Hörde på radion att vi kanske är inne i en SuperHögkonjunktur. En sådan som slår alla antaganden om global ekonomi och femårscykler, och som har hållit på sen 1996 typ. Redan för flera årtionden sedan började tydligen de ekonomiska beräkningarna att skeva och cyklerna mellan högkonjunktur och lågkonjunktur blev längre. 80-90- och 00-talen har alla inletts med konjunktursvackor för att sedan stabilisera sig i mitten och blomstra.
Okej, det är ju härligt och bra att folk har jobb och tillförsikt, men är det konstigt att den globala uppvärmningen har tagit sådana krafttag om vi är inne i en SuperHögkonjunktur som gör att folk shoppar loss som aldrig förr? Metallic, plast, guld, blingbling, the bigger the better, låt oss alla explodera i ett moln av glitter och design.
Och på tal om det, hörde även på radion att den största utsläppsfaktorn inte är transportsektorn som man trott tidigare, utan köttproduktionen. Ännu en anledning att förbli vegetarian, fast som någon på redaktionen nämnde: döda kor fiser inte.
Och på tal om redaktionen förresten, vad gör den så här i frånvaron av sommarvärme? Jo, tar den koldioxidutsläppande bilen och kör till en Ö och vandrar runt i gummistövlar. Att vandra runt i gummistövlar måste vara det nya sommarnöjet: taktilt stimulerande (hur den tättslutande stöveln suger tag om foten!) och samtidigt aktiverande. Känns det inte alltid som om man gör något bra i gummistövlar? Som om man åstadkommer något? Att kliva i en pöl känns konstruktivt: "jag har minsann inte gympadojjor på mig" tänker man nöjt när man ser andras skobeklädnad och går hem och käkar en rågbulle.
Det enda som inte funkar för gummistövlar är tio minus och snö, för då fryser man om fossingarna och halkar på de raka sulorna. Och så känner man sig som en tönt när alla andra smattrar fram på nya vinterstövelklackar.
/Klara
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar