”Pirates of the Caribbean!”, säger dom, och dom talar i kursiver. Åh, ja ja, tänker jag och ler lite. För ett halvår sen var det Harry Potter och Hermione, eller The Sims 2, men nu. Å, Pirates of the Caribbean TVÅ har kommit ut!
Och dom är väl ändå för små för att det ska pirra av Orlando eller Johnny?? Så vad är det då? Hur kul kan det vara?
Trodde jag.
Det behöver inte pirra. Hela filmen pirrar.
Dam dam dam-daram går musiken, nåt blås är det, och trummor såklart. Taktfast, militäriskt. Det är värjor, det är båtar.
Och: det är män i vidärmade skjortor, det är trekantiga hattar. Jamenvisst, så enkelt trycker man på MINA knappar. Harre!
Men nå, hur som helst, det var nu INTE männen i de trekantiga hattarna (i singular, visserligen, ursäkta dramatiken) det skulle handla. Det var om den allmänt fartfyllda stämningen. Javisst: dödskallepirater och en och annan blodig värja och exploderande krutdurk. Ge publiken vad den vill ha! Och mig.
En parentes här: Att inte ha teve är trevligt på många sätt, som ni nog kan föreställa er. Reklamen, skvalet, bla bla. Men oj vad jag saknar det när jag kommer hem efter tex en skrivarkurskväll, lagom trött och mosig efter att ardrenalindampet har lagt sig. Å vad lite Top Model eller Extreme Home Make over skulle sitta fint då. Lagom slabbigt, som en stor muffin… Men icke.
Så istället: Pirater! Och jag har ju redan en vurm, här, kan man säga. Minst sagt. Long John Silver och sen var det liksom kört. Ojojoj.
Jag läste om Captain Morgan och Blackbeard, om Captain England och om Anne Bonny och Mary Reid. Det har jag ju skrivit om förresten, i konstruktionsnumret.
Äventyrens öar, allt det där. Skepp och plundring och R. sade en gång för rätt många år sedan att ”jag förstår faktiskt inte hur man kan romantisera över mördare och våldtäktsmän.” Och nä, if you put it that way. Men jag kan inte hjälpa mig.
Och nu, herreminje! En stilig man i skjorta och trekantig hatt. Skepp och änterhakar och förlig vind och öar och till och med en kod. Även om ingen fick svarta lappen som på Long Johns tid.
Men ja, om jag ska runda av här...
yo ho ho och en flaska med rom
/Elin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vem går inte igång på karlar i trekantiga hattar, spetsmanschetter och värjor? Det enda jag har svårt att tycka om med filmerna - ur det avseendet - är att de inte försöker återuppliva vår respekt för perukstocken.
Jag tyckte om texten om John Silver. Tyckte rentav att den var bland det bästa i det numret.
Tv-frihet är det bästa ting, som ägas (?) kan all jorden kring.
(Jag skrev förresten själv en - ganska kvasiakademisk - reklektion om Pirates of the Caribbean II på http://estetiskaforskolan.blogspot.com/2006/08/postmoderna-pirater.html )
U.J.
Tackartackar!
Har ju inte sett tvåan ännu, men ska läsa din text igen sedan!
/elin
Skicka en kommentar