Tillbaka från väglöst land...

...eller den Djupa Skogen.
...eller åtminstone en tid utan mycket kontakt med resten av Sverige (stal lite trådlöst nätverk från hotellet, genom att sitta i ett hörn av härbret och varje gång en internetsida laddades hålla upp datorn mot timmerväggen...).

Har byggt ett bord. Läs meningen igen! Byggt! Slipat, hyvlat, filat, putsat, mätt och räknat och mätt igen. Ritat och funderat och diskuterat hållfasthet och form och konstuktion. Å, att arbeta med kroppen, med händerna! Å, att stå på gårdsplanen med sågspån i håret och över huden och i näsan och ögonen och sakta sandpappra sig fram över det milt rödglänsade lärk-träet! Medan hornsteklarna kom, ditlockade av trädofterna, för att finna en plats att lägga sina ägg.
Kroppen är glad, för den har arbetat. Huvudet är utvilat, för det har fått tänka långsamma milda tankar.

Hallonen är mogna på hyggena.
Nätterna fyllda av drömmar om kamtjatkabjörnar, hästmyror och tvestjärtar.

Sett en väldig röd halvmåne långsamt släpa sig längs hosironten över Gesundaberget.


Staden verkar nu stor och lite ödslig. Molnen driver fram över himlen, här blåser det från havet.

Snart sammankallar Fantasin sina styrkor, dukar upp en rejäl tantfika och faller i varandras armar.
(Ur senaste mötesprotokollet: "Det är väl bara att tänka lite, tänk hur långt vi kom när vi tänkte sist!")

/Elin