Fantasin frågar sig hur det ska gå ihop.

Fyra stycken redaktionsmedlemmar i kultursvängen, man kan kalla oss eldsjälar. På den nivå där det mesta är kul och man är beredd att göra det där extra gratis för att man gillar det man gör så himla mycket.
Så vi tackar ja och tackar ja.
Det är eget skrivande, det är skrivarkurser och föreläsningar och jobbsök och portfolios och utbildningar. Och som inte det vore mycket nog: förhållanden, vänner, husdjur, familjer, grannar.
Har jag glömt nåt?
Så sitter man där med varenda kväll i veckan inbokad, och även helgen, utom kanske lördag förmiddag. Och vart går man härifrån?
Där är väggen.
Där är dörren.
En insikt uppenbarar sig långsamt: att prioritera innebär inte att välja allt det roliga, utan att också välja BORT roliga saker. Shit, var det SÅ det skulle göras? Men vilken av alla de roliga sakerna ska man börja med att välja bort?

I somras upplevde Fantasin kollektivt att vi fick möta FÖREBILDER. Det var Patricia i Porjus, det var Eva-Stina och Gunnar utanför Voullerim, det var Heide i Voullerim, det var Maj-Doris vid Stora Lulevatten.
De visade oss: man gör ett val, väljer sin konst, sin plats, sitt liv. Det fungerar. Säkert var det också historier fyllda av bortprioriteringar, försakelser och svårigheter. Men de var DÄR, de levde den dröm som vi alla fyra bär på.
Men vägen dit ser så jävla lång ut härifrån!