På presscenter stod Mustafa Can och försökte få nån sorts entrébiljett eller pressleg, men icke, du måste FAXA in din ansökan, se här! sa damen i disken och klappade förtrytsamt på högen med infaxade beställningar.
Vimlet, det sjudande blodet, människomassorna.
Något ex av nummer 3 redan sålt i FSK:s monter. Tjohoo!
Och sedan, klockan blev fem: dags för framträdandet!
Där stod vi. Där var barnen, hopsamlade och nerlugnade. På scenen. Där var publik (mammor, pappor, syskon, vänner, chefer...) och det blev så fint, det var inspirerande också för den som höll i mikrofonen, och barnen läste sina texter, alldeles på kornet!
Därefter bokmässemingel med gratis vin och asgoda snittar hos SR, mammutoliver hos bokus och mer vin lite varstans. Ett stort (om än artificiellt) lugn lägrade sig, och bokmässan kändes på det hela taget mera överkomlig och hanterbar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar