fantasinbloggen

NYTT NUMMER UTE ALLDELES STRAX!

2010-02-24T11:12:00.003+01:00

Kvadrupelnummer 1-4 2009. Tema: SPRÅK. 112 sidor tjockt!

Snart hos en återförsäljare eller i en brevlåda nära dig.

Kolla in medelklasshoran!

2009-01-03T15:55:00.003+01:00

Här är nya numret! Med lovely framsida av Elin Almered (med ett namn förvillande likt det namn som ledde oss fram till temat: Elin Alvemark)!!!

Nu är numret ute hos prenumeranterna, och strax påväg till återförsäljare land och rike runt.

Och vad handlar numret om då?
Klass, klass och åter klass. Kolla in närmare här.

Dessutom vill vi berätta att vi nu slutar blogga. Hej då! Info om tidningen finns på www.fantasin.se

Uppdatering

2008-12-29T10:41:00.002+01:00

Jo, omnämnandet i OLM låter alltså såhär:

"Fantasin har en yvigare och personligare hållning och tidskriftssveriges roligaste slogan: 'en hyfsat rolig tidskrift i en ganska
tråkig genre för en rätt liten krets'. Bra material i en snygg form men redaktionen unnar sig också friheten att överraska."

Och det låter ju finfint!

Sedan skriver han om debatter/diskussioner och då låter det såhär:

"Visst kan det vara kul när Fantasin skojar om DN-recensenten Jonas Thente. men är det hans litteratursyn, hans urval, hans
stil, hans ideal som tas upp? Eller vara det faktum att han råkar vara redaktör och recensent på en kultursida som fortfarande
klamrar sig fast i rollen som litterärt centrum i brist på bättre?"

Och det kan man ju fråga sig.
Bäste herr Edenborg, när skrev vi om Jonas Thente?

Medelklasshoran på väg

2008-12-28T15:39:00.002+01:00

Hon är påväg! När som helst nu (måndag eller tisdag hoppas vi) landar hon i prenumeranternas brevlådor. Lite senare hos återförsäljarna.
Och behöver vi säga det: Fantasin har ännu en gång gjort sitt bästa nummer hittills!

En annan liten fläkt av framgång: CM Edenborg skriver om sveriges kultur/litteraturtidskrifter i senaste numret av Ordfront (sålämpligt kallat Ordfronts Litterära Magasin). Fantasin får ett kort men fint omnämnande.
Dock blir vi gruvligt osäkra på det där att vi skulle ha skämtat om Jonas Thente... Vi? Skämta? Näääää...? Hur som helst kan vi inte minnas varken när eller hur, men läsekretsen kanske är hjälpsam nog att minnas?

Lagom till vinterkylan

2008-11-06T11:40:00.002+01:00

Fantasin tar sig samman, sätter igång, det är NU det gäller!
Vi har mailat och tjatat om deadlines, likt apor har vi kliat våra huvuden och undrat över hur numret ska komma att gestalta sig. Men nu är det alltså på gång. Det ska bli ett nummer, varje gång finns det ett korn av tvivel - om inte hos oss så kanske hos er förväntansfulla. Men tvivlen icke! Till jul eller åtminsone innan "ring klocka ring" så ska du ha det nya numret i din hand - förutsatt att du är prenumerant!
Medelklasshoran är på väg!

En fransman alltså

2008-10-09T20:13:00.004+02:00

Bästa kommentaren om Nobelpriset hittills:

"kul att nobelpristagaren heter pojknamn flicknamn pojknamn croissant."

(Från Stretar_emot)

/Elin

Fantasinredaktionen Samlar Styrkorna

2008-09-01T14:27:00.003+02:00

I ett huj var sommaren över och det blev september. En lite kallare vind, en lite blekare sol, lite mörkare kvällar och den där känslan av Terminsstart (också för de redaktionsmedlemmar som inte börjar någon Termin). Nytt kontorsmaterial, nya att-göra-listor, ordning och reda, nya tag.

Ja, fantasinredaktionen samlar ihop sig så gott det går, utspridda som vi är över ett flertal stadsdelar, landskap och kontinenter. Det är dags för tema "Jävla Medelklasshora!"

Följ framåtskridandet här, eller här.

Fantasinredaktionen simmar som en fisk

2008-08-20T09:59:00.002+02:00

Vad har redaktionen då gjort i sommar? Bland annat detta:

Vistats på pittoreska Bornholm och badat i grunt vatten.

Bornholm är fint, men... efter ett tag blir man lite trött på Vackra Utsikter, Vackra Korsvirkeshus, Vackra Hantverksbutiker. Då blir man glad när vädret river tag. Visar att även här bor det snåla och svåra och djupt kända mänskliga svårmodet.

Fantasin prasslar med andra tidningar

2008-07-31T08:10:00.003+02:00

Okej, okej, okej, intet är för litet för att få plats på denna blogg. Särskilt när det har med de reaktioner som Fantasin väcker ute i världen.

Tisdagen den 29 juli fanns nedanstående citat att läsa i DN, som blåsts upp till att bli liksom en karamell för läsarna i utkanten av tidningsuppslaget. Tyvärr hade de glömt bort att bifoga det eminenta författarnamnet till citatet, nämligen vår egen Jessika Schiefauer.

//////////////////////

"En `perverterad och imbecill´kvinna, med `ett dvärglikt förstånd - och en jättes lustar´. Ärligt talat - vem blir inte nyfiken av sådana beskrivningar?"

I nya numret av den litterära kulturtidskriften Fantasin (1-2/2008) uppmärksammas bland annat Jean Rhys roman "Sargassohavet" om Bertha, den galna kvinnan på vinden i Charlotte Brontës klassiker "Jane Eyre". Temat är parafras.

//////////////////////

Både essän och Jean Rhys-texten är lika bra som de låter, vi lovar.

Fantastisk Recension av Parafras!

2008-07-16T14:43:00.003+02:00

Fantasinierna är överlyckliga. En ny recension av Parafras har seglat upp i Helsingborgs Dagblad. Av en recensent som faktiskt förstått vad Fantasin vill och är. Rörda blir vi, och tackar ödmjukast.

Besjung ormen!

TIDSKRIFTEN
Fantasin
Nr 1-2 2008

Tidskriften Fantasin har på relativt kort tid vunnit både läsares och kritikers gunst med sina personligt hållna texter om litteratur. Årets första (dubbel-)nummer har temat ”Parafras”, ett begrepp som skribenten Elin Alvemark beskriver så här, ”Det är något med att para sig och fras och det finns massor av dem i filmen Shrek".

Men redan i Jessica Schiefauers essä om ”Sargassohavet” (Jean Rhys alternativa roman baserad på Charlotte Brontës ”Jane Eyre”) demonstreras parafrasens användbarhet: politiskt, konstnärligt och mänskligt. Rhys version av giftermålet mellan Rochester och Bertha slutar visserligen även den tragiskt, med en inlåst ”mad woman in the attic”, men Schiefauer har vaskat fram ett parti i Rhys roman som trots allt pekar mot ett möjligt möte.

Fantasins redaktörer försöker hela tiden stjäla tillbaka litteraturen från patriarkat, litteraturvetare och förståsigpåare. Uppdraget är att hitta nya in- och utgångar som gör litteraturen möjlig att vistas i. Inte minst tydligt blir det i Klara Bengtssons suggestiva remake på berättelsen om den i berget fastkedjade halvguden Loke. I ”Medan giftet verkar” (titeln är lånad av Bruno K Öijer) skildras hela det mytologiska förloppet ur den giftdrypande ormens perspektiv. Vad har ormen gjort för fel? Varför måste den lida i evighet för Lokes synder? Frågan kan också formuleras såhär: Vem besjunger ormens orättvisa öde? Och svaret? Fantasin, så klart.

Mats Kolmisoppi

Felriktad Bredsida!

2008-07-14T08:21:00.002+02:00

Så har den första recensionen, nåja reaktionen, kommit in på Fantasins nya nummer. Den stod att finna i sydsvenskan och löd som följer:

////////////
Felriktad bredsida
Först publicerad: 12 juli 2008 23:28
Senast uppdaterad: 12 juli 2008 23:28

Elin Alvemark deklarerar i Fantasins nya nummer att redaktionen begick ett övergrepp när de bad henne skriva kring begreppet parafras i tidskriftens senaste nummer. Poserandets högsta form är självbespeglingen, konstaterar Rakel Chukri.

Kulturlös. Så kände sig den danska utrikeskorrespondenten Annegrethe Rasmussen när hon nyligen intervjuades i danska P1.

Frågan var vad hon saknade mest från Danmark när hon bodde utomlands. Hon svarade: Vännerna, men de finns ju på Facebook. De andra två som intervjuades svarade däremot medisterpølse och det vackra danska språket.

Rasmussen skämdes för att hon hade nämnt Facebook och skrev en krönika i tidningen Information där hon undrade hur pinsam man kan vara innan man blir portad från P1.

Det säger en hel del om kulturkred. Om smak. Om rädslan att framstå som ytlig. Att jobba på en publik scen innebär alltid ett visst poserande. Och på något vridet sätt kan alltså kärlek till korv anses finare än att vara fascinerad av sociala medier.

Det finns vissa som inte verkar bry sig om den typen av smakmarkörer. De är sällan fler än de ängsliga.

I senaste numret av kulturtidskriften Fantasin finns dock ett exempel på en protest mot allt som heter intellektuellt poserande. Elin Alvemark har bjudits in att reflektera kring numrets tema ”parafras”. Tredje meningen i hennes text lyder: ”Jag ska stoppa upp begreppet parafras i röven och skita ut det.” Vilket hon gör.

Alvemark förklarar att begreppet parafras är oväsentligt för mänskligheten och att tidskriftens redaktion begår ett övergrepp på henne bara genom att be henne skriva texten. Redaktionen är dessutom ”feg”, ”en medelklasshora” och ”skulle lika gärna kunna dö”.

Redaktören skriver förvånat i förordet: ”En gång hytte vi med nävarna mot de manliga kulturtidskrifterna, nu står vi där själva.”

Nästa nummer ska ha temat ”Jävla medelklasshora!”. Alvemarks spya träffade ironiskt nog helt fel. Poserandets högsta form är självbespeglingen.

RAKEL CHUKRI
medarbetare på kulturredaktionen
//////////

Parafrasera Mera!

2008-07-11T09:56:00.006+02:00

I tidigare nummer har vi reclaimat ord och företeelser (Horan, Fittan, Magen) men nu tar vi steget vidare till att studera kampsystern Parafrasen. För om världen är definierad av andra, vad kan man göra då? Skapa en ny värld eller vränga den nuvarande världen ut och in?

Genom sprickan i det färdiga verket kilar hon sig in. Hon är "omskrivning, omdiktning, utläggning". Hon är Parafrasen, detta litterära högdjur.

I numret...

läser Elin Alvemark lusen av Fantasin och temat. Vi har utnyttjat henne genom att bjuda in henne, vi är ena jävla medelklasshoror! Vi borde dö!

åker Heidi Johansson till Abu Dhabi och ser parafraser av västerländska kulturbrands uppföras. Sorbonne Abu Dhabi, Louvre Abu Dhabi. Hon är på besök i ett glittrande drömland där turistens hjärta bultar farligt nära kolonialistens.

läser Jessica Schiefauer den epokgörande postkoloniala boken Sargassohavet. Den är skriven av Jean Rhys och ger för första gången den inspärrade västindiska hustrun Bertha, i boken Jane Eyre, en röst.

ger seriealbumsdebuterande Sara Granér nya ramar till porträtt av upphöjda män.

deltar pristagaren till Borås tidnings debutantpris, Viktor Johansson, med en diktsvit.

Och mycket mer!

Fantasin finns att köpa för modesta 60 kr här:

Vänder sig om, Göteborg
Museibutiken, Göteborgs Konstmuseum
Press Stop Drottninggatan, Göteborg
Hedengrens bokhandel, Stockholm
Café Edenborg, Stockholm
Konsti-ig, Stockholm
Akademibokhandeln City, Stockholm
Press Stop/Pressbyrån Västermalm, Stockholm
Tidskriftsbutiken, Malmö
Antikvariat Bode, Karlshamn

Parafrasen har fått luft under vingarna!

2008-07-01T07:09:00.013+02:00

Tillsammans med framgångsrika göteborgsbandet Den Stora Vilan sparkade Fantasin loss det nya numret.

Redaktionsmedlemmen Jessica Schiefauer är nöjd.

Illustratören Emelie Röndahl vet hemligheten.

Elin Boardy står i flamingobaren.

Linnéa Bernerman annonserar att hon går in i redaktionen igen, den här gången som en del av brainstormings- och texttrusten.

Finlandsredaktionen, Heidi Johansson, är närvarande.

Illustratören och serietecknaren Vanja Larberg tar Fantasin till sitt hjärta.

Vanja och Sara Hallström lusläser nya numret.

Anders och Elin diskuterar livet.

Axel, Nina och Peter diskuterar något annat.

Ett försök att få det röjjiga bandet på en bild.

Releasefest!!

2008-06-08T13:24:00.003+02:00

Fantasintjejerna uppklädda för fest.

Fredagen den 27 juni blir det releasefest. Som vanligt en crossover mellan privat och offentligt med band uppläsningar bar och grymt festpynt på Nedre Matrosg. 5. Och framförallt, med det nya numret!

PARAFRAS heter det och blir snyggare än synden. Våra två nya layoutare, Fia & Karin, har slitit häcken av sig i vårvärmen för att ge fantasin ny kropp.

Kom och fira med oss!

Mailen är tillbaka!

2008-06-08T13:22:00.001+02:00

Nu går det åter att maila fantasin som vanligt. Redaktionen@fantasin.se ska det vara. Har du idéer tankar texter frågor inbjudningar - maila!

Felmeddelande

2008-05-16T12:19:00.003+02:00

Om du försöker nå Fantasin via mail just nu så har du nog märkt att det inte går... Vi byter leverantör av eh... dom där tekniska sakerna (webb och mail och sånt). Det verkar ta längre tid än vi trodde. Bye bye Surftown Schmurftown (med den vansinnigt hånfulla taglinen "Success online").

Vill du oss nåt som kan sägas offentligt så går det ju att kommentera här.

Annars: ha tålamod!

Hälsningar från fantasinredaktionen

Update on Fantasin

2008-04-30T07:46:00.002+02:00

Parafras-numret håller på att knådas fram under våra kompetenta layoutares händer. Texterna ligger redan uppdukade i mjölpåsar och på uppläggningsfat. Det kommer bli en fest! Ja vi vet, parafras, det låter otillgängligt. Att para en fras med en annan. Alltför litterärt och högtravande. Men det är ju det som är så schysst med parafras-begreppet. Att det ÄR litterärt och högtravande, och att det handlar om omskapande. Så vad kan fantasin göra, om inte OMSKAPA! Som alltid älskar vi att knåda om, förvandla, upplösa, ta fram det fula i det fina, det låga i det höga, det personliga i det allmänna. Ja faktiskt, there´s a crack in everything, that´s how the light gets in. (Men vänta, jag skulle ju inte göra några mer musikreferenser. Fast det här är ju Leonard Cohen, mannen som valde musiken för att tjäna mer på sina dikter, så det får vara okej tänker jag.)

Nämentamejfan det är inte okej att shoppa nytt badrum stup i kvarten

2008-04-22T17:53:00.003+02:00

Japp, Göran Greider jag håller med dig. Jag håller med dig fullständigt. Det känns sjukt att gå på stan i denna bländande vår (solsken som honung, som rinner ner över kroppen, som sätter igång denna upphetsade oro som vill att saker ska hända, hända, hända som de bara gör på våren) och se människor rusa runt med sina shoppingkassar. Att se dessa kliniskt rena inredningar och skyltfönster basunera ut sina varor. Att se reklamplancherna med sina 650kr för en flygresa till solen. Detta sköna vårväder och denna hyperkapitalism, dessa snurrande ekorrhjul som ingen tycks beredd att kliva av. Hur ska vi rädda planeten om vi alla måste ha en ny outfit stup i kvarten, vi betalar den med vår förgågna tid (varje hundralapp har vi slavat för) och vi betalar den med vår framtid. Det är ett öronbedövande kaos av billiga priser och snärtiga slogans och hårda stilettklackar och snabba kassar och jeepar och korta weekends i London och Upplevelser och Kickar, som täcker över denna katastrof. Vi måste kliva av. Det är inte möjligt att köra bil i samma utsträckning som förut, att flyga på samma sätt, att äta samma inporterade varor. Vi måste ändra oss, vi måste förändras.

Ja, jag vet, han känns ofta störig, bufflig, samma gamla Göran. Men den här gången tycker jag bannemig du ska läsa hans essä:

"Svenskarnas ekologiska fotavtryck hör till de största i världen, ändå bygger vår plats i världsekonomin på att vi förväntas tjäna och köpa ännu mer. Två nya böcker föreslår radikala kurer: lägre konsumtion, mindre arbete!"

/ Klara

Mat e politik!

2008-04-16T06:44:00.005+02:00

Nu har den återvänt, känslan av att det vi äter kan förändra världen. Jag minns den från barndomen, då bönorna och linserna svällde, då musten skulle göras på egna äpplen, då brödet var omsorgsfullt handknådat. Länge nu har mathandeln bara excellererat, köp exotiskt, köp färdiglagat, stressa ihjäl dig och ät mikromat - du har råd! Här är det billigt billigt willysbilligt!

Men nu har tiden kommit för det omsorgsfulla, det egenhändigt gjorda, maten som en del av dygnsrytmen, något man väljer, bearbetar. Att köpa ekologiskt, närproducerat, sängsongsbetonat (å lyckan när det blir dags för svenska tomater och squasch igen!) är ett sätt att komma i kontakt med livet. Fantasin goes natural, och plockar fram de syrade grönsakerna, kung markattas folder och minnena om en tid då det inte var de exotiska upplevelsernas mängd som avgjorde en människas värde, utan hennes närvaro i det liv hon lever ständigt.

Världsnaturfonden WWFs rekommendationer för fisk och skaldjur

Käka på:

Abborre
Alaska pollock, MSC-märkt
Blåmusslor, repodlade
Gråsej
Gädda
Gös från insjöar
Hummer
Krabba, burfångad, svensk
Lax, KRAV-märkt
Sill och strömming
Skarpsill
Skrubbskädda (vanlig flundra)
Vildfångad och odlad fisk som är miljömärkt

Tänk efter!
Dessa arter hotas inte av akut överfiske, men kunskapen om bestånden kan vara dålig eller fiskemetoden skadlig för miljön.

Hajmal/pangasius
Havskräfta
Kolja
Krabba
Lax, odlad, som inte är miljömärkt
Makrill
Nordhavsräka
Piggvar, slätvar
Regnbåge, röding,öring
Sik
Siklöja
Tonfisk
Torsk, nordost-arktisk

Låt bli!

Hajar och rockor
Hälleflundra, blåkveite
Marlin, svärdfisk
Marulk
Lax, vildfångad från hotade bestånd
Räkor, tropiska
Rödspätta/rödspotta
Tonfisk, blåfenad
Torsk
Tunga, rödtunga, bergtunga
Ål

Skimrande debut!

2008-04-11T08:17:00.004+02:00

Nu är den här, höstbokskatalogen hos Wahlström & Widstrand! Och vad får man väl se när man slår upp sidan tio, jo en guldglänsande Fantasinmedarbetare som på bästa författarmaner tittar mjukt innesluten i sin skaparförmåga fram på oss över köksbordet. Ett sådant författarporträtt har vi drömt om sen vi var små, fröken Boardy! Denna livsglittrande och vemodigtskimrande roman får ni dyka ner i i augusti, med havskaskader bakom er, och ett vidsträckt vatten som uppslukar och omsluter er, tills ni kommer ut på andra sidan boken.

Gripande berättelse om en kvinnas kärlek, ensamhet och utsatthet

Allt som återstår är en familjehistoria som tar sin plats i ett kargt bohuslänskt landskap i början av 1900-talet, genom årstider och människoöden, förbi historiska skeenden och åldersväxlingar, hela tiden med ett sjungande, målande språk. En berättelse om en kvinna, som i sin vanlighet blir alldeles unik.

Medan de andra syskonen söker sig bort -- tre av dem ända till Amerika -- blir Emma den som stannar kvar och tar hand om gården med sin far. Hon är bara sjutton när hon blir gravid med drängen Emil. De gifter sig och barnaskaran växer sedan i snabb takt. Men efter hennes pappas bortgång försämras förhållandena alltmer. Och ute i Europa står första världskriget för dörren. Emma är fast på samma plats som modern före henne. Händernas göromål och huset och barnen fyller varje sekund.

Elin Boardy är född 1979 och uppvuxen i Majorna i Göteborg. Hon går på Bibliotekshögskolan i Borås och är en av redaktörerna för kulturtidskriften Fantasin. Hon har tidigare bland annat medverkat i Debut 2003. Allt som återstår är hennes debutroman.

Är du i Jönköping och sugen på Fantasi?

2008-04-05T07:25:00.003+02:00

Kanske råkar du befinna dig i Jönköping idag, du kanske är bosatt där, eller så är du bara på genomresa. Hur som helst så råkar detta vara din lyckodag. I dag launchar Jönköping Bokens Lördag. Och som inbjudna författare från Götet kommer två medarbetare från Fantasin att hålla skrivarworkshop i den utsträckta staden vid den glittrande sjön, nämligen Sara Hallström och jag själv.

(Under åren då min farmor låg sjuk uppe i Norrköping brukade jag och min bror komma från Göteborg och ansluta till min fars bil i Jönköping, sen åkte vi upp genom landet. Det regnade ibland. Vi rastade vid Ruinen och stirrade ut över Visingsö. Vi åt chiabatta med mozzarella och tomat, en tvåtusentalsvariant av min uppväxts utflyktsäggmackor. Väl uppe i Norrköping åt vi hemlagad smörgåstårta i Ellen och Åkes kök, Åke såg ut precis som min far och min farmor. Och Ellen placerade ordentligt sin basker på huvudet. Dessa trådar som leder ut ur mig och in i andra, som vibrerar och lyser. I Jönköping glittrar vågorna.)

Kom förbi, vet jag!

13.30 i Tabergs bibliotek
16.00 i Jönköpings stadsbibliotek

/Klara

Fantasin på kalas!

2008-04-03T08:11:00.006+02:00

Tack så hemskt mycket för senast.

&

Häng av dig jackan här så kan jag visa dig lägenheten.

&

Varsågod, gästerna får börja!

&

Nä, ta du det sista!

&

Ska det vara en konjak?

&

Nä jag tror det är dags att börja tänka på refrängen!

&

Med dessa enkla fraser och uttryck vill Fantasin slå ett slag för det prefabricerade språket. Efter tio minuters inlärning står du dig på vilken tillställning som helst. Var inte rädd för att stöta på någon våldsamhet eller konflikt. Här är alla lika såta vänner. Ovänner ombeds gå någon annanstans.

/ k.

Here Comes Textival

2008-03-30T19:11:00.005+02:00

Kolla vilket snyggt bord! Fantasin gick lös med glitter och rosa, det är inte ironi, det är genuint... uppiggande! Dessutom skriker det fest och händelse, vilket gjorde att vi nästan sålde slut på allt vi hade med oss. Till nästa år lovar vi lukrativa prenumerationserbjudanden för att ytterligare sprida oss över Sverige som vinterkräksjukan SARS eller någon annan illvillig bakterie.

Och Textival i sig? Ja, herregud. Om ni var på Emmabodafestivalen på nittiotalet så fattar ni stämningen. Lite fumligt, mycket hetta (folk kom in med ytterkläderna på och svettades som gnuer), mycket entusiasm och lite barriärer mellan folk och folk. Som Emmaboda? Jag hatar ju människor som måste göra musikanalogier stup i kvarten för att visa att de har tillträde till den hemliga grotta där livet levs på riktigt. Musik liksom, är kod. En enda lång kod som ska berätta att "jag är alright". Som skriker ut hur "alright" jag är. Härmed ska jag aldrig ställa mig in hos er så mycket att jag gör en musikreferens.

För oss i Fantasin handlade Textival mer om kommers och mingel än om litteraturen. Det märktes också i inledningsdiskussionen som leddes av Anina Rabe, det var kulturpolitik och litteraturen som produkt och internets välgörande inverkan, men själva innehållet lös med sin frånvaro.

Men kanske beror detta delvis på att Fantasin satt hemtrevligt inklämda mellan Galago och Femkul och krängde tidningar för glatta livet, medan de svettiga besökarna gick på uppläsningar och seminarier. För oss var själva festivalen mer som en lång tågresa, där man färdas sittande genom sina olika sinnestämningar. Och utanför fönstret passerar träden, som är besökarna, och ömsom blir man hungrig och ömsom skrattar man och hela tiden är man på väg.

Snart kommer textivalreferat...

2008-03-30T09:08:00.003+02:00

Japp, det var triumf och sockerdricka för hela slanten på textival (eller nja, nästan. Sådana tillställningar har alltid sin beskärda del av obehag och ångestattacker, när hugade försäljare av egna varumärken samsas med upplevelsesökande besökare, så blir luften tät. Känslan av kvävning kan snabbt dyka upp. Men hey... det här var långt ifrån bokmässan. Här handlade det faktiskt om kultur, det kändes i de intima borden och i entusiasternas milda leenden. Jag drack kaffe och trivdes.) Men mer om det sedan. När kameran har plockats upp och det läggs upp digitala foton från tillställningen.

Själv tänkte jag bara på en sak: Maja Lundgren debatten tycks ständigt mynna ut i samma fråga. Är boken "sann"? Läste det senast i Anders Johanssons läsvärda "tio försök till kritik av debatten om Maja Lundgrens Myggor och tigrar" i senaste numret av Ord och Bild. Han saluförde åsikten att all text är subjektiv och fiktiv, vilket jag håller med om. En bokstav är inte något annat än en del av den kognitiva maskin som ständigt babblar i våra huvuden, och som skapar låtsasvärldar och beskrivningar av allt vi stöter på. Den kan göra anspråk på att säga "sanningen" men aldrig vara en sann avbildning av verkligheten. Verkligheten pågår på ofattbart många nivåer, från fibrerna i skrivbordets träskiva, till det mellanmänskliga rum där sociala handlingar sker. Det var en av Johanssons poänger.

Andra vill kunna läsa texter som verkliga avbildningar, hävdar att en biografi ska vara "sann". Vilket med tidigare resonemang blir märkligt, eftersom det enda man kan få ytterst i en biografi är en subjektiv sanning, en egen upplevelse formulerad i ord.

Nåväl, två perspektiv. Anders Johanssons undersökande och vindlande text mynnar ut i tanken att det är lögnen som är det autentiska. "Det fiktiva i sammanhanget är snarast den utbredda föreställningen om en subjektiv sanning. OM begreppet fiktion togs på allvar borde det istället beteckna ett objektivt hopp, något som gick utöver den individualistiska verkligehten, det aktuella samhället, men likväl var sant för fler än författaren eller hennes ex."

Jag tycker: vi lever stora delar av våra liv i en verklighet som är påhittad. De kognitiva strukturerna som syns i språket är de samma som vi använder när vi går omkring på gatorna, när vi tittar på husen, när vi studerar pizzan på tallriken. Vi kommenterar och diskuterar allt, inuti huvudet, ofta så snabbt och automatiskt att vi inte ens märker det. Är det då underligt att vi tycker att en bok är "sann" när vi tycker att våra egna liv är "sanna"?

Är den dock inte något fantastiskt, denna sammanhängande värld som inte finns? (Och skrämmande, depressionen är ju en sådan malande åsiktsmaskin som spårat ur.) Som strömmar till oss från tidningssidor, från boksidor, från våra egna hjärnor. Denna ständigt talande, berättande, skapande röst som väller fram. Titta dig omkring. Din värld är inte sådan. Den är på något annat sätt, ständigt, precis bortom din fattningsförmåga.

Johanssons poäng tycks vara att vi trots allt delar orden, delar den skrivna lögnen, och att den på så sätt blir ett "objektivt hopp". Något autentiskt, för att det är precis så påhittat som allt är. Men för mig blir det att återigen göra en uppdelning, skära ett snitt mitt i hela kakan. Trots allt är fiktion och sanning, autencitet och lögn, en orddikotomi som inte finns. Världen är både sanning och lögn, den är. Text är både sanning och lögn, den är. Men, som vanligt, det är svårt att fullt ut upplösa diskussionen inifrån själva diskussionen, då blir det liksom meningslöst att tala.

Sen kan jag, på en helt annan nivå, bli liksom störd på alla som säger: men borde inte folk fatta att även en självbiografi är fiktiv? För, tänker jag med bultande hjärta, är INTE DET DET SOM GÖR LITTERATUREN SÅ FANTASTISK, ATT DEN ÄGER DEN SUGANDE KRAFTEN ATT SKAPA EN SANNING SOM LÄSAREN ÄR BEREDD ATT TRO PÅ TILL DEN MILDA GRAD ATT DET RÄCKER MED ATT BYTA UT NAMNEN MOT VERKLIGA PERSONERS NAMN FÖR ATT LÄSARE SKA TRO ATT TEXTEN ÄR VERKLIGHETEN? VEM VILL PUNKTERA EN SÅN FÖRMÅGA HOS DETTA LURVIGA ÄLSKANSVÄRDA DJUR SOM ÄR LITTERATUREN?

/K.

Fantasin på Textival!

2008-03-29T06:53:00.003+01:00

Ojdå, nu har vi sannerligen varit slöa med att uppdatera vår blogg. Det är så, snön faller, marken visar sig igen, man får snuva, man skriver en rad, man engagerar sig i något i DN, man skvallrar med en vän, och plötsligt har det gått en månad och DET ALLRA VIKTIGASTE AV ALLT har fallit undan.

DESSUTOM - vi måste ju puffa för vår medverkan på helgens Textival. Ett skönt häng (tror vi, vi har inte varit där tidigare) och en massa inspiration. Förväntar vi oss. Vi kommer att kränga Fantasin, kräma på med vår trevliga sida och visa upp nyinhandlade outfits. (Min pojkvän tyckte jag såg ut som en indiepopande sjuttonåring när jag kom hem med kassarna i veckan. Då insåg jag att jag shoppar så sällan att jag nu velat vara lite "fräck" och omedvetet tagit de yngre systrarna till utgångspunkt. Gruvade mig för att jag glömt köpa en palestinainspirerad sjal gjorde jag också, den skulle ju passat utmärkt till den långa koftan med de små fickorna. För övrigt är shoppingrundan en extremt ovanlig händelse i dessa klimatkristider då mottot "Det du inte shoppat har miljön tjänat på" lyser starkt och klart för mig.)

Nåväl, nåväl, känner ett omåttligt behov av att babbla på lite här. Kanske är det för att bloggen ekar lite tom, eller så är det för att jag kommit ut ur ett skrivar-och-migrän-skov. Det vill säga: först skriva som en dåre och sedan få migrän som en dåre, så att jag måste hälla i mig receptbelagda rosa-piller som verkar som mirakel, men som inte bör blandas med alkohol. Varpå fredags vinglaset ställdes in. Världen ter sig lite lättare så här efteråt.

/K.

Everybody Sing Halleluja

2008-03-02T09:25:00.002+01:00

Numera ligger himlen grå och marken är fuktig av regnduschar, och stormar annonseras och uteblir stup i kvarten. Men oförtruteligt, ostoppeligt, ohejdbart jobbar Fantasin vidare med sitt nästa nummer. Bokstäver faller på plats, fingrar knapprar, det smygs och tisslas i korridorer. Det utmanas och dras värja. Det kallas in de bäst lämpade från stad och landsbyggd. Det byggs torn. Det skapas bålverk och bryggor. Det läggs sten på sten. Någon står vid telefonen och ropar ut det senaste. En annan svarar, med det ännu litet mer sena. Så blir det saktfärdigt, så går det långsamt. Så får redaktionen ta en fika. Och som det fikas! Med höga koppar av kaffe och te, och mumsanden. Det mumsas och gnags och knastras och tuggas så att kanelsnäckorna yr.

Så är det tillbaka, raskt, till grottekvarnen, där sida upp och sida ner, fylls av tecken, ord, meningar, som ska leta sig ut i landet via de rätta kanalerna (och även de felaktiga, för den delen).

Håll andan, ta en sup, fall i trance, stirra i taket, dagdröm ut genom fönstret, fingra på en penna, fingra på en halvfärdig dikt, fingra på en faktura, fingra på någon du älskar. Så är nya Fantasin snart här, och öppnar sin vackra Parafraskropp för dig!

/K

CENSURBEGÄR

2008-02-26T09:26:00.006+01:00

Var går skiljelinjen mellan individens rättigheter och allmän yttrandefrihet? Det är ingen lätt fråga. När jag funderar över vilka politiska ståndpunkter jag är beredd att slåss för så kommer jag spontant på tre stycken:

1. Att alla individer är fria och har lika värda.
2. Att samhället ska ha skyddsnät för de utsatta.
3. Att yttrandefrihet råder.

De tycks ganska svåra att säga emot, men ändå hamnar ofta 1:an och 3:an i konflikt med varandra. Var går gränsen för vad du får säga om mig innan min frihet och mitt lika värde hotas? Det är ingen enkel fråga, men att svaret är att begränsa yttrandefriheten och ge de kränkta skadestånd är långt ifrån självklart (vilket Maciej Zaremba visat i sin nödvändiga artikelserie "Först kränkt vinner"). Fördelarna med en sådan strategi är att vem som helst inte kan hälla ur sig dumheter om förtryckta grupper längre, att den förtryckta har fått ett maktmedel efter åratal av uthärdande och förföljelse, nackdelen blir ett räddhågset klimat där diskussionen stympas. Vilken av de två punkterna, 1 och 3, är viktigast?

I dagens DN finns en liten notis som berättar att "tre av fyra kulturnämndsordförande i Sverige vill kunna stoppa kommunalt finansierad kultur som de upplever som pornografisk, religöst kränkande eller innehåller politisk propaganda. Det visar en undersökning som SVT:s Kulturnyheterna gjort."

Men finns det inte ett annat sätt att värna 1:an och ändå behålla 3:an? Har man inte tolkat individens rättigheter en aning snävt om man anser att censur är det som ska ta bort förtryck?

När det gäller yttrandefrihet finns i dagens DN något som pekar i en annan riktning. På varsin halvsida får Jimmi Åkesson från Sverigedemokraterna vända sig mot Andreas Malms artikel om islamofobi. Och på en annan halvsida får Andreas Malm bemöta Åkessons åsikter om muslimer.

Det är svåra, allvarliga ämnen. Man kan tycka vad man vill om islamofobi, men tydligen finns den. Är det rätta då att sådana åsikter inte ska synas, inte ska diskuteras? Gör det de utsatta rättvisa? Tar det bort främlingsfientlighet? En gång i tiden tyckte jag nog det. Det var vid den stora nazistvågen -99 (blodiga -99, som någon pr-sugen nazist kallade den) då tidningarna fläkte upp namn och bild på nazister för att frysa ut dem ur samhället. Men jag hamnade genast i en hätsk diskussion med en av mina vänner. Han sa: om de inte tillåter dessa åsikter att uttryckas, vilka åsikter kommer i nästa vändning att förbjudas? Är det dina åsikter, kan de kränka någon? Men det var inte samma sak, ansåg jag, för nazism hade ju lett till folkmord och då var det ok att göra en avskiljning av vi och dom, bara för den här gången.

Men i efterhand har jag insett att han hade rätt, det har kommit en lavin av censurbegär. Konsten ska hindras för att den kränker religösa och politiska värden, tycker 3 av 4 kulturnämndsordförande.

Och det är därför som jag faktiskt tycker att DNs publicering av Jimmi Åkessons replik är bra. För den belyser något, vilket även Andreas Malms svar gör. Det är diskussion och demokrati och yttrandefrihet.

Och jag tror att det är den väg som vi måste ta, diskussionens. 1:an värnas inte bäst genom censur (vem ändrar åsikt av det?) utan genom 3:an. Genom yttrandefrihet där olika sidor möts.

Men det här är ingen enkel sanning, något som slås fast en gång för alla. Gränserna för vad ett samhället kan tillåta måste ständigt diskuteras. Genom sådana journalister som Maciej Zaremba hotar inte en allmän konsensus att döda diskussionen.

/Klara

Grattis Viktor!

2008-02-23T12:11:00.004+01:00

I veckan fick en av Fantasins medarbetare Borås Tidnings Debutantpris på 100000 pix. Viktor Johansson har under några år farit fram som en veritabel virvelvind genom Sveriges offentlighet, startat bejublade kulturtidskriften "Ett lysande namn", hållit i uppläsningar, varit inblandad i nedlagda o-tidskrift och kommit ut med sin debutdiktsamling.

Vi på Fantasin har med beundran iakttagit denna kraft och kreativitet flöda över sina bräddar, dränka hela Sverige. Det var helt enkelt inte konstigt att det slutligen skulle leda fram till Ära, Berömmelse och Stålar!

Välförtjänt är det också, rent litterärt!

Underbara Formgivare Ansluter!

2008-02-19T21:06:00.004+01:00

Nu är det klart, Fia Djerf och Karin Linderoth blir nya layoutare för Fantasin när Linnéa Bernerman slutar. Dessa båda hänger vanligtvis på HDK och vurmar för retrodesign och layouten i kulturtidskriften Ondskan.

Fantasin darrar och huttrar och ryser av välbehag och skräckblandad förtjusning, som man gör när man sätter sig i frisersalongen för att prova en alldeles ny frisyr. Nä nu tusan slår jag till! tänker Fantasin och blickar in i spegeln och upp i Karins & Fias pålitliga och kreativa ögon.

Hur resultatet blev får ni se i nästa nummer!

Varför vara uppdaterad när man kan vara seg och långsam?

2008-02-17T16:53:00.006+01:00

Fantasin slår härmed ett slag för den långsamma rapporteringen. Nyhetsbevakningen som sker veckor i efterhand, korrespondensen som färdas över hav. Varför? Jo, för att den sekundsnabba rapporteringen ändå bara passerar, men gamla nyheter dör aldrig. Dessutom slipper en massa bloggare bränna ut sig i narcissistiska fyrverkerier stup i kvarten.

Så, med den inledningen, vill redaktionen egentligen berätta så här måttligt och lagom i efterhand om de framgångar en av våra skribenter haft i en annan och konkurrerande kulturtidskrift. Klara Bengtssons recension av Maja Lundgrends bok "Myggor och tigrar" (i anrika tidskriften Ord & bild) har lyfts fram både av DN och GP.

