////////

Både essän och Jean Rhys-texten är lika bra som de låter, vi lovar.

Fantastisk Recension av Parafras!

Fantasinierna är överlyckliga. En ny recension av Parafras har seglat upp i Helsingborgs Dagblad. Av en recensent som faktiskt förstått vad Fantasin vill och är. Rörda blir vi, och tackar ödmjukast.


Besjung ormen!

TIDSKRIFTEN
Fantasin
Nr 1-2 2008

Tidskriften Fantasin har på relativt kort tid vunnit både läsares och kritikers gunst med sina personligt hållna texter om litteratur. Årets första (dubbel-)nummer har temat ”Parafras”, ett begrepp som skribenten Elin Alvemark beskriver så här, ”Det är något med att para sig och fras och det finns massor av dem i filmen Shrek".

Men redan i Jessica Schiefauers essä om ”Sargassohavet” (Jean Rhys alternativa roman baserad på Charlotte Brontës ”Jane Eyre”) demonstreras parafrasens användbarhet: politiskt, konstnärligt och mänskligt. Rhys version av giftermålet mellan Rochester och Bertha slutar visserligen även den tragiskt, med en inlåst ”mad woman in the attic”, men Schiefauer har vaskat fram ett parti i Rhys roman som trots allt pekar mot ett möjligt möte.

Fantasins redaktörer försöker hela tiden stjäla tillbaka litteraturen från patriarkat, litteraturvetare och förståsigpåare. Uppdraget är att hitta nya in- och utgångar som gör litteraturen möjlig att vistas i. Inte minst tydligt blir det i Klara Bengtssons suggestiva remake på berättelsen om den i berget fastkedjade halvguden Loke. I ”Medan giftet verkar” (titeln är lånad av Bruno K Öijer) skildras hela det mytologiska förloppet ur den giftdrypande ormens perspektiv. Vad har ormen gjort för fel? Varför måste den lida i evighet för Lokes synder? Frågan kan också formuleras såhär: Vem besjunger ormens orättvisa öde? Och svaret? Fantasin, så klart.

Mats Kolmisoppi

Felriktad Bredsida!

Så har den första recensionen, nåja reaktionen, kommit in på Fantasins nya nummer. Den stod att finna i sydsvenskan och löd som följer:

////////////
Felriktad bredsida
Först publicerad: 12 juli 2008 23:28
Senast uppdaterad: 12 juli 2008 23:28


Elin Alvemark deklarerar i Fantasins nya nummer att redaktionen begick ett övergrepp när de bad henne skriva kring begreppet parafras i tidskriftens senaste nummer. Poserandets högsta form är självbespeglingen, konstaterar Rakel Chukri.

Kulturlös. Så kände sig den danska utrikeskorrespondenten Annegrethe Rasmussen när hon nyligen intervjuades i danska P1.

Frågan var vad hon saknade mest från Danmark när hon bodde utomlands. Hon svarade: Vännerna, men de finns ju på Facebook. De andra två som intervjuades svarade däremot medisterpølse och det vackra danska språket.

Rasmussen skämdes för att hon hade nämnt Facebook och skrev en krönika i tidningen Information där hon undrade hur pinsam man kan vara innan man blir portad från P1.

Det säger en hel del om kulturkred. Om smak. Om rädslan att framstå som ytlig. Att jobba på en publik scen innebär alltid ett visst poserande. Och på något vridet sätt kan alltså kärlek till korv anses finare än att vara fascinerad av sociala medier.

Det finns vissa som inte verkar bry sig om den typen av smakmarkörer. De är sällan fler än de ängsliga.


I senaste numret av kulturtidskriften Fantasin finns dock ett exempel på en protest mot allt som heter intellektuellt poserande. Elin Alvemark har bjudits in att reflektera kring numrets tema ”parafras”. Tredje meningen i hennes text lyder: ”Jag ska stoppa upp begreppet parafras i röven och skita ut det.” Vilket hon gör.

Alvemark förklarar att begreppet parafras är oväsentligt för mänskligheten och att tidskriftens redaktion begår ett övergrepp på henne bara genom att be henne skriva texten. Redaktionen är dessutom ”feg”, ”en medelklasshora” och ”skulle lika gärna kunna dö”.

Redaktören skriver förvånat i förordet: ”En gång hytte vi med nävarna mot de manliga kulturtidskrifterna, nu står vi där själva.”

Nästa nummer ska ha temat ”Jävla medelklasshora!”. Alvemarks spya träffade ironiskt nog helt fel. Poserandets högsta form är självbespeglingen.

RAKEL CHUKRI
medarbetare på kulturredaktionen
//////////

Parafrasera Mera!

I tidigare nummer har vi reclaimat ord och företeelser (Horan, Fittan, Magen) men nu tar vi steget vidare till att studera kampsystern Parafrasen. För om världen är definierad av andra, vad kan man göra då? Skapa en ny värld eller vränga den nuvarande världen ut och in?

