Tillbaka i Mölndal

Detta har inte så mycket med fantasin att göra.
Jag vill bara säga.
Lackarebäck. Broplatsen.
Omas hus högt där ovanför, gult tegel mot bergets gröna och grå. Den vägen, den vägen. Och att jag nu varje pendlarmorgon ska passera våra stigar uppför berget.
Gatorna är raka, ljuset ett annat? Tegelljus, dessa fyrtio- eller femtiotalslängor, uppställda i rader. Jag lärde mig aldrig hitta, bara mellan hållplatserna och huset, affären på hörnet.
Också mörkret är ett annat här. Mörkret av en annans historia, av min historia. Att kunna peka: sjukhuset, BUP, Soc.
Lamporna längs spårvagnsspåren in mot stan. Krokslätts fabriker, Krokslätts torg, Lana. Och vidare hemåt.

Elin