I DN den 30 januari kallar Eva Adlofsson den "en helt briljant analys" och i GP dagen efter fläskar man på med rubriken "MISSA INTE KLARA BENGTSSONS ANALYS!" i en blänkare där man berättar att man visserligen redan recenserat Ord & Bilds temanummer "Ryska hjärtan" men att man då inte nämnde "en mycket läsvärd analys". Blänkaren mynnar ut i:

"Det är Klara Bengtsson som läst Lundgren, och läser gör hon också i sin text på ett så öppet och övertygande vis att hennes analys av Lundgrens roman får en fenomenal styrka. Alla som läst, och alla som ännu inte läst, Myggor och tigrar rekommenderas att omedelbart införskaffa detta Ord & Bild-nummer."

Så, Fantasin fortsätter att skrytblogga. Stora gester behövs en mulen vinterdag.

Hallå världen, ännu en Fantasinskribent seglar ut!

2008-02-03T08:02:00.001+01:00

Den här gången är det Jessica Schiefauer som spänt sina segel och ska bli publicerad på Bonnier Carlsen. En fantastisk ungdomsroman är det, som skildrar den snåriga svåriga balansgången mellan frihet och beroende. Redaktionen jublar, plockar fram champagne och kyssar och häller välgångsönskningar över hennes axlar. Den flickan vet hur man är både begåvad och hårdarbetande! För närvarande huserar hon nere i Skåne och övriga redaktionen saknar henne med en ihållande galenskap.

Det är inte lätt när det är svårt

2008-01-22T22:32:00.001+01:00

På Den blinde Argus diskuteras den svenska kulturtidskriftsfloran, med en intressant återblick på den artikel i Biblioteksbladet 2005 som förutspådde eller tyckte sig se en ny kulturtidskriftsboom. Vad blev det, frågar sig Andreas Björsten nu? Läs själva vad han kommer fram till!
Fantasin är live&kicking, trots att vi blivit av med vår layoutare och nu är en vagn som kör omkring med bara tre hjul.
Men i takt med att senaste numret blir läst och bläddrat i runt om i landet, har redaktionen börjat arbeta på nästa nummer. Temat är Parafras och deadline 1/3. Har du en text eller en bild på temat? Vi lovar inget annat än att vi tittar på allt som landar i vår mail, och att vi försöker hinna svara. Men skicka gärna!
Och är du en begåvad layotare som gärna jobbar gratis (se nedan) - hör av dig!

Fantasin har fått stöd!

2008-01-10T18:16:00.000+01:00

Underbart är det att få titta på Kulturrådets stödlista, där Fantasin fått fördubblat stöd för 2008! Manna från himlen, kärlek och ull och honung. Fantasin som är i en förändringsfas, med en redaktionsmedlem mindre och uppdraget att finna en ny layoutare, tackar för de 50000 kronorna!

Och här en liten genomgång av vad Fantasins medarbetare har för sig:

Inför våren kan redaktionen rekomendera skrivarkurser inom Studifrämjandet i Kristianstad för dig som befinner dig i Skåne, för där kommer den briljanta redaktionsmedlemmen Jessica att husera under sex månader. (Och har ni inte läst hennes novell i feministiska kulturtidskriften Femkuls andra nummer 2007 så tycker vi att ni ska leta upp den bums.)

Och vill ni läsa en mastig och slutgiltig recension av "Myggor och tigrar" ska ni slå upp det färska numret av Ord & Bild (tema "Ryska hjärtan") och läsa recensionen skriven av redaktionsmedlemmen Klara Bengtsson.

Och om ni är trötta på regn och rusk kan ni drömma er in i redaktionsmedlemmen Elin Boardys vardag, när hon nu sitter på kamelryggen i den indiska öknen.

I övrigt har Fantasin hunnit få en recension i Helsingborgs dagblad och haft telefonkonferenser kring det nya årets första dubbelnummer.

Vi hoppas att ni följer med på årest Fantasin bergodalbana!

Fantasin rockar landet

2008-01-05T07:39:00.000+01:00

För alla er som missat det så har Fantasins nya nummer (som en gång gick under temat "skit" men numera rätt och slätt heter #3-4) landat på diskarna i landet. Här kan du köpa Fantasin:

Vänder sig om, Göteborg
Museibutiken, Göteborgs Konstmuseum
Tidskriftsbutiken, Malmö
Hedengrens bokhandel, Stockholm
Café Edenborg, Stockholm
Konsti-ig, Kulturhuset, Stockholm
Celsius, Uppsala

Om du gör det så får du ta del av följande ljuvliga artiklar:

Maja Karlsson, aktuell i boken Könskrig (Altas förlag), diskuterar skrivandet och könet som resa,

Sara Lidman utdelar en snyting från obygden,

Sara Hallström funderar kring om man kan smutsa ner text,

Klara Bengtsson undersöker den påstådda likriktningen på författarskolor,

Jessica Schiefauer står upp för känslans betydelse för skrivandet,

Elin Boardy ger en utblick på den eviga och omöjliga kärleken till Bollywoodfilm

Dessutom får du:

Tjackhoran, fittan, och alla de andra!

Välkommen 2008!

2008-01-02T08:33:00.001+01:00

Och så var det nya året här, och det firar vi med Emelie Röndahls fina illustration från det nya numret!

Dessutom noterar vi en diskussion om nödvändigheten av att läsa god litteratur för att lära sig något om skrivandet på Errata under Maltes inlägg om Fantasin-artikeln.

Anna Hallberg klagade i DN på det nya klassikerintresset, inte för bokintresset i sig, men för att boken ändå var hotad och att frågan om vem som skulle skriva de nya klassikerna blev ännu mer akut.

Men på errata finns det ändå ett positivt samband: de som läser klassiker blir också förmögna att skriva klassiker!

Det snackas vidare...

2008-01-01T09:48:00.000+01:00

Diskussionen kring Klara Bengtssons artikel om skrivarskolepedagogik, ur nya numret av Fantasin, fortsätter på nya ställen. Här på en blogg som ägnar sig åt novellen som konstform.

FANTASIN #3-4 ÄR EN HIT!

2007-12-31T16:37:00.000+01:00

I det här numret:

Maja Karlsson, aktuell i boken Könskrig (Altas förlag), diskuterar skrivandet och könet som resa,

Sara Lidman utdelar en snyting från obygden,

Sara Hallström funderar kring om man kan smutsa ner text,

Klara Bengtsson undersöker den påstådda likriktningen på författarskolor,

Jessica Schiefauer står upp för känslans betydelse för skrivandet,

Elin Boardy ger en utblick på den eviga och omöjliga kärleken till Bollywoodfilm

Dessutom:

Tjackhoran, fittan, och alla de andra!

FANTASIN FLYGER GENOM LANDET!

2007-12-27T18:44:00.000+01:00

Så här i juletider har nya numret av Fantasin kommit från pressarna. Det har en tjusig mormor på framsidan, är proppfyllt med litteratursnack och rosa ingresser. Dessutom har en av artiklarna, Klara Bengtssons genomgång av den osynliga skrivarskolepedagogiken, redan gjort avtryck på olika ställen. Först ut var Therese Bohman (bland annat skribent för Aftonbladet) som nämnde den på sin blogg den 18/12 (men det var fantasinierna för juluppjagade för att uppmärksamma):

"I senaste numret av tidskriften Fantasin har Klara Bengtsson skrivit en så bra och viktig text om skrivarskolor. Väldigt intressant!" och "Ja, hm, jag skulle ju kunna sitta här och citera halva artikeln (särskilt ett utmärkt stycke om "skrivarskole-bra"), men ni borde läsa själva istället. Det är faktiskt lite sjukt att ingen har skrivit en liknande text innan. Så: köp och läs!"

I dag skriver Malte Persson om samma text iExpressen

"De diskussioner som då och då förts om skrivarskolornas vid det här laget stora betydelse för ung svensk litteratur har sällan blivit givande. Somliga (mindre trovärdiga eftersom de inte gått någon skrivarskola) misstänker att de skapar likriktning. Andra (mindre trovärdiga eftersom de har gått på skrivarskola) säger att nej, minsann, så är det inte alls, skäms på er. Men skolorna har kommit för att stanna. En konstruktiv diskussion borde mindre moralisera över att de finns, än problematisera hur de rent konkret fungerar. Och det är just vad Klara Bengtsson, som har erfarenhet från flera välrenommerade skrivarskolor, åstadkommer i en artikel" och sedan fortsätter det om artikeln men den får ni läsa i Fantasin och så slutligen: "...det minsta en skrivarskola med självaktning kan göra är att införskaffa Klara Bengtssons artikel. Och kanske ta upp den till en gruppdiskussion eller två."

Genast kommenterade Andreas Björsten också artikeln på Den Blinde Argus : "Tack Klara Bengtsson för att du vågar (ja, just vågar!) ta upp det."

Nu hoppas vi bara på att en diskussion om skrivandets grundstenar ska ta fart, och att alla ska få ett rykande färskt nummer av Fantasin i sina händer! Köp Fantasin här:

Vänder sig om, Göteborg
Museibutiken, Göteborgs Konstmuseum
Tidskriftsbutiken, Malmö
Hedengrens bokhandel, Stockholm
Café Edenborg, Stockholm
Konsti-ig, Kulturhuset, Stockholm
Celsius, Uppsala

Gott nytt år från oss i redaktionen!

Gör Fantasin Fin!

2007-12-09T15:05:00.000+01:00

Hej Alla Formfantaster!

Vår eminenta layoutare Linnéa Bernerman har fått jobb som formgivare på MIO. (Ett jobb som hon fick mycket pga sina snygga arbetsprover från Fantasin!). Det innebär att hon inte längre hinner formge Fantasin och nu söker vi efter någon som kan vara med och utveckla Fantasins kropp! En proffsig layoutare som kan formge Fantasin och utveckla tidningens stil efter sitt eget huvud och i dialog med resten av redaktionen. Tidningen kommer ut som två dubbelnummer per år och är tryckt i duplex. Någon betalning finns ännu inte, men ett forum att utvecklas och pröva idéer och en god arbetsmerit inför kommande jobb. Om du är sugen på uppdraget får du gärna skicka arbetsprover (ett formgivet uppslag som pdf) till oss, eller om du vet någon som skulle tycka det var roligt: spread the word!

Maila genast redaktionen@fantasin.se om du är intresserad!

(Tidningen har hittils gjorts i Indesign, men vi är öppna för andra förslag.)

Hallelujakören Kan Inte Ha Fel

2007-12-05T21:30:00.000+01:00

... åtminstone inte när det är Fantasins Hallelujakör. Nya numret har kommit från tryck! Tryckare och Budbilschaufförer: vi älskar er!
Innan 2007 är till ända ska den flitiga tomteredaktionen skicka tidskriften till de troget och tillitsfullt väntande prenumeranterna. Årets julklapp!

Releasefesten spar vi till 2008, för att sparka igång året med en höjdarfest.

tjing tjallabajdos!

/en fjärdedel av redaktionen: Elin

Ny EP av Johan Melander!

2007-11-27T07:48:00.000+01:00

*

Tänker du så här ibland: jag känner för att bli berörd, medryckt, uppsvängd, uppvirad, bortvirvlad? Halleluja, då har vi på Fantasin ett tips för dig, nya pophoppet Johan Melander har på sin senaste Ep "Älskade du" blivit lite mörkare, lite känslomässigare, men svänget är kvar, det luktar ibland Johnny Cash ibland Håkan Hellström men mest Johan Melander. Det är STORT!

*

Vattnet har gått!

2007-11-16T18:56:00.000+01:00

...äh, nej, kanske en något förhastad metafor, men nu är nya numret uppladdat på Munkreklams FTP! Gaah! Denna spänning, det är knappt att fantasinerna kan hålla vett och sans på plats i skallen.
Men vi ska försöka. Föreberedelser för utskick, skumpa, releasefest, porto, allt sådant.
Vi fixar det, det är lugnt! Luta dig bara tillbaka i fåtöljen, lägg upp fötterna, sätt på den där skivan som passar så bra när det blivit mörkt och kallt ute. Snart nog kommer du att höra trampet av små fötter (postis) och ett lagom hårt och distinkt dunsande i brevinkastet (vi förutsätter nu för enkelhetens skull att alla prenumeranter bor i lägenhet) som bara kan betyda en sak: Fantasin nr 3-4/2007!

Och är du av någon anledning ännu inte prenumerant så är det ju så enkelt att bli!
Placera 180 pix på konto 130 05 35-0, glöm inte namn och adress.
Än är det inte för sent!

Fantasinerna ber härmed att få dra sig tillbaka och kontemplera sin framtid.

Fantasin ger hopp

2007-11-11T14:38:00.001+01:00

Har höstmörkret verkat lite djupare och lite blötare den senaste tiden? Har du börjat tvivla på att det någonsin ska komma ett nytt nummer av fantasin? Det där utlovade andra dubbelnumret 2007?
Hav förtröstan!
Även fantasin har i sanningens namn tvivlat en aning, i sina mer desperata stunder, men nu kan vi svara: DET KOMMER ETT NYTT NUMMER!
Hela lördagen arbetade de fyra fantasinerna i sitt anletes svett från gryningen och vidare långt efter skymningen. Och nu kan det sägas: Vi har ett nummer. 3-4/07 är inom kort redo för tryck. Och det mest fantastiska: än en gång har vi gjort det bästa numret hittills!
Så håll ut, kära vänner, kamrater, stödprenumeranter och andra. Fantasin ska dyka upp likt Lucia med ljus i håret och skänka hopp om ljus ute i stugorna!

Lyssna på P3 Lördagen 10/11

2007-11-09T15:11:00.000+01:00

Vrid på era radioapparater på lördag runt kl nio, för då är Fantasin i etern! Och då får du lite tips om hur man startar en schysst tidskrift, hur man brainstormar och kläcker underbara små idéer!

////////////////////////////////////////
Fantasi, husvagnssemester och viljan att ta över världen

Lördag 10 november 20.03-22

Gör det själv kliver upp på scenen och intar litteraturcaféet Hängmattan i Göteborg. Hör Johanna Rudbäck läsa sin bloggtext som i sista sekunden fick titeln ”Ett artigt svar”.

Cells Apart heter bandet som är redo att ta över världen och försvara rätten att vara annorlunda. We’re different, we’re a team, we’re a fucking band är refrängen i den egenhändigt skrivna låten de kör i Gör det själv.

Barbie is a slut är en teatergrupp som består av fem tjejer från Borås. De spelar upp en scen ur en egen pjäs som handlar om en svenssonfamilj på obligatorisk husvagnssemester.

Författaren Johanna Thydell hjälper dig att bli bättre på att skriva, och så lär vi oss att göra tidning med hjälp av Fantasin-redaktionen. Fantasin är en litteraturtidskrift som lyser upp i höstmörkret.
///////////////////////////////////////

Om du vill ta en söndagspromenad på webben, ta en fika här innan du fortsätter kring sjöarna

2007-10-23T08:17:00.000+02:00

Vi säger bara: Ett lysande namn har kommit med ett nytt nummer. Kila förbi, kolla in, om inte denna tidning får det nyinstiftade stödet för nätbaserade kulturtidskrifter så gör vi uppror!

www.ettlysandenamn.se

Kolla in förra numret av Svensk Bokhandel!

2007-10-23T08:08:00.000+02:00

Äntligen finns den i pappersversion på nätet, featureartikeln av Ulf Roosvald där Fantasinredaktionen intervjuas tillsammans med andra kulturtidskriftsredaktörer.

Fantasin framstår som en kaustiksoda och en rebellförening, tyvärr missar ni den ljuva bilden!

Walla walla walla hoooooo!

2007-10-09T10:34:00.000+02:00

Fantasin vill bara ta ett glädjeskutt när nu en av våra medarbetare bryter igenom kulturvallen och spränger sig ut i offentligheten. Vem vad vadå nähä hurdå menar du så? Jorå! Elin Boardy! (Namnet uttalas som Bårdi, eller om man vill fiiina till det så kan man sägar Bo:ardy: som om hon vore fransk, fast så heter hon inte.) Hösten 2008 kommer hon ut med sin debutroman på Wahlström & Widstrand.

Japp, japp, japp! Det är en gediget berättande och enagerande roman, vacker som en omsorgsfullt hamrad silverskål (som en i responsgruppen sa medan hon förde händerna upp och ner framför sig i formen av ett kärl). Fast mer konkret: det är en lunta på över 200 sidor. Och innehållet visst, men nu är övriga redaktionen mer exalterade över basic sakerna: som antalet tecken, som betalningen från förlaget, som att få se det kära namnet tryckt över fasta pärmar.

Fantasinierna är på gång!

Kolla in Könskriget! Släpps artonde oktober.

2007-10-08T07:15:00.000+02:00

Fantasin hjärtar Maja Karlsson!

I det kommande SKIT-numret från Fantasin dyker hon upp igen, men tills dess, kolla in den nya boken "Könskrig" som kommit ut på Atlas förlag. Och kolla in Expressens intervju med Maja Karlsson (http://www.expressen.se/nyheter/1.870107/killar-forsar-inte-de-orimliga-kraven).

Foto: Linden Larseric (från expressenartikeln)

Eller läs Expressentexten om den nya boken på http://www.expressen.se/nyheter/1.870100/har-ar-nya-fittstim

Köp Fantasin på Bokmässan och bli grymt glad!

2007-09-27T07:17:00.000+02:00

Om du känner för att sticka huvudet i en torktumlare och beger dig in på bokmässan, så passa på att köpa Fantasins senaste till mässpris i FSKs monter. Även om du har numret eller mest är intresserad av gratis pennor så brukar FSKmontern (Föreningen för Svenska Kulturtidskrifter) vara en höjdare. Förra året fick man gratis disktrasor med dikter på, de har förgyllt smutsen under året.

Fantasinredaktionen är själva lite tveksamma till mässan i år, utbrändhet och allmänn förflackning brukar vara resultatet av att delta i detta litterära högstadiedisko. Vem får dansa tryckare i år, vem får hänga invid väggen ouppbjuden, vem är Begåvad, vem är Ute? Fantasin spyr på kulturcamorran och tar det så lugnt vi bara kan. Med nedslag på något seminarium och i någon monter. Nu ska det vara Litteraturen och inte Litteranterna som ska stå i centrum.

(Dessutom: kolla in nya numret av SvenskBokhandel där Fantasin intervjuas tillsammans med andra kulturtidskrifter om kulturtidskriftsklimatet!)

- en mässgodbit!

Oj, oj, oj så var hösten igång...

2007-09-18T17:40:00.000+02:00

Och det firar vi med att lite i efterhand publicera releasebilder från Friluft-numrets releasefest på Café Publik i Göteborg. (Herregud, det var ju bara i juni releasen var.) Ta det som en teaser inför kommande SKIT-release! (När man jobbar med ett sånt tema inser man hur oseriöst ofta man använder ordet SKIT, det är verkligen ett favoritord.)

The Manor!

Just nu!