Genom sprickan i det färdiga verket kilar hon sig in. Hon är "omskrivning, omdiktning, utläggning". Hon är Parafrasen, detta litterära högdjur.

I numret...

läser Elin Alvemark lusen av Fantasin och temat. Vi har utnyttjat henne genom att bjuda in henne, vi är ena jävla medelklasshoror! Vi borde dö!

åker Heidi Johansson till Abu Dhabi och ser parafraser av västerländska kulturbrands uppföras. Sorbonne Abu Dhabi, Louvre Abu Dhabi. Hon är på besök i ett glittrande drömland där turistens hjärta bultar farligt nära kolonialistens.

läser Jessica Schiefauer den epokgörande postkoloniala boken Sargassohavet. Den är skriven av Jean Rhys och ger för första gången den inspärrade västindiska hustrun Bertha, i boken Jane Eyre, en röst.

ger seriealbumsdebuterande Sara Granér nya ramar till porträtt av upphöjda män.

deltar pristagaren till Borås tidnings debutantpris, Viktor Johansson, med en diktsvit.


Och mycket mer!

Fantasin finns att köpa för modesta 60 kr här:


Vänder sig om, Göteborg
Museibutiken, Göteborgs Konstmuseum
Press Stop Drottninggatan, Göteborg
Hedengrens bokhandel, Stockholm
Café Edenborg, Stockholm
Konsti-ig, Stockholm
Akademibokhandeln City, Stockholm
Press Stop/Pressbyrån Västermalm, Stockholm
Tidskriftsbutiken, Malmö
Antikvariat Bode, Karlshamn

Parafrasen har fått luft under vingarna!

Tillsammans med framgångsrika göteborgsbandet Den Stora Vilan sparkade Fantasin loss det nya numret.


Redaktionsmedlemmen Jessica Schiefauer är nöjd.



Illustratören Emelie Röndahl vet hemligheten.



Elin Boardy står i flamingobaren.



Linnéa Bernerman annonserar att hon går in i redaktionen igen, den här gången som en del av brainstormings- och texttrusten.



Finlandsredaktionen, Heidi Johansson, är närvarande.



Illustratören och serietecknaren Vanja Larberg tar Fantasin till sitt hjärta.



Vanja och Sara Hallström lusläser nya numret.



Anders och Elin diskuterar livet.



Axel, Nina och Peter diskuterar något annat.



Ett försök att få det röjjiga bandet på en bild.

Releasefest!!

Fantasintjejerna uppklädda för fest.


Fredagen den 27 juni blir det releasefest. Som vanligt en crossover mellan privat och offentligt med band uppläsningar bar och grymt festpynt på Nedre Matrosg. 5. Och framförallt, med det nya numret!

PARAFRAS heter det och blir snyggare än synden. Våra två nya layoutare, Fia & Karin, har slitit häcken av sig i vårvärmen för att ge fantasin ny kropp.

Kom och fira med oss!

Mailen är tillbaka!

Nu går det åter att maila fantasin som vanligt. Redaktionen@fantasin.se ska det vara. Har du idéer tankar texter frågor inbjudningar - maila!

Felmeddelande

Om du försöker nå Fantasin via mail just nu så har du nog märkt att det inte går... Vi byter leverantör av eh... dom där tekniska sakerna (webb och mail och sånt). Det verkar ta längre tid än vi trodde. Bye bye Surftown Schmurftown (med den vansinnigt hånfulla taglinen "Success online").

Vill du oss nåt som kan sägas offentligt så går det ju att kommentera här.

Annars: ha tålamod!

Hälsningar från fantasinredaktionen

Update on Fantasin

Parafras-numret håller på att knådas fram under våra kompetenta layoutares händer. Texterna ligger redan uppdukade i mjölpåsar och på uppläggningsfat. Det kommer bli en fest! Ja vi vet, parafras, det låter otillgängligt. Att para en fras med en annan. Alltför litterärt och högtravande. Men det är ju det som är så schysst med parafras-begreppet. Att det ÄR litterärt och högtravande, och att det handlar om omskapande. Så vad kan fantasin göra, om inte OMSKAPA! Som alltid älskar vi att knåda om, förvandla, upplösa, ta fram det fula i det fina, det låga i det höga, det personliga i det allmänna. Ja faktiskt, there´s a crack in everything, that´s how the light gets in. (Men vänta, jag skulle ju inte göra några mer musikreferenser. Fast det här är ju Leonard Cohen, mannen som valde musiken för att tjäna mer på sina dikter, så det får vara okej tänker jag.)

