Fantasin prasslar med andra tidningar

Okej, okej, okej, intet är för litet för att få plats på denna blogg. Särskilt när det har med de reaktioner som Fantasin väcker ute i världen.

Tisdagen den 29 juli fanns nedanstående citat att läsa i DN, som blåsts upp till att bli liksom en karamell för läsarna i utkanten av tidningsuppslaget. Tyvärr hade de glömt bort att bifoga det eminenta författarnamnet till citatet, nämligen vår egen Jessika Schiefauer.


//////////////////////

"En `perverterad och imbecill´kvinna, med `ett dvärglikt förstånd - och en jättes lustar´. Ärligt talat - vem blir inte nyfiken av sådana beskrivningar?"

I nya numret av den litterära kulturtidskriften Fantasin (1-2/2008) uppmärksammas bland annat Jean Rhys roman "Sargassohavet" om Bertha, den galna kvinnan på vinden i Charlotte Brontës klassiker "Jane Eyre". Temat är parafras.

//////////////////////

Både essän och Jean Rhys-texten är lika bra som de låter, vi lovar.

Fantastisk Recension av Parafras!

Fantasinierna är överlyckliga. En ny recension av Parafras har seglat upp i Helsingborgs Dagblad. Av en recensent som faktiskt förstått vad Fantasin vill och är. Rörda blir vi, och tackar ödmjukast.


Besjung ormen!

TIDSKRIFTEN
Fantasin
Nr 1-2 2008

Tidskriften Fantasin har på relativt kort tid vunnit både läsares och kritikers gunst med sina personligt hållna texter om litteratur. Årets första (dubbel-)nummer har temat ”Parafras”, ett begrepp som skribenten Elin Alvemark beskriver så här, ”Det är något med att para sig och fras och det finns massor av dem i filmen Shrek".

Men redan i Jessica Schiefauers essä om ”Sargassohavet” (Jean Rhys alternativa roman baserad på Charlotte Brontës ”Jane Eyre”) demonstreras parafrasens användbarhet: politiskt, konstnärligt och mänskligt. Rhys version av giftermålet mellan Rochester och Bertha slutar visserligen även den tragiskt, med en inlåst ”mad woman in the attic”, men Schiefauer har vaskat fram ett parti i Rhys roman som trots allt pekar mot ett möjligt möte.

Fantasins redaktörer försöker hela tiden stjäla tillbaka litteraturen från patriarkat, litteraturvetare och förståsigpåare. Uppdraget är att hitta nya in- och utgångar som gör litteraturen möjlig att vistas i. Inte minst tydligt blir det i Klara Bengtssons suggestiva remake på berättelsen om den i berget fastkedjade halvguden Loke. I ”Medan giftet verkar” (titeln är lånad av Bruno K Öijer) skildras hela det mytologiska förloppet ur den giftdrypande ormens perspektiv. Vad har ormen gjort för fel? Varför måste den lida i evighet för Lokes synder? Frågan kan också formuleras såhär: Vem besjunger ormens orättvisa öde? Och svaret? Fantasin, så klart.

Mats Kolmisoppi

Felriktad Bredsida!

Så har den första recensionen, nåja reaktionen, kommit in på Fantasins nya nummer. Den stod att finna i sydsvenskan och löd som följer:

////////////
Felriktad bredsida
Först publicerad: 12 juli 2008 23:28
Senast uppdaterad: 12 juli 2008 23:28


Elin Alvemark deklarerar i Fantasins nya nummer att redaktionen begick ett övergrepp när de bad henne skriva kring begreppet parafras i tidskriftens senaste nummer. Poserandets högsta form är självbespeglingen, konstaterar Rakel Chukri.

Kulturlös. Så kände sig den danska utrikeskorrespondenten Annegrethe Rasmussen när hon nyligen intervjuades i danska P1.

Frågan var vad hon saknade mest från Danmark när hon bodde utomlands. Hon svarade: Vännerna, men de finns ju på Facebook. De andra två som intervjuades svarade däremot medisterpølse och det vackra danska språket.