2007-08-07T19:32:00.000+02:00

Försmak på text i kommande nr av Fantasin (tema skit, kommer i vinter, deadline när som helst, gärna genast):

"Jag sitter på Stora Teatern och ser Devdas, i sammet och kristallkronor och ädelträ. Det är en perfekt inramning.
[…]
Men det är först andra gången jag ser filmen som jag verkligen grips av någonting. Å den meningslösa stoltheten, å tårarna och smyckena och danserna, å deras kroppar, som de rör sig! Å de röda blombladen som faller, å hostan och spriten och döden. Och Aishwarya Rai som springer och springer, med den vita och röda sarin böljande bakom sig, springer mot grindarna som obönhörligt stängs. Devaaa! "

Här Madhuri Dixit. Det är Devdas hon just fått syn på.

/elin

Tillbaka från väglöst land...

2007-07-29T21:32:00.000+02:00

...eller den Djupa Skogen.
...eller åtminstone en tid utan mycket kontakt med resten av Sverige (stal lite trådlöst nätverk från hotellet, genom att sitta i ett hörn av härbret och varje gång en internetsida laddades hålla upp datorn mot timmerväggen...).

Har byggt ett bord. Läs meningen igen! Byggt! Slipat, hyvlat, filat, putsat, mätt och räknat och mätt igen. Ritat och funderat och diskuterat hållfasthet och form och konstuktion. Å, att arbeta med kroppen, med händerna! Å, att stå på gårdsplanen med sågspån i håret och över huden och i näsan och ögonen och sakta sandpappra sig fram över det milt rödglänsade lärk-träet! Medan hornsteklarna kom, ditlockade av trädofterna, för att finna en plats att lägga sina ägg.
Kroppen är glad, för den har arbetat. Huvudet är utvilat, för det har fått tänka långsamma milda tankar.

Hallonen är mogna på hyggena.
Nätterna fyllda av drömmar om kamtjatkabjörnar, hästmyror och tvestjärtar.

Sett en väldig röd halvmåne långsamt släpa sig längs hosironten över Gesundaberget.

Staden verkar nu stor och lite ödslig. Molnen driver fram över himlen, här blåser det från havet.

Snart sammankallar Fantasin sina styrkor, dukar upp en rejäl tantfika och faller i varandras armar.
(Ur senaste mötesprotokollet: "Det är väl bara att tänka lite, tänk hur långt vi kom när vi tänkte sist!")

/Elin

Livet Är Ständigt Nya Upptäckter

2007-07-29T12:25:00.001+02:00

BETTY B.B. LÄSER ORD&BILD 1#2007

När de Snabba Kickarna (såsom glass och dopp i havet) uteblir och en surrande lätt depressiv frustration istället infinner sig, då återvänder Betty B.B. till Tankarna.

Tankarna, som ilar som myror i huvudet, stöter på varandra, lägger små ägg, bildar nya stackar.

Tankarna, som går upp om morgonen, färdas över himlen, ändrar färg och belyser omgivningen olika, så att det verkliga framträder i olika skepnader.

Tankarna, som när de klivit upp på det Intellektuella stängslet för att titta ut över nejden (till skillnad från den självförbrännande gropen där de kan kliva ner för att gosa sig i gyttjan), blir euforiska och sprittande över vad livet har att erbjuda.

Inget står fast, allt är i förändring.

Betty B.B. som cyklar in till stan för att få kraft i benen och luft i lungorna (inget lugnar en orolig själ som motion), som tar sig förbi den eminenta bokhandeln "vänder sig om" på andra långgatan, utbyter några ord med Sabina om de fina guldugglorna på väggarna och inhandlar en Ord&Bild. Visserligen förra numret, men temat PARANOIA tilltalade Betty B.B. mer än VATTEN. Efter att ha hämtat ut pengar på Netto mottar hon tidngen instoppad i en prasslig vit kasse med ett handskrivet kvitto.

Sedan hemmåt, hemmåt, med denna intellektuella skatt.

Trots sina år på universitetet, sin MedelklassBakgrund, och sin logiska läggning, har Betty B.B. svårt att se sig som Intellektuell. Det var alla dessa år av Stora Känslor, melodramatiska utspel, nattlig fallfrukt och Tårar&Dans, som gjorde att det mer stillsamma funderandet kändes lika omöjligt som att genomföra något till slut, lugnt och sansat. Men med åren, med självförtroendets stegring och hormonernas nedlugning, har detta gråa stigit upp och visat sitt gnistrande ansikte, sina schatteringar, sina ständigt skiftande mönster.
Så, uppallad mot kuddarna i kökssoffan, med det nya numret med härligt tjockt omslagspapper och Oinställsamt Finkulturellt Foto på framsidan vilande mot låren, glider hon in i texterna.

Och oj oj oj, vad mycket som finns att hämta här!

Horace, Horace, jag vill bli din vän, sjunger Betty B.B.s inre när hon läser essän om upphovsrätten på ett fantastiskt avklarnat och vackert språk "Anhängare av det fria ordet bör inte glömma att yttrandefriheten och upphovsrätten är frukter av en och samma historiska process. Samma krafter drev fram dem; den ena kan inte leva utan den andra."

För att inte tala om Mara Lees essä om Freuds fallanalys och Hamsuns fiktiva paranoiabeskrivning, hör bara ingressens lockrop: "Vad finns det för likheter och skillnader mellan paranoikern, den psykoanalytiska läsarten och den skönlitterära författaren?"

Eller, eller, eller! Rainer Just som läser lusen av den romantiska kärleken (äntligen!) i sin analys av fallet Natascha Kampusch (hon som rövades bort som tioåring av Wolfgang Prikopil och låstes in i en håla under garaget), där han känner igen den romantiska kärlekens förvridna ansiktsdrag, våldet som vilar inuti föreställningens hjärta, mitt inne i normaliteten.

Eller, eller, eller! Helena Eriksson som rör sig i underbara små cirklar kring Unica Zürn, en tysk författarinna och konstnär, vars paranoia blir en drivkraft i skapandet, som skriver för att hon framkallar någon som tvingar henne!

Men, texterna om USAs sökande efter en fiende, vårt fobiska samhälle, rädslan som genomsyrar staden, ja alla texterna som har med vårt ständiga Elfte Septembrande, de orkar hon inte med. Nej, de tankarna genomsyrar luften ständigt, som elakartade sporer, det går inte att få uppmärksamheten till att tränga in i textstyckena.

Betty B.B. som tycker om det gnistrande ögonblick då tankar möter varandra, korsas, sprider en eld av energi genom nätverket så att man ser vad som hänger ihop och vad som bildar mönster! Ord&Bild beskriver sådana sammanhang, det är underbart!

/www.bettyboomboom.blogspot.com - sommarpraktikant

KOSSORNA å KONSTEN!

2007-07-21T09:19:00.000+02:00

SOMMARVIKARIEN BETTY BOOM BOOM BESÖKER NYÖPPNADE KIVIK ART CENTER

Foto: Jan Carlsson

Betty B.B. är på ett strålande humör. Om man rimmar humör med något, så måste det bli smör. Ett alldeles gyllengult soluppvärmt block, som glittrar och vågar sig kring smörkniven. Smör kan också symbolisera allt det där som ibland verkar så hotfullt i kulturbranschen. Smör, likväl som gott humör. Det feta, det krämiga, det inställsamma, det njutningsfulla. I veckan var Betty B.B. på en utställning på Österlen. Österlen med sina fält av vajande gyllene vete, av sina kullar och sin utsikt. Det där havet som låg där utsträkt som ett annat universum, som man vill tränga in i men ändock befinner sig utanför.

NÅVÄL, på Österlen har det öppnats ett nytt Konstställe, typ Wannås (en stor skulpturpark kring ett slott i Skåne), Kivik Art Center. Och det spännande med Kivik Art Center är att det är på riktigt. Och att typ DN inte är på riktigt. För DN är bara trycksvärta på papper, det måste man komma ihåg, särskilt de journalister som skriver där. De Bör Inte Ta Sig Själv på För Stort Allvar. Vilket inte alls var den inställning två av dem tog när de var för sig recenserade Wannås och Kivik Art Center i en enda UtomStockholmigSmäll. Där satt Betty B.B. vid frukostbordet och läste deras avmätta redogörelser. Oj oj, vad skönheten i landskapet tog över, vad det blev alldeles för idylliskt och intagande, liksom LÄTTSMÄLT. Att det skånska landskapet och den vällande grönskan ska stå där och SMÖRA, liksom visa sina former på det där ohämmade sättet så att Konstens Ifrågasättande Kraft försvinner. Jahilledudaneda, så mycket ifrågasättande och mörker man kan efterfråga.

Okej, redan vid köksbordet fick Betty B.B. vaga misstankar om att journalisterna satt fast i det där SmörFöraktet, som gör dem alla till ena torrisar som inte smakar gott med en kopp kaffe. Och det hela visade sig ännu klarare när hon åkte ner till smygutställningen Kivik Start.

Där finns världens vackraste landskap, högt ovanför vattnet på kullarna vid Stenshuvfud, som en hägring. Gyllengula åkrar, en himmel som en kupol, stora jordbruksmaskiner som rör sig långsamt och okuvligt över åkrarna, ett gäng gnistrande bilar som parkerat i en rad över den obrukade åkern. Redan där fattar man ju misstankar, reklamaktigt, inställsamt. Och de där kossorna som följer en med blicken från båset där de står och dystert tuggar sitt hö. Den där långa tunga som far ut och vrider sig innan den öser in höet.

Så börjar man gå en slinga genom skogen. Och ute på ett fält ser man på avstånd en stor betongfyrkant, vars breda kanter blir synliga när man passerar, framträder i skugga mot den upplysta framsidan. Som en målning där landskapets organiska aformer bryts mot en geometrisk figur. Senare, på vägen tillbaka, står en ko och tuggar i närheten, som om den vill nosa på konsten. Bara det! Ett möte mellan KOSSAN och KONSTEN, själva urproducenten av SMÖR, det blir för mycket, det blir HÖTORGSKONST.