Nämentamejfan det är inte okej att shoppa nytt badrum stup i kvarten

Japp, Göran Greider jag håller med dig. Jag håller med dig fullständigt. Det känns sjukt att gå på stan i denna bländande vår (solsken som honung, som rinner ner över kroppen, som sätter igång denna upphetsade oro som vill att saker ska hända, hända, hända som de bara gör på våren) och se människor rusa runt med sina shoppingkassar. Att se dessa kliniskt rena inredningar och skyltfönster basunera ut sina varor. Att se reklamplancherna med sina 650kr för en flygresa till solen. Detta sköna vårväder och denna hyperkapitalism, dessa snurrande ekorrhjul som ingen tycks beredd att kliva av. Hur ska vi rädda planeten om vi alla måste ha en ny outfit stup i kvarten, vi betalar den med vår förgågna tid (varje hundralapp har vi slavat för) och vi betalar den med vår framtid. Det är ett öronbedövande kaos av billiga priser och snärtiga slogans och hårda stilettklackar och snabba kassar och jeepar och korta weekends i London och Upplevelser och Kickar, som täcker över denna katastrof. Vi måste kliva av. Det är inte möjligt att köra bil i samma utsträckning som förut, att flyga på samma sätt, att äta samma inporterade varor. Vi måste ändra oss, vi måste förändras.

Ja, jag vet, han känns ofta störig, bufflig, samma gamla Göran. Men den här gången tycker jag bannemig du ska läsa hans essä:

"Svenskarnas ekologiska fotavtryck hör till de största i världen, ändå bygger vår plats i världsekonomin på att vi förväntas tjäna och köpa ännu mer. Två nya böcker föreslår radikala kurer: lägre konsumtion, mindre arbete!"

/ Klara

Mat e politik!

Nu har den återvänt, känslan av att det vi äter kan förändra världen. Jag minns den från barndomen, då bönorna och linserna svällde, då musten skulle göras på egna äpplen, då brödet var omsorgsfullt handknådat. Länge nu har mathandeln bara excellererat, köp exotiskt, köp färdiglagat, stressa ihjäl dig och ät mikromat - du har råd! Här är det billigt billigt willysbilligt!

Men nu har tiden kommit för det omsorgsfulla, det egenhändigt gjorda, maten som en del av dygnsrytmen, något man väljer, bearbetar. Att köpa ekologiskt, närproducerat, sängsongsbetonat (å lyckan när det blir dags för svenska tomater och squasch igen!) är ett sätt att komma i kontakt med livet. Fantasin goes natural, och plockar fram de syrade grönsakerna, kung markattas folder och minnena om en tid då det inte var de exotiska upplevelsernas mängd som avgjorde en människas värde, utan hennes närvaro i det liv hon lever ständigt.


Världsnaturfonden WWFs rekommendationer för fisk och skaldjur

Käka på:

Abborre
Alaska pollock, MSC-märkt
Blåmusslor, repodlade
Gråsej
Gädda
Gös från insjöar
Hummer
Krabba, burfångad, svensk
Lax, KRAV-märkt
Sill och strömming
Skarpsill
Skrubbskädda (vanlig flundra)
Vildfångad och odlad fisk som är miljömärkt

Tänk efter!
Dessa arter hotas inte av akut överfiske, men kunskapen om bestånden kan vara dålig eller fiskemetoden skadlig för miljön.

Hajmal/pangasius
Havskräfta
Kolja
Krabba
Lax, odlad, som inte är miljömärkt
Makrill
Nordhavsräka
Piggvar, slätvar
Regnbåge, röding,öring
Sik
Siklöja
Tonfisk
Torsk, nordost-arktisk


Låt bli!

Hajar och rockor
Hälleflundra, blåkveite
Marlin, svärdfisk
Marulk
Lax, vildfångad från hotade bestånd
Räkor, tropiska
Rödspätta/rödspotta
Tonfisk, blåfenad
Torsk
Tunga, rödtunga, bergtunga
Ål

Skimrande debut!

Nu är den här, höstbokskatalogen hos Wahlström & Widstrand! Och vad får man väl se när man slår upp sidan tio, jo en guldglänsande Fantasinmedarbetare som på bästa författarmaner tittar mjukt innesluten i sin skaparförmåga fram på oss över köksbordet. Ett sådant författarporträtt har vi drömt om sen vi var små, fröken Boardy! Denna livsglittrande och vemodigtskimrande roman får ni dyka ner i i augusti, med havskaskader bakom er, och ett vidsträckt vatten som uppslukar och omsluter er, tills ni kommer ut på andra sidan boken.




Gripande berättelse om en kvinnas kärlek, ensamhet och utsatthet

Allt som återstår är en familjehistoria som tar sin plats i ett kargt bohuslänskt landskap i början av 1900-talet, genom årstider och människoöden, förbi historiska skeenden och åldersväxlingar, hela tiden med ett sjungande, målande språk. En berättelse om en kvinna, som i sin vanlighet blir alldeles unik.

