Gled in på Maltes Errata (http://www.apolloprojektet.com/2007/06/dikt-och-datt-och-debatt/#comments) för att kolla in den lilla stormen i det stora datavattenglaset och blev lite förskräckt. Det är otäckt med debatter man kan följa minut för minut. Jag föreställer mig hur människor i olika delar av landet sitter ihopkrupna vid sina datorer med en galen glimt i ögonen, sammanknycklade ansiktsuttryck och frenetiskt hamrande fingrar. Allt medan solen skiner och livet pågår som vanligt utanför.
Kom att tänka på "de andras liv", där en agent övervakar ett konstnärspar just minut för minut i Östberlin. Det fåfänga i att leva någon annans liv, i att försöka fånga (det) livets innersta kärna och hemlighet. I den här bloggdebatten är det inte ett konstnärspar som övervakas, utan själva den skiftande svårfångade konsten. Man kan inte ens vara säker på att den är hemma. Som om dataskärmarna är ihopkopplade till ett tomrum. Poesin och litteraturen finns någonannanstans.
Håhåjaja, alldeles nyss gillade jag ju debatt, men just i dag har jag bytt åsikt. Det är ett fantastiskt mänskligt privilegium att kunna byta åsikt.
(Skrämdes lite av att det jag skrivit på bloggen här kunde användas som bevis för något. En kort kommentar, inte förklarad, genomlyst, utbroderad. Bara något högst subjektivt. Om jag blir kallad till rättegång vill jag ha min finkostym på mig och min genomlästa bunt med papper, min diskreta makeup och min möjlighet att närvara eller inte närvara, men sådan är nu en gång inte bloggsfären.)
/ Klara
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar