Releasefest!!

Fantasintjejerna uppklädda för fest.


Fredagen den 27 juni blir det releasefest. Som vanligt en crossover mellan privat och offentligt med band uppläsningar bar och grymt festpynt på Nedre Matrosg. 5. Och framförallt, med det nya numret!

PARAFRAS heter det och blir snyggare än synden. Våra två nya layoutare, Fia & Karin, har slitit häcken av sig i vårvärmen för att ge fantasin ny kropp.

Kom och fira med oss!

Mailen är tillbaka!

Nu går det åter att maila fantasin som vanligt. Redaktionen@fantasin.se ska det vara. Har du idéer tankar texter frågor inbjudningar - maila!

Felmeddelande

Om du försöker nå Fantasin via mail just nu så har du nog märkt att det inte går... Vi byter leverantör av eh... dom där tekniska sakerna (webb och mail och sånt). Det verkar ta längre tid än vi trodde. Bye bye Surftown Schmurftown (med den vansinnigt hånfulla taglinen "Success online").

Vill du oss nåt som kan sägas offentligt så går det ju att kommentera här.

Annars: ha tålamod!

Hälsningar från fantasinredaktionen

Update on Fantasin

Parafras-numret håller på att knådas fram under våra kompetenta layoutares händer. Texterna ligger redan uppdukade i mjölpåsar och på uppläggningsfat. Det kommer bli en fest! Ja vi vet, parafras, det låter otillgängligt. Att para en fras med en annan. Alltför litterärt och högtravande. Men det är ju det som är så schysst med parafras-begreppet. Att det ÄR litterärt och högtravande, och att det handlar om omskapande. Så vad kan fantasin göra, om inte OMSKAPA! Som alltid älskar vi att knåda om, förvandla, upplösa, ta fram det fula i det fina, det låga i det höga, det personliga i det allmänna. Ja faktiskt, there´s a crack in everything, that´s how the light gets in. (Men vänta, jag skulle ju inte göra några mer musikreferenser. Fast det här är ju Leonard Cohen, mannen som valde musiken för att tjäna mer på sina dikter, så det får vara okej tänker jag.)

Nämentamejfan det är inte okej att shoppa nytt badrum stup i kvarten

Japp, Göran Greider jag håller med dig. Jag håller med dig fullständigt. Det känns sjukt att gå på stan i denna bländande vår (solsken som honung, som rinner ner över kroppen, som sätter igång denna upphetsade oro som vill att saker ska hända, hända, hända som de bara gör på våren) och se människor rusa runt med sina shoppingkassar. Att se dessa kliniskt rena inredningar och skyltfönster basunera ut sina varor. Att se reklamplancherna med sina 650kr för en flygresa till solen. Detta sköna vårväder och denna hyperkapitalism, dessa snurrande ekorrhjul som ingen tycks beredd att kliva av. Hur ska vi rädda planeten om vi alla måste ha en ny outfit stup i kvarten, vi betalar den med vår förgågna tid (varje hundralapp har vi slavat för) och vi betalar den med vår framtid. Det är ett öronbedövande kaos av billiga priser och snärtiga slogans och hårda stilettklackar och snabba kassar och jeepar och korta weekends i London och Upplevelser och Kickar, som täcker över denna katastrof. Vi måste kliva av. Det är inte möjligt att köra bil i samma utsträckning som förut, att flyga på samma sätt, att äta samma inporterade varor. Vi måste ändra oss, vi måste förändras.

Ja, jag vet, han känns ofta störig, bufflig, samma gamla Göran. Men den här gången tycker jag bannemig du ska läsa hans essä:

"Svenskarnas ekologiska fotavtryck hör till de största i världen, ändå bygger vår plats i världsekonomin på att vi förväntas tjäna och köpa ännu mer. Två nya böcker föreslår radikala kurer: lägre konsumtion, mindre arbete!"

/ Klara

Mat e politik!

Nu har den återvänt, känslan av att det vi äter kan förändra världen. Jag minns den från barndomen, då bönorna och linserna svällde, då musten skulle göras på egna äpplen, då brödet var omsorgsfullt handknådat. Länge nu har mathandeln bara excellererat, köp exotiskt, köp färdiglagat, stressa ihjäl dig och ät mikromat - du har råd! Här är det billigt billigt willysbilligt!

Men nu har tiden kommit för det omsorgsfulla, det egenhändigt gjorda, maten som en del av dygnsrytmen, något man väljer, bearbetar. Att köpa ekologiskt, närproducerat, sängsongsbetonat (å lyckan när det blir dags för svenska tomater och squasch igen!) är ett sätt att komma i kontakt med livet. Fantasin goes natural, och plockar fram de syrade grönsakerna, kung markattas folder och minnena om en tid då det inte var de exotiska upplevelsernas mängd som avgjorde en människas värde, utan hennes närvaro i det liv hon lever ständigt.


Världsnaturfonden WWFs rekommendationer för fisk och skaldjur

Käka på:

Abborre
Alaska pollock, MSC-märkt
Blåmusslor, repodlade
Gråsej
Gädda
Gös från insjöar
Hummer
Krabba, burfångad, svensk
Lax, KRAV-märkt
Sill och strömming
Skarpsill
Skrubbskädda (vanlig flundra)
Vildfångad och odlad fisk som är miljömärkt

Tänk efter!
Dessa arter hotas inte av akut överfiske, men kunskapen om bestånden kan vara dålig eller fiskemetoden skadlig för miljön.

Hajmal/pangasius
Havskräfta
Kolja
Krabba
Lax, odlad, som inte är miljömärkt
Makrill
Nordhavsräka
Piggvar, slätvar
Regnbåge, röding,öring
Sik
Siklöja
Tonfisk
Torsk, nordost-arktisk


Låt bli!

Hajar och rockor
Hälleflundra, blåkveite
Marlin, svärdfisk
Marulk
Lax, vildfångad från hotade bestånd
Räkor, tropiska
Rödspätta/rödspotta
Tonfisk, blåfenad
Torsk
Tunga, rödtunga, bergtunga
Ål

Skimrande debut!

Nu är den här, höstbokskatalogen hos Wahlström & Widstrand! Och vad får man väl se när man slår upp sidan tio, jo en guldglänsande Fantasinmedarbetare som på bästa författarmaner tittar mjukt innesluten i sin skaparförmåga fram på oss över köksbordet. Ett sådant författarporträtt har vi drömt om sen vi var små, fröken Boardy! Denna livsglittrande och vemodigtskimrande roman får ni dyka ner i i augusti, med havskaskader bakom er, och ett vidsträckt vatten som uppslukar och omsluter er, tills ni kommer ut på andra sidan boken.




Gripande berättelse om en kvinnas kärlek, ensamhet och utsatthet

Allt som återstår är en familjehistoria som tar sin plats i ett kargt bohuslänskt landskap i början av 1900-talet, genom årstider och människoöden, förbi historiska skeenden och åldersväxlingar, hela tiden med ett sjungande, målande språk. En berättelse om en kvinna, som i sin vanlighet blir alldeles unik.

Medan de andra syskonen söker sig bort -- tre av dem ända till Amerika -- blir Emma den som stannar kvar och tar hand om gården med sin far. Hon är bara sjutton när hon blir gravid med drängen Emil. De gifter sig och barnaskaran växer sedan i snabb takt. Men efter hennes pappas bortgång försämras förhållandena alltmer. Och ute i Europa står första världskriget för dörren. Emma är fast på samma plats som modern före henne. Händernas göromål och huset och barnen fyller varje sekund.

Elin Boardy är född 1979 och uppvuxen i Majorna i Göteborg. Hon går på Bibliotekshögskolan i Borås och är en av redaktörerna för kulturtidskriften Fantasin. Hon har tidigare bland annat medverkat i Debut 2003. Allt som återstår är hennes debutroman.

Är du i Jönköping och sugen på Fantasi?

Kanske råkar du befinna dig i Jönköping idag, du kanske är bosatt där, eller så är du bara på genomresa. Hur som helst så råkar detta vara din lyckodag. I dag launchar Jönköping Bokens Lördag. Och som inbjudna författare från Götet kommer två medarbetare från Fantasin att hålla skrivarworkshop i den utsträckta staden vid den glittrande sjön, nämligen Sara Hallström och jag själv.

(Under åren då min farmor låg sjuk uppe i Norrköping brukade jag och min bror komma från Göteborg och ansluta till min fars bil i Jönköping, sen åkte vi upp genom landet. Det regnade ibland. Vi rastade vid Ruinen och stirrade ut över Visingsö. Vi åt chiabatta med mozzarella och tomat, en tvåtusentalsvariant av min uppväxts utflyktsäggmackor. Väl uppe i Norrköping åt vi hemlagad smörgåstårta i Ellen och Åkes kök, Åke såg ut precis som min far och min farmor. Och Ellen placerade ordentligt sin basker på huvudet. Dessa trådar som leder ut ur mig och in i andra, som vibrerar och lyser. I Jönköping glittrar vågorna.)

Kom förbi, vet jag!

13.30 i Tabergs bibliotek
16.00 i Jönköpings stadsbibliotek





/Klara

Fantasin på kalas!

Tack så hemskt mycket för senast.

&

Häng av dig jackan här så kan jag visa dig lägenheten.

&

Varsågod, gästerna får börja!

&

Nä, ta du det sista!

&

Ska det vara en konjak?

&

Nä jag tror det är dags att börja tänka på refrängen!

&

Med dessa enkla fraser och uttryck vill Fantasin slå ett slag för det prefabricerade språket. Efter tio minuters inlärning står du dig på vilken tillställning som helst. Var inte rädd för att stöta på någon våldsamhet eller konflikt. Här är alla lika såta vänner. Ovänner ombeds gå någon annanstans.

/ k.

Here Comes Textival

Kolla vilket snyggt bord! Fantasin gick lös med glitter och rosa, det är inte ironi, det är genuint... uppiggande! Dessutom skriker det fest och händelse, vilket gjorde att vi nästan sålde slut på allt vi hade med oss. Till nästa år lovar vi lukrativa prenumerationserbjudanden för att ytterligare sprida oss över Sverige som vinterkräksjukan SARS eller någon annan illvillig bakterie.



Och Textival i sig? Ja, herregud. Om ni var på Emmabodafestivalen på nittiotalet så fattar ni stämningen. Lite fumligt, mycket hetta (folk kom in med ytterkläderna på och svettades som gnuer), mycket entusiasm och lite barriärer mellan folk och folk. Som Emmaboda? Jag hatar ju människor som måste göra musikanalogier stup i kvarten för att visa att de har tillträde till den hemliga grotta där livet levs på riktigt. Musik liksom, är kod. En enda lång kod som ska berätta att "jag är alright". Som skriker ut hur "alright" jag är. Härmed ska jag aldrig ställa mig in hos er så mycket att jag gör en musikreferens.

För oss i Fantasin handlade Textival mer om kommers och mingel än om litteraturen. Det märktes också i inledningsdiskussionen som leddes av Anina Rabe, det var kulturpolitik och litteraturen som produkt och internets välgörande inverkan, men själva innehållet lös med sin frånvaro.

Men kanske beror detta delvis på att Fantasin satt hemtrevligt inklämda mellan Galago och Femkul och krängde tidningar för glatta livet, medan de svettiga besökarna gick på uppläsningar och seminarier. För oss var själva festivalen mer som en lång tågresa, där man färdas sittande genom sina olika sinnestämningar. Och utanför fönstret passerar träden, som är besökarna, och ömsom blir man hungrig och ömsom skrattar man och hela tiden är man på väg.