Medan de andra syskonen söker sig bort -- tre av dem ända till Amerika -- blir Emma den som stannar kvar och tar hand om gården med sin far. Hon är bara sjutton när hon blir gravid med drängen Emil. De gifter sig och barnaskaran växer sedan i snabb takt. Men efter hennes pappas bortgång försämras förhållandena alltmer. Och ute i Europa står första världskriget för dörren. Emma är fast på samma plats som modern före henne. Händernas göromål och huset och barnen fyller varje sekund.

Elin Boardy är född 1979 och uppvuxen i Majorna i Göteborg. Hon går på Bibliotekshögskolan i Borås och är en av redaktörerna för kulturtidskriften Fantasin. Hon har tidigare bland annat medverkat i Debut 2003. Allt som återstår är hennes debutroman.

Är du i Jönköping och sugen på Fantasi?

Kanske råkar du befinna dig i Jönköping idag, du kanske är bosatt där, eller så är du bara på genomresa. Hur som helst så råkar detta vara din lyckodag. I dag launchar Jönköping Bokens Lördag. Och som inbjudna författare från Götet kommer två medarbetare från Fantasin att hålla skrivarworkshop i den utsträckta staden vid den glittrande sjön, nämligen Sara Hallström och jag själv.

(Under åren då min farmor låg sjuk uppe i Norrköping brukade jag och min bror komma från Göteborg och ansluta till min fars bil i Jönköping, sen åkte vi upp genom landet. Det regnade ibland. Vi rastade vid Ruinen och stirrade ut över Visingsö. Vi åt chiabatta med mozzarella och tomat, en tvåtusentalsvariant av min uppväxts utflyktsäggmackor. Väl uppe i Norrköping åt vi hemlagad smörgåstårta i Ellen och Åkes kök, Åke såg ut precis som min far och min farmor. Och Ellen placerade ordentligt sin basker på huvudet. Dessa trådar som leder ut ur mig och in i andra, som vibrerar och lyser. I Jönköping glittrar vågorna.)

Kom förbi, vet jag!

13.30 i Tabergs bibliotek
16.00 i Jönköpings stadsbibliotek





/Klara

Fantasin på kalas!

Tack så hemskt mycket för senast.

&

Häng av dig jackan här så kan jag visa dig lägenheten.

&

Varsågod, gästerna får börja!

&

Nä, ta du det sista!

&

Ska det vara en konjak?

&

Nä jag tror det är dags att börja tänka på refrängen!

&

Med dessa enkla fraser och uttryck vill Fantasin slå ett slag för det prefabricerade språket. Efter tio minuters inlärning står du dig på vilken tillställning som helst. Var inte rädd för att stöta på någon våldsamhet eller konflikt. Här är alla lika såta vänner. Ovänner ombeds gå någon annanstans.

/ k.

Here Comes Textival

Kolla vilket snyggt bord! Fantasin gick lös med glitter och rosa, det är inte ironi, det är genuint... uppiggande! Dessutom skriker det fest och händelse, vilket gjorde att vi nästan sålde slut på allt vi hade med oss. Till nästa år lovar vi lukrativa prenumerationserbjudanden för att ytterligare sprida oss över Sverige som vinterkräksjukan SARS eller någon annan illvillig bakterie.



Och Textival i sig? Ja, herregud. Om ni var på Emmabodafestivalen på nittiotalet så fattar ni stämningen. Lite fumligt, mycket hetta (folk kom in med ytterkläderna på och svettades som gnuer), mycket entusiasm och lite barriärer mellan folk och folk. Som Emmaboda? Jag hatar ju människor som måste göra musikanalogier stup i kvarten för att visa att de har tillträde till den hemliga grotta där livet levs på riktigt. Musik liksom, är kod. En enda lång kod som ska berätta att "jag är alright". Som skriker ut hur "alright" jag är. Härmed ska jag aldrig ställa mig in hos er så mycket att jag gör en musikreferens.

För oss i Fantasin handlade Textival mer om kommers och mingel än om litteraturen. Det märktes också i inledningsdiskussionen som leddes av Anina Rabe, det var kulturpolitik och litteraturen som produkt och internets välgörande inverkan, men själva innehållet lös med sin frånvaro.

Men kanske beror detta delvis på att Fantasin satt hemtrevligt inklämda mellan Galago och Femkul och krängde tidningar för glatta livet, medan de svettiga besökarna gick på uppläsningar och seminarier. För oss var själva festivalen mer som en lång tågresa, där man färdas sittande genom sina olika sinnestämningar. Och utanför fönstret passerar träden, som är besökarna, och ömsom blir man hungrig och ömsom skrattar man och hela tiden är man på väg.

Snart kommer textivalreferat...

