Here goes: populärkultur!

”Pirates of the Caribbean!”, säger dom, och dom talar i kursiver. Åh, ja ja, tänker jag och ler lite. För ett halvår sen var det Harry Potter och Hermione, eller The Sims 2, men nu. Å, Pirates of the Caribbean TVÅ har kommit ut!
Och dom är väl ändå för små för att det ska pirra av Orlando eller Johnny?? Så vad är det då? Hur kul kan det vara?

Trodde jag.

Det behöver inte pirra. Hela filmen pirrar.
Dam dam dam-daram går musiken, nåt blås är det, och trummor såklart. Taktfast, militäriskt. Det är värjor, det är båtar.
Och: det är män i vidärmade skjortor, det är trekantiga hattar. Jamenvisst, så enkelt trycker man på MINA knappar. Harre!

Men nå, hur som helst, det var nu INTE männen i de trekantiga hattarna (i singular, visserligen, ursäkta dramatiken) det skulle handla. Det var om den allmänt fartfyllda stämningen. Javisst: dödskallepirater och en och annan blodig värja och exploderande krutdurk. Ge publiken vad den vill ha! Och mig.

En parentes här: Att inte ha teve är trevligt på många sätt, som ni nog kan föreställa er. Reklamen, skvalet, bla bla. Men oj vad jag saknar det när jag kommer hem efter tex en skrivarkurskväll, lagom trött och mosig efter att ardrenalindampet har lagt sig. Å vad lite Top Model eller Extreme Home Make over skulle sitta fint då. Lagom slabbigt, som en stor muffin… Men icke.
Så istället: Pirater! Och jag har ju redan en vurm, här, kan man säga. Minst sagt. Long John Silver och sen var det liksom kört. Ojojoj.
Jag läste om Captain Morgan och Blackbeard, om Captain England och om Anne Bonny och Mary Reid. Det har jag ju skrivit om förresten, i konstruktionsnumret.

Äventyrens öar, allt det där. Skepp och plundring och R. sade en gång för rätt många år sedan att ”jag förstår faktiskt inte hur man kan romantisera över mördare och våldtäktsmän.” Och nä, if you put it that way. Men jag kan inte hjälpa mig.
Och nu, herreminje! En stilig man i skjorta och trekantig hatt. Skepp och änterhakar och förlig vind och öar och till och med en kod. Även om ingen fick svarta lappen som på Long Johns tid.

Men ja, om jag ska runda av här...

yo ho ho och en flaska med rom


/Elin

Shout outs till M.

En debutant i Göteborgs-Posten!
Martina, känd från o-tidskrift, "ger ordet pretentiös ett ansikte."

Gött å se!

Snart, snart...

Vi vet ju att ni väntar, att ni håller andan, rullar tummarna, pillar sönder öletiketter och alla andra nervösa tics ni har för er.

Men lugn, bara lugn!
Fantasin vet, Fantasin hör, Fantasin tröstar, Fantasin är räddaren i nöden.
Tro-numret kommer i december! Nu kan det sägas, för nu finns det en pdf. Som vanligt förstår vi inte exakt hur det gått till, men här är den! Så redan innan jul borde alla ni prenumeranter få tidskriften i brevlådan.

Nä, men du har väl inte glömt att förnya din prenumeration?!

Det är sån grym ordning på mina papper

Kontorsmaterial (detta ändlösa ämne till njutning, senast igår fick undertecknad spatt inne på Wettergrens vid åsynen av mappar, anteckningsböcker etc samt otroligt fina fickalmenackor över 2007. Sån tur att jag inte redan köpt en. Sån tur att detta var året då jag överraskade mig själv och inte köpte en likadan som de föregående (herregud!) minst fyra åren! Nu blev det vinröd spiralbunden med svarta blomslingor och svart resårband att hålla ihop med, och eheu: den har en liten plastficka längst bak!
Ooh, det känns som om jag modebloggar, är det så här det känns, Therese? Att få lov att ge sig hän åt beskrivningar av saker man gillar. Nice! Men alltså) diskuteras nästgårds, hos Malte .
Kommentarsdiskussionen har dock utvecklats, via post-it-lappar, till att istället handla om litteratur: mastodontromaner kontra kortprosa eller något ditåt. Och undertecknad fick ett helt klart indecent proposal från Pietro (Maglio på Modernista (är Mordernista en freudiansk?) förmodar jag)!
Allt kan hända!


Elin

Lite allt möjligt mumsigt, upphittat längs vägkanten.

På o-tidskrift skriver dom om vårbokskatalogerna (som verkar vara nåt man borde bry sig om, men fantasin står undrande med böcker upp till knäna och griper tag i det som flyter förbi. En fantasyungdomsroman, en Purpurfärgen, en annan, en tredje, en femte).
(fast vi hejar förstås på Sara H som kommer med nummer två!)

Och Betty är på gång igen.


Det regnar kallt höstregn över Göteborg och Nina Simone sjunger sitt allra vackraste:
I wish I knew how it would feel to be free.
I wish you could know what it means to be me,
then you'd see and agree that every man should be free.
I wish I could live like I'm longing to live.

Le Bombe!

Å vår älsklingsartist har nu kommit med SKIVA.
Martin Marre LeBombe Madsen Karlsson, en gång känd som "Skurups Pärla".

Ni måste måste måste kolla in! Snyggt och nice och så får man rätt i öronen finfina låtar.
Köp skivan genast! Nu har ni chansen att vara först med det nya.
Skynda fynda!

Shout outs till Malmö/Bjärred/hjärtat!

En Geijser igång på Betty Boom Boom

Oj oj då, vad Betty Boom Boom verkar vara i farten... glid in och läs mer om ångest, prestationsågren och Vilda Västern.