Rasmussen skämdes för att hon hade nämnt Facebook och skrev en krönika i tidningen Information där hon undrade hur pinsam man kan vara innan man blir portad från P1.

Det säger en hel del om kulturkred. Om smak. Om rädslan att framstå som ytlig. Att jobba på en publik scen innebär alltid ett visst poserande. Och på något vridet sätt kan alltså kärlek till korv anses finare än att vara fascinerad av sociala medier.

Det finns vissa som inte verkar bry sig om den typen av smakmarkörer. De är sällan fler än de ängsliga.


I senaste numret av kulturtidskriften Fantasin finns dock ett exempel på en protest mot allt som heter intellektuellt poserande. Elin Alvemark har bjudits in att reflektera kring numrets tema ”parafras”. Tredje meningen i hennes text lyder: ”Jag ska stoppa upp begreppet parafras i röven och skita ut det.” Vilket hon gör.

Alvemark förklarar att begreppet parafras är oväsentligt för mänskligheten och att tidskriftens redaktion begår ett övergrepp på henne bara genom att be henne skriva texten. Redaktionen är dessutom ”feg”, ”en medelklasshora” och ”skulle lika gärna kunna dö”.

Redaktören skriver förvånat i förordet: ”En gång hytte vi med nävarna mot de manliga kulturtidskrifterna, nu står vi där själva.”

Nästa nummer ska ha temat ”Jävla medelklasshora!”. Alvemarks spya träffade ironiskt nog helt fel. Poserandets högsta form är självbespeglingen.

RAKEL CHUKRI
medarbetare på kulturredaktionen
//////////

Parafrasera Mera!

I tidigare nummer har vi reclaimat ord och företeelser (Horan, Fittan, Magen) men nu tar vi steget vidare till att studera kampsystern Parafrasen. För om världen är definierad av andra, vad kan man göra då? Skapa en ny värld eller vränga den nuvarande världen ut och in?

Genom sprickan i det färdiga verket kilar hon sig in. Hon är "omskrivning, omdiktning, utläggning". Hon är Parafrasen, detta litterära högdjur.

I numret...

läser Elin Alvemark lusen av Fantasin och temat. Vi har utnyttjat henne genom att bjuda in henne, vi är ena jävla medelklasshoror! Vi borde dö!

åker Heidi Johansson till Abu Dhabi och ser parafraser av västerländska kulturbrands uppföras. Sorbonne Abu Dhabi, Louvre Abu Dhabi. Hon är på besök i ett glittrande drömland där turistens hjärta bultar farligt nära kolonialistens.

läser Jessica Schiefauer den epokgörande postkoloniala boken Sargassohavet. Den är skriven av Jean Rhys och ger för första gången den inspärrade västindiska hustrun Bertha, i boken Jane Eyre, en röst.

ger seriealbumsdebuterande Sara Granér nya ramar till porträtt av upphöjda män.

deltar pristagaren till Borås tidnings debutantpris, Viktor Johansson, med en diktsvit.


Och mycket mer!

Fantasin finns att köpa för modesta 60 kr här:


Vänder sig om, Göteborg
Museibutiken, Göteborgs Konstmuseum
Press Stop Drottninggatan, Göteborg
Hedengrens bokhandel, Stockholm
Café Edenborg, Stockholm
Konsti-ig, Stockholm
Akademibokhandeln City, Stockholm
Press Stop/Pressbyrån Västermalm, Stockholm
Tidskriftsbutiken, Malmö
Antikvariat Bode, Karlshamn

Parafrasen har fått luft under vingarna!

Tillsammans med framgångsrika göteborgsbandet Den Stora Vilan sparkade Fantasin loss det nya numret.


Redaktionsmedlemmen Jessica Schiefauer är nöjd.



Illustratören Emelie Röndahl vet hemligheten.



Elin Boardy står i flamingobaren.



Linnéa Bernerman annonserar att hon går in i redaktionen igen, den här gången som en del av brainstormings- och texttrusten.



Finlandsredaktionen, Heidi Johansson, är närvarande.



Illustratören och serietecknaren Vanja Larberg tar Fantasin till sitt hjärta.