Japp, det var triumf och sockerdricka för hela slanten på textival (eller nja, nästan. Sådana tillställningar har alltid sin beskärda del av obehag och ångestattacker, när hugade försäljare av egna varumärken samsas med upplevelsesökande besökare, så blir luften tät. Känslan av kvävning kan snabbt dyka upp. Men hey... det här var långt ifrån bokmässan. Här handlade det faktiskt om kultur, det kändes i de intima borden och i entusiasternas milda leenden. Jag drack kaffe och trivdes.) Men mer om det sedan. När kameran har plockats upp och det läggs upp digitala foton från tillställningen.

Själv tänkte jag bara på en sak: Maja Lundgren debatten tycks ständigt mynna ut i samma fråga. Är boken "sann"? Läste det senast i Anders Johanssons läsvärda "tio försök till kritik av debatten om Maja Lundgrens Myggor och tigrar" i senaste numret av Ord och Bild. Han saluförde åsikten att all text är subjektiv och fiktiv, vilket jag håller med om. En bokstav är inte något annat än en del av den kognitiva maskin som ständigt babblar i våra huvuden, och som skapar låtsasvärldar och beskrivningar av allt vi stöter på. Den kan göra anspråk på att säga "sanningen" men aldrig vara en sann avbildning av verkligheten. Verkligheten pågår på ofattbart många nivåer, från fibrerna i skrivbordets träskiva, till det mellanmänskliga rum där sociala handlingar sker. Det var en av Johanssons poänger.

Andra vill kunna läsa texter som verkliga avbildningar, hävdar att en biografi ska vara "sann". Vilket med tidigare resonemang blir märkligt, eftersom det enda man kan få ytterst i en biografi är en subjektiv sanning, en egen upplevelse formulerad i ord.

Nåväl, två perspektiv. Anders Johanssons undersökande och vindlande text mynnar ut i tanken att det är lögnen som är det autentiska. "Det fiktiva i sammanhanget är snarast den utbredda föreställningen om en subjektiv sanning. OM begreppet fiktion togs på allvar borde det istället beteckna ett objektivt hopp, något som gick utöver den individualistiska verkligehten, det aktuella samhället, men likväl var sant för fler än författaren eller hennes ex."

Jag tycker: vi lever stora delar av våra liv i en verklighet som är påhittad. De kognitiva strukturerna som syns i språket är de samma som vi använder när vi går omkring på gatorna, när vi tittar på husen, när vi studerar pizzan på tallriken. Vi kommenterar och diskuterar allt, inuti huvudet, ofta så snabbt och automatiskt att vi inte ens märker det. Är det då underligt att vi tycker att en bok är "sann" när vi tycker att våra egna liv är "sanna"?

Är den dock inte något fantastiskt, denna sammanhängande värld som inte finns? (Och skrämmande, depressionen är ju en sådan malande åsiktsmaskin som spårat ur.) Som strömmar till oss från tidningssidor, från boksidor, från våra egna hjärnor. Denna ständigt talande, berättande, skapande röst som väller fram. Titta dig omkring. Din värld är inte sådan. Den är på något annat sätt, ständigt, precis bortom din fattningsförmåga.

Johanssons poäng tycks vara att vi trots allt delar orden, delar den skrivna lögnen, och att den på så sätt blir ett "objektivt hopp". Något autentiskt, för att det är precis så påhittat som allt är. Men för mig blir det att återigen göra en uppdelning, skära ett snitt mitt i hela kakan. Trots allt är fiktion och sanning, autencitet och lögn, en orddikotomi som inte finns. Världen är både sanning och lögn, den är. Text är både sanning och lögn, den är. Men, som vanligt, det är svårt att fullt ut upplösa diskussionen inifrån själva diskussionen, då blir det liksom meningslöst att tala.

Sen kan jag, på en helt annan nivå, bli liksom störd på alla som säger: men borde inte folk fatta att även en självbiografi är fiktiv? För, tänker jag med bultande hjärta, är INTE DET DET SOM GÖR LITTERATUREN SÅ FANTASTISK, ATT DEN ÄGER DEN SUGANDE KRAFTEN ATT SKAPA EN SANNING SOM LÄSAREN ÄR BEREDD ATT TRO PÅ TILL DEN MILDA GRAD ATT DET RÄCKER MED ATT BYTA UT NAMNEN MOT VERKLIGA PERSONERS NAMN FÖR ATT LÄSARE SKA TRO ATT TEXTEN ÄR VERKLIGHETEN? VEM VILL PUNKTERA EN SÅN FÖRMÅGA HOS DETTA LURVIGA ÄLSKANSVÄRDA DJUR SOM ÄR LITTERATUREN?


/K.

Fantasin på Textival!

Ojdå, nu har vi sannerligen varit slöa med att uppdatera vår blogg. Det är så, snön faller, marken visar sig igen, man får snuva, man skriver en rad, man engagerar sig i något i DN, man skvallrar med en vän, och plötsligt har det gått en månad och DET ALLRA VIKTIGASTE AV ALLT har fallit undan.

