Snart kommer textivalreferat...

Japp, det var triumf och sockerdricka för hela slanten på textival (eller nja, nästan. Sådana tillställningar har alltid sin beskärda del av obehag och ångestattacker, när hugade försäljare av egna varumärken samsas med upplevelsesökande besökare, så blir luften tät. Känslan av kvävning kan snabbt dyka upp. Men hey... det här var långt ifrån bokmässan. Här handlade det faktiskt om kultur, det kändes i de intima borden och i entusiasternas milda leenden. Jag drack kaffe och trivdes.) Men mer om det sedan. När kameran har plockats upp och det läggs upp digitala foton från tillställningen.

Själv tänkte jag bara på en sak: Maja Lundgren debatten tycks ständigt mynna ut i samma fråga. Är boken "sann"? Läste det senast i Anders Johanssons läsvärda "tio försök till kritik av debatten om Maja Lundgrens Myggor och tigrar" i senaste numret av Ord och Bild. Han saluförde åsikten att all text är subjektiv och fiktiv, vilket jag håller med om. En bokstav är inte något annat än en del av den kognitiva maskin som ständigt babblar i våra huvuden, och som skapar låtsasvärldar och beskrivningar av allt vi stöter på. Den kan göra anspråk på att säga "sanningen" men aldrig vara en sann avbildning av verkligheten. Verkligheten pågår på ofattbart många nivåer, från fibrerna i skrivbordets träskiva, till det mellanmänskliga rum där sociala handlingar sker. Det var en av Johanssons poänger.

Andra vill kunna läsa texter som verkliga avbildningar, hävdar att en biografi ska vara "sann". Vilket med tidigare resonemang blir märkligt, eftersom det enda man kan få ytterst i en biografi är en subjektiv sanning, en egen upplevelse formulerad i ord.

Nåväl, två perspektiv. Anders Johanssons undersökande och vindlande text mynnar ut i tanken att det är lögnen som är det autentiska. "Det fiktiva i sammanhanget är snarast den utbredda föreställningen om en subjektiv sanning. OM begreppet fiktion togs på allvar borde det istället beteckna ett objektivt hopp, något som gick utöver den individualistiska verkligehten, det aktuella samhället, men likväl var sant för fler än författaren eller hennes ex."

Jag tycker: vi lever stora delar av våra liv i en verklighet som är påhittad. De kognitiva strukturerna som syns i språket är de samma som vi använder när vi går omkring på gatorna, när vi tittar på husen, när vi studerar pizzan på tallriken. Vi kommenterar och diskuterar allt, inuti huvudet, ofta så snabbt och automatiskt att vi inte ens märker det. Är det då underligt att vi tycker att en bok är "sann" när vi tycker att våra egna liv är "sanna"?

Är den dock inte något fantastiskt, denna sammanhängande värld som inte finns? (Och skrämmande, depressionen är ju en sådan malande åsiktsmaskin som spårat ur.) Som strömmar till oss från tidningssidor, från boksidor, från våra egna hjärnor. Denna ständigt talande, berättande, skapande röst som väller fram. Titta dig omkring. Din värld är inte sådan. Den är på något annat sätt, ständigt, precis bortom din fattningsförmåga.

Johanssons poäng tycks vara att vi trots allt delar orden, delar den skrivna lögnen, och att den på så sätt blir ett "objektivt hopp". Något autentiskt, för att det är precis så påhittat som allt är. Men för mig blir det att återigen göra en uppdelning, skära ett snitt mitt i hela kakan. Trots allt är fiktion och sanning, autencitet och lögn, en orddikotomi som inte finns. Världen är både sanning och lögn, den är. Text är både sanning och lögn, den är. Men, som vanligt, det är svårt att fullt ut upplösa diskussionen inifrån själva diskussionen, då blir det liksom meningslöst att tala.

Sen kan jag, på en helt annan nivå, bli liksom störd på alla som säger: men borde inte folk fatta att även en självbiografi är fiktiv? För, tänker jag med bultande hjärta, är INTE DET DET SOM GÖR LITTERATUREN SÅ FANTASTISK, ATT DEN ÄGER DEN SUGANDE KRAFTEN ATT SKAPA EN SANNING SOM LÄSAREN ÄR BEREDD ATT TRO PÅ TILL DEN MILDA GRAD ATT DET RÄCKER MED ATT BYTA UT NAMNEN MOT VERKLIGA PERSONERS NAMN FÖR ATT LÄSARE SKA TRO ATT TEXTEN ÄR VERKLIGHETEN? VEM VILL PUNKTERA EN SÅN FÖRMÅGA HOS DETTA LURVIGA ÄLSKANSVÄRDA DJUR SOM ÄR LITTERATUREN?


/K.