Vanja och Sara Hallström lusläser nya numret.



Anders och Elin diskuterar livet.



Axel, Nina och Peter diskuterar något annat.



Ett försök att få det röjjiga bandet på en bild.

Releasefest!!

Fantasintjejerna uppklädda för fest.


Fredagen den 27 juni blir det releasefest. Som vanligt en crossover mellan privat och offentligt med band uppläsningar bar och grymt festpynt på Nedre Matrosg. 5. Och framförallt, med det nya numret!

PARAFRAS heter det och blir snyggare än synden. Våra två nya layoutare, Fia & Karin, har slitit häcken av sig i vårvärmen för att ge fantasin ny kropp.

Kom och fira med oss!

Mailen är tillbaka!

Nu går det åter att maila fantasin som vanligt. Redaktionen@fantasin.se ska det vara. Har du idéer tankar texter frågor inbjudningar - maila!

Felmeddelande

Om du försöker nå Fantasin via mail just nu så har du nog märkt att det inte går... Vi byter leverantör av eh... dom där tekniska sakerna (webb och mail och sånt). Det verkar ta längre tid än vi trodde. Bye bye Surftown Schmurftown (med den vansinnigt hånfulla taglinen "Success online").

Vill du oss nåt som kan sägas offentligt så går det ju att kommentera här.

Annars: ha tålamod!

Hälsningar från fantasinredaktionen

Update on Fantasin

Parafras-numret håller på att knådas fram under våra kompetenta layoutares händer. Texterna ligger redan uppdukade i mjölpåsar och på uppläggningsfat. Det kommer bli en fest! Ja vi vet, parafras, det låter otillgängligt. Att para en fras med en annan. Alltför litterärt och högtravande. Men det är ju det som är så schysst med parafras-begreppet. Att det ÄR litterärt och högtravande, och att det handlar om omskapande. Så vad kan fantasin göra, om inte OMSKAPA! Som alltid älskar vi att knåda om, förvandla, upplösa, ta fram det fula i det fina, det låga i det höga, det personliga i det allmänna. Ja faktiskt, there´s a crack in everything, that´s how the light gets in. (Men vänta, jag skulle ju inte göra några mer musikreferenser. Fast det här är ju Leonard Cohen, mannen som valde musiken för att tjäna mer på sina dikter, så det får vara okej tänker jag.)

Nämentamejfan det är inte okej att shoppa nytt badrum stup i kvarten

Japp, Göran Greider jag håller med dig. Jag håller med dig fullständigt. Det känns sjukt att gå på stan i denna bländande vår (solsken som honung, som rinner ner över kroppen, som sätter igång denna upphetsade oro som vill att saker ska hända, hända, hända som de bara gör på våren) och se människor rusa runt med sina shoppingkassar. Att se dessa kliniskt rena inredningar och skyltfönster basunera ut sina varor. Att se reklamplancherna med sina 650kr för en flygresa till solen. Detta sköna vårväder och denna hyperkapitalism, dessa snurrande ekorrhjul som ingen tycks beredd att kliva av. Hur ska vi rädda planeten om vi alla måste ha en ny outfit stup i kvarten, vi betalar den med vår förgågna tid (varje hundralapp har vi slavat för) och vi betalar den med vår framtid. Det är ett öronbedövande kaos av billiga priser och snärtiga slogans och hårda stilettklackar och snabba kassar och jeepar och korta weekends i London och Upplevelser och Kickar, som täcker över denna katastrof. Vi måste kliva av. Det är inte möjligt att köra bil i samma utsträckning som förut, att flyga på samma sätt, att äta samma inporterade varor. Vi måste ändra oss, vi måste förändras.

Ja, jag vet, han känns ofta störig, bufflig, samma gamla Göran. Men den här gången tycker jag bannemig du ska läsa hans essä:

"Svenskarnas ekologiska fotavtryck hör till de största i världen, ändå bygger vår plats i världsekonomin på att vi förväntas tjäna och köpa ännu mer. Två nya böcker föreslår radikala kurer: lägre konsumtion, mindre arbete!"

/ Klara