DESSUTOM - vi måste ju puffa för vår medverkan på helgens Textival. Ett skönt häng (tror vi, vi har inte varit där tidigare) och en massa inspiration. Förväntar vi oss. Vi kommer att kränga Fantasin, kräma på med vår trevliga sida och visa upp nyinhandlade outfits. (Min pojkvän tyckte jag såg ut som en indiepopande sjuttonåring när jag kom hem med kassarna i veckan. Då insåg jag att jag shoppar så sällan att jag nu velat vara lite "fräck" och omedvetet tagit de yngre systrarna till utgångspunkt. Gruvade mig för att jag glömt köpa en palestinainspirerad sjal gjorde jag också, den skulle ju passat utmärkt till den långa koftan med de små fickorna. För övrigt är shoppingrundan en extremt ovanlig händelse i dessa klimatkristider då mottot "Det du inte shoppat har miljön tjänat på" lyser starkt och klart för mig.)

Nåväl, nåväl, känner ett omåttligt behov av att babbla på lite här. Kanske är det för att bloggen ekar lite tom, eller så är det för att jag kommit ut ur ett skrivar-och-migrän-skov. Det vill säga: först skriva som en dåre och sedan få migrän som en dåre, så att jag måste hälla i mig receptbelagda rosa-piller som verkar som mirakel, men som inte bör blandas med alkohol. Varpå fredags vinglaset ställdes in. Världen ter sig lite lättare så här efteråt.

/K.

Everybody Sing Halleluja

Numera ligger himlen grå och marken är fuktig av regnduschar, och stormar annonseras och uteblir stup i kvarten. Men oförtruteligt, ostoppeligt, ohejdbart jobbar Fantasin vidare med sitt nästa nummer. Bokstäver faller på plats, fingrar knapprar, det smygs och tisslas i korridorer. Det utmanas och dras värja. Det kallas in de bäst lämpade från stad och landsbyggd. Det byggs torn. Det skapas bålverk och bryggor. Det läggs sten på sten. Någon står vid telefonen och ropar ut det senaste. En annan svarar, med det ännu litet mer sena. Så blir det saktfärdigt, så går det långsamt. Så får redaktionen ta en fika. Och som det fikas! Med höga koppar av kaffe och te, och mumsanden. Det mumsas och gnags och knastras och tuggas så att kanelsnäckorna yr.

Så är det tillbaka, raskt, till grottekvarnen, där sida upp och sida ner, fylls av tecken, ord, meningar, som ska leta sig ut i landet via de rätta kanalerna (och även de felaktiga, för den delen).

Håll andan, ta en sup, fall i trance, stirra i taket, dagdröm ut genom fönstret, fingra på en penna, fingra på en halvfärdig dikt, fingra på en faktura, fingra på någon du älskar. Så är nya Fantasin snart här, och öppnar sin vackra Parafraskropp för dig!

/K

CENSURBEGÄR

Var går skiljelinjen mellan individens rättigheter och allmän yttrandefrihet? Det är ingen lätt fråga. När jag funderar över vilka politiska ståndpunkter jag är beredd att slåss för så kommer jag spontant på tre stycken:

1. Att alla individer är fria och har lika värda.
2. Att samhället ska ha skyddsnät för de utsatta.
3. Att yttrandefrihet råder.

De tycks ganska svåra att säga emot, men ändå hamnar ofta 1:an och 3:an i konflikt med varandra. Var går gränsen för vad du får säga om mig innan min frihet och mitt lika värde hotas? Det är ingen enkel fråga, men att svaret är att begränsa yttrandefriheten och ge de kränkta skadestånd är långt ifrån självklart (vilket Maciej Zaremba visat i sin nödvändiga artikelserie "Först kränkt vinner"). Fördelarna med en sådan strategi är att vem som helst inte kan hälla ur sig dumheter om förtryckta grupper längre, att den förtryckta har fått ett maktmedel efter åratal av uthärdande och förföljelse, nackdelen blir ett räddhågset klimat där diskussionen stympas. Vilken av de två punkterna, 1 och 3, är viktigast?

I dagens DN finns en liten notis som berättar att "tre av fyra kulturnämndsordförande i Sverige vill kunna stoppa kommunalt finansierad kultur som de upplever som pornografisk, religöst kränkande eller innehåller politisk propaganda. Det visar en undersökning som SVT:s Kulturnyheterna gjort."

Men finns det inte ett annat sätt att värna 1:an och ändå behålla 3:an? Har man inte tolkat individens rättigheter en aning snävt om man anser att censur är det som ska ta bort förtryck?

När det gäller yttrandefrihet finns i dagens DN något som pekar i en annan riktning. På varsin halvsida får Jimmi Åkesson från Sverigedemokraterna vända sig mot Andreas Malms artikel om islamofobi. Och på en annan halvsida får Andreas Malm bemöta Åkessons åsikter om muslimer.

Det är svåra, allvarliga ämnen. Man kan tycka vad man vill om islamofobi, men tydligen finns den. Är det rätta då att sådana åsikter inte ska synas, inte ska diskuteras? Gör det de utsatta rättvisa? Tar det bort främlingsfientlighet? En gång i tiden tyckte jag nog det. Det var vid den stora nazistvågen -99 (blodiga -99, som någon pr-sugen nazist kallade den) då tidningarna fläkte upp namn och bild på nazister för att frysa ut dem ur samhället. Men jag hamnade genast i en hätsk diskussion med en av mina vänner. Han sa: om de inte tillåter dessa åsikter att uttryckas, vilka åsikter kommer i nästa vändning att förbjudas? Är det dina åsikter, kan de kränka någon? Men det var inte samma sak, ansåg jag, för nazism hade ju lett till folkmord och då var det ok att göra en avskiljning av vi och dom, bara för den här gången.

Men i efterhand har jag insett att han hade rätt, det har kommit en lavin av censurbegär. Konsten ska hindras för att den kränker religösa och politiska värden, tycker 3 av 4 kulturnämndsordförande.

Och det är därför som jag faktiskt tycker att DNs publicering av Jimmi Åkessons replik är bra. För den belyser något, vilket även Andreas Malms svar gör. Det är diskussion och demokrati och yttrandefrihet.

Och jag tror att det är den väg som vi måste ta, diskussionens. 1:an värnas inte bäst genom censur (vem ändrar åsikt av det?) utan genom 3:an. Genom yttrandefrihet där olika sidor möts.

Men det här är ingen enkel sanning, något som slås fast en gång för alla. Gränserna för vad ett samhället kan tillåta måste ständigt diskuteras. Genom sådana journalister som Maciej Zaremba hotar inte en allmän konsensus att döda diskussionen.


/Klara

Grattis Viktor!

I veckan fick en av Fantasins medarbetare Borås Tidnings Debutantpris på 100000 pix. Viktor Johansson har under några år farit fram som en veritabel virvelvind genom Sveriges offentlighet, startat bejublade kulturtidskriften "Ett lysande namn", hållit i uppläsningar, varit inblandad i nedlagda o-tidskrift och kommit ut med sin debutdiktsamling.

Vi på Fantasin har med beundran iakttagit denna kraft och kreativitet flöda över sina bräddar, dränka hela Sverige. Det var helt enkelt inte konstigt att det slutligen skulle leda fram till Ära, Berömmelse och Stålar!

Välförtjänt är det också, rent litterärt!

Underbara Formgivare Ansluter!

Nu är det klart, Fia Djerf och Karin Linderoth blir nya layoutare för Fantasin när Linnéa Bernerman slutar. Dessa båda hänger vanligtvis på HDK och vurmar för retrodesign och layouten i kulturtidskriften Ondskan.

Fantasin darrar och huttrar och ryser av välbehag och skräckblandad förtjusning, som man gör när man sätter sig i frisersalongen för att prova en alldeles ny frisyr. Nä nu tusan slår jag till! tänker Fantasin och blickar in i spegeln och upp i Karins & Fias pålitliga och kreativa ögon.

Hur resultatet blev får ni se i nästa nummer!

Varför vara uppdaterad när man kan vara seg och långsam?

Fantasin slår härmed ett slag för den långsamma rapporteringen. Nyhetsbevakningen som sker veckor i efterhand, korrespondensen som färdas över hav. Varför? Jo, för att den sekundsnabba rapporteringen ändå bara passerar, men gamla nyheter dör aldrig. Dessutom slipper en massa bloggare bränna ut sig i narcissistiska fyrverkerier stup i kvarten.

Så, med den inledningen, vill redaktionen egentligen berätta så här måttligt och lagom i efterhand om de framgångar en av våra skribenter haft i en annan och konkurrerande kulturtidskrift. Klara Bengtssons recension av Maja Lundgrends bok "Myggor och tigrar" (i anrika tidskriften Ord & bild) har lyfts fram både av DN och GP.

I DN den 30 januari kallar Eva Adlofsson den "en helt briljant analys" och i GP dagen efter fläskar man på med rubriken "MISSA INTE KLARA BENGTSSONS ANALYS!" i en blänkare där man berättar att man visserligen redan recenserat Ord & Bilds temanummer "Ryska hjärtan" men att man då inte nämnde "en mycket läsvärd analys". Blänkaren mynnar ut i:

"Det är Klara Bengtsson som läst Lundgren, och läser gör hon också i sin text på ett så öppet och övertygande vis att hennes analys av Lundgrens roman får en fenomenal styrka. Alla som läst, och alla som ännu inte läst, Myggor och tigrar rekommenderas att omedelbart införskaffa detta Ord & Bild-nummer."

Så, Fantasin fortsätter att skrytblogga. Stora gester behövs en mulen vinterdag.

Hallå världen, ännu en Fantasinskribent seglar ut!

Den här gången är det Jessica Schiefauer som spänt sina segel och ska bli publicerad på Bonnier Carlsen. En fantastisk ungdomsroman är det, som skildrar den snåriga svåriga balansgången mellan frihet och beroende. Redaktionen jublar, plockar fram champagne och kyssar och häller välgångsönskningar över hennes axlar. Den flickan vet hur man är både begåvad och hårdarbetande! För närvarande huserar hon nere i Skåne och övriga redaktionen saknar henne med en ihållande galenskap.

Det är inte lätt när det är svårt

På Den blinde Argus diskuteras den svenska kulturtidskriftsfloran, med en intressant återblick på den artikel i Biblioteksbladet 2005 som förutspådde eller tyckte sig se en ny kulturtidskriftsboom. Vad blev det, frågar sig Andreas Björsten nu? Läs själva vad han kommer fram till!
Fantasin är live&kicking, trots att vi blivit av med vår layoutare och nu är en vagn som kör omkring med bara tre hjul.
Men i takt med att senaste numret blir läst och bläddrat i runt om i landet, har redaktionen börjat arbeta på nästa nummer. Temat är Parafras och deadline 1/3. Har du en text eller en bild på temat? Vi lovar inget annat än att vi tittar på allt som landar i vår mail, och att vi försöker hinna svara. Men skicka gärna!
Och är du en begåvad layotare som gärna jobbar gratis (se nedan) - hör av dig!

Fantasin har fått stöd!

Underbart är det att få titta på Kulturrådets stödlista, där Fantasin fått fördubblat stöd för 2008! Manna från himlen, kärlek och ull och honung. Fantasin som är i en förändringsfas, med en redaktionsmedlem mindre och uppdraget att finna en ny layoutare, tackar för de 50000 kronorna!

Och här en liten genomgång av vad Fantasins medarbetare har för sig:

Inför våren kan redaktionen rekomendera skrivarkurser inom Studifrämjandet i Kristianstad för dig som befinner dig i Skåne, för där kommer den briljanta redaktionsmedlemmen Jessica att husera under sex månader. (Och har ni inte läst hennes novell i feministiska kulturtidskriften Femkuls andra nummer 2007 så tycker vi att ni ska leta upp den bums.)

Och vill ni läsa en mastig och slutgiltig recension av "Myggor och tigrar" ska ni slå upp det färska numret av Ord & Bild (tema "Ryska hjärtan") och läsa recensionen skriven av redaktionsmedlemmen Klara Bengtsson.

Och om ni är trötta på regn och rusk kan ni drömma er in i redaktionsmedlemmen Elin Boardys vardag, när hon nu sitter på kamelryggen i den indiska öknen.

I övrigt har Fantasin hunnit få en recension i Helsingborgs dagblad och haft telefonkonferenser kring det nya årets första dubbelnummer.

Vi hoppas att ni följer med på årest Fantasin bergodalbana!

Fantasin rockar landet

För alla er som missat det så har Fantasins nya nummer (som en gång gick under temat "skit" men numera rätt och slätt heter #3-4) landat på diskarna i landet. Här kan du köpa Fantasin:


Vänder sig om, Göteborg
Museibutiken, Göteborgs Konstmuseum
Tidskriftsbutiken, Malmö
Hedengrens bokhandel, Stockholm
Café Edenborg, Stockholm
Konsti-ig, Kulturhuset, Stockholm
Celsius, Uppsala


Om du gör det så får du ta del av följande ljuvliga artiklar:


Maja Karlsson, aktuell i boken Könskrig (Altas förlag), diskuterar skrivandet och könet som resa,

Sara Lidman utdelar en snyting från obygden,

Sara Hallström funderar kring om man kan smutsa ner text,

Klara Bengtsson undersöker den påstådda likriktningen på författarskolor,

Jessica Schiefauer står upp för känslans betydelse för skrivandet,

Elin Boardy ger en utblick på den eviga och omöjliga kärleken till Bollywoodfilm



Dessutom får du:


Tjackhoran, fittan, och alla de andra!

Välkommen 2008!

Och så var det nya året här, och det firar vi med Emelie Röndahls fina illustration från det nya numret!

Dessutom noterar vi en diskussion om nödvändigheten av att läsa god litteratur för att lära sig något om skrivandet på Errata under Maltes inlägg om Fantasin-artikeln.

Anna Hallberg klagade i DN på det nya klassikerintresset, inte för bokintresset i sig, men för att boken ändå var hotad och att frågan om vem som skulle skriva de nya klassikerna blev ännu mer akut.

Men på errata finns det ändå ett positivt samband: de som läser klassiker blir också förmögna att skriva klassiker!

Det snackas vidare...

Diskussionen kring Klara Bengtssons artikel om skrivarskolepedagogik, ur nya numret av Fantasin, fortsätter på nya ställen. Här på en blogg som ägnar sig åt novellen som konstform.