Foto: Jan Carlsson

Så fortsätter slingan, och Betty B.B. kommer till en byggnad som är en liggande rektangel i betong. Ett skal, ytterkanterna av ett rum, med glasade ändar. Det ligger där nästan svävande, som ett UFO. Eller som en byggnad tagen direkt från en arkitektonisk skiss. Visst, det finns något tydligt igenkännbart och samtida över estetiken. Över de raka avskalade linjerna och de dramatiska korsningarna mellan natur och betong. Så är det en arktitekturgrupp som skapat utställningen: Snöhetta. Men att kliva in i rummet och titta ut på den anslående sluttningen med sitt rödtonade gräs och sina gröna träd, det är allt förunderligt. Att titta ut på naturen genom det mänskliga, så att den förvandlas till en scen, till en tavla, till något onåbart. Något som man aldrig kan träda in i. Vi är turister i livet, vi är ufon på den här planeten, tänker Betty B.B. smått inspirerad och känner hur inne och ute rubbas, hur det är långt ifrån en arkitektonisk skiss. Snarare är det det verkliga, som med enkla medel blir overkligt.

Herregud, vad Betty B.B. älskar skulpturer. De är frusen teater, de är taktil stimulans och hennes egen rörelse som sätter dem i rörelse.

När Betty B.B. går vidare i skogen kommer hon till två svarta boxar som står riktade mot varandra som högtalare i skogen, också de i betong. Och att kliva in bakom den svarta filten, befinna sig inuti boxen, titta ut genom en glasruta med tryck av stammar och en siluett. Natur projicerad över natur. Iakttar boxarna besökarna, är de Darth Vader eller Kontemplativa kuber, är de en kyrka? Vilka lager av naturen är det Betty B.B. ser? De där människoliknande silutterna som bara syns inifrån kuben, är det sig själv hon ser när hon betraktar naturen? Äsch, alla tolkningar blir onödiga, det är en Upplevelse, det är Ordlöst. Suggestivt.

Den sista boxen är en likadan som den första, men den här kan man gå fram till. En enorm kub, genombruten så att den bara blir en ram, som står ute på ett gult vetefält. Genom den ser Betty B.B. sin pappa när han går hukande fram och tillbaka inuti och gör underliga ljud för att testa akustiken. Familjen placerar sig i stillastående tigande formationer kring ramen, pappa hummande inuti, broder tyst påtittande, mamma på andrasidan ramen. Och bländvärket, de gyllene stråna, den blå himlen.

Tacka livet vill man för bländvärken, för smöret och för det omslutande. Tacka livet för att det visar sig en dag på Österlen och säger, att So What om vi är lite inställsamma, om ni Sett Lite av Formerna Förut, det här har ni inte sett, Ni Har Aldrig Varit Här Tidigare. Ni har aldrig klivit in i UFOT, stirrat på sluttningen som en tillfällig besökare. Aldrig fått ert hjärta att klappa fortare när ni tas över av Konsten och Kossorna och de Kontemplativa Tankarna, som väller fram. Ja, herregud vad Betty B.B. är på gott humör!

/ Betty B.B.
www.bettyboomboom.blogspot.com

2007-07-06T08:34:00.001+02:00

Uppdateringar under semestern

2007-07-06T07:38:00.000+02:00

Hörde på radion att vi kanske är inne i en SuperHögkonjunktur. En sådan som slår alla antaganden om global ekonomi och femårscykler, och som har hållit på sen 1996 typ. Redan för flera årtionden sedan började tydligen de ekonomiska beräkningarna att skeva och cyklerna mellan högkonjunktur och lågkonjunktur blev längre. 80-90- och 00-talen har alla inletts med konjunktursvackor för att sedan stabilisera sig i mitten och blomstra.

Okej, det är ju härligt och bra att folk har jobb och tillförsikt, men är det konstigt att den globala uppvärmningen har tagit sådana krafttag om vi är inne i en SuperHögkonjunktur som gör att folk shoppar loss som aldrig förr? Metallic, plast, guld, blingbling, the bigger the better, låt oss alla explodera i ett moln av glitter och design.

Och på tal om det, hörde även på radion att den största utsläppsfaktorn inte är transportsektorn som man trott tidigare, utan köttproduktionen. Ännu en anledning att förbli vegetarian, fast som någon på redaktionen nämnde: döda kor fiser inte.

Och på tal om redaktionen förresten, vad gör den så här i frånvaron av sommarvärme? Jo, tar den koldioxidutsläppande bilen och kör till en Ö och vandrar runt i gummistövlar. Att vandra runt i gummistövlar måste vara det nya sommarnöjet: taktilt stimulerande (hur den tättslutande stöveln suger tag om foten!) och samtidigt aktiverande. Känns det inte alltid som om man gör något bra i gummistövlar? Som om man åstadkommer något? Att kliva i en pöl känns konstruktivt: "jag har minsann inte gympadojjor på mig" tänker man nöjt när man ser andras skobeklädnad och går hem och käkar en rågbulle.

Det enda som inte funkar för gummistövlar är tio minus och snö, för då fryser man om fossingarna och halkar på de raka sulorna. Och så känner man sig som en tönt när alla andra smattrar fram på nya vinterstövelklackar.

/Klara

Friheten & Det Nya Numret

2007-06-24T08:34:00.000+02:00

Alla borde rusa rakt ut i lagunen medan solen skimrar över fjällen. Känna leran skvätta upp över benen och mellan tårna, kasta sig raklånga i det decimeterhöga ljumma vattnet och paddla med armarna, kräla som en krabba med leran mot magen. Fantasin vill ge världen Friluft under vingarna!

Det här numret innehåller bland annat en uppgörelse med dagmänniskornas förtryck av nattmänniskorna, nedläggningen av Vår Bostad och det gemensamma, med alla svårigheter som kommer av att vara två skapande människor som ska dela vardagen men inte den kreativa ensamma hjärnan, med alla menlösa våp på film och de Hårda männen. Det här numret innehåller berättelser om nattliga spraymålningar och hemlig längtan, om naturens koppling till vår historia i det vidsträckta Norrland, om Vad Man Bör Och Inte Bör ta med sig på en picKnic i det påfrestande och klibbiga fria.

Det här numret är FRI
och det är LUFT

Och det är uppgörelser och ilska och en vilja att spränga sig loss, det är vemodiga betraktelser och en skönsjungande prosa som vindlar sig över sidorna.

KÖP FANTASIN NU! Skicka ett mail till Redaktionen med NAMN + ADRESS, så skickar vi ett ex mot betalning + porto. (Tidningen kostar 60 kronor för dubbelnummer, Friluft är ett dubbelnummer). Eller sätt in 80 kr på pg 130 05 35-0 och var noga med att skriva NAMN + ADRESS + FRILUFT.

Eller vill du hellre prenumerera? Sätt in 180 kr för 6 nr (3 dubbelnummer) och skriv NAMN + ADRESS + FR.O.M. FRILUFT

Zindagi khoobsurat hai! *

2007-06-19T22:05:00.000+02:00

Så var det nya numret ute! Återigen har vi bytt förpackning... Allt för att rationalisera.
Hur som helst så har prenumeranternas ex skickats! Ryktet plus djungeltelegrafen låter meddela att en del redan nått fram. Leverans till Stockholm fixas av Hans-Erik och En Vänlig Själ hjälpter oss att transportera tidningar till Malmö. Tack! Om någon i läsekretsen ska till Uppsala så skicka oss ett meddelande, Celsius bokhandel vill gärna ha tidningar. Som ersättning erbjuder vi ett purfärskt ex av - tada! - Friluftsnumret! Plus såklart evig Mohabbat [kärlek]...

Så, ut med er i sommaren nu, sitt inte där och uggla framför datorn!

* Den hinditalande delen av redaktionen ber om ursäkt för den interna tonen. Rubriken betyder givetvis: Livet är vackert!

På tal om God Litteratur...

2007-06-17T08:33:00.000+02:00

Och allt detta prat om vad som är god litteratur - jag vet vad som är god litteratur för mig! Det är att besöka en annans bakgård, höra en annans röst, känna en annans smärta och kärlek, och veta att de är mina.

Är knockad av Jonas Brun och Kristoffer Folkhammars (http://www.otidskrift.se/word/2007-06-15/o368) collage ”SÅNA” som består av meningar saxade från intervjucitaten i Arne Nilssons bok ”Såna & riktiga karlar – Om manlig homosexualitet i Göteborg decennierna kring andra världskriget”. (Tidigare publicerad i Ord & Bild). Det må vara riktiga röster, men behandlade så här blir de Litteratur.

"Sen var det en annan kille, som hade en stor lägenhet i Majorna. Han bättrade nog på ögonen lite, lite grann. Oh, vad jag tittade! Jag kunde gå hem till honom. Det var röda mattor. Han hade såna där stora svep med trettio människor, flotta middagar, bruna servietter. Och när vi blev ensamma där - det var alltid en väldig trafik där - då sög han av mig.
'Jag tycker så mycket om dig att jag vet varken ut eller in. Jag är kär i dig', sa jag. Han ville inte ha någon konkurrens.
Vi åt några middagar ihop. Han var så stilig också, tyckte man då, han hade guldlänk och var så flott."

/Klara

Oh my God... 2

2007-06-13T11:07:00.000+02:00

Och vilken lovely releasefest vi hade... jag var så trött att jag vinglade hem. Om vi lyckas få fingrarna på den där digitalkameran som förevigade allt så kommer några av bilderna att dyka upp här. Annars får ni föreställa er ett Riktigt PopRockband med mörkklädda män och svajande mikrofon och musik som kan riva hjärtat ur kroppen på en (The Manor) och fyra fina Pinglor med Redaktionsanknytning som läste valda delar av numret, och Café Publiks röda väggar och vita kakel och ölglasen som räcktes över disk och alla dessa människor i publiken som man vill titta och titta på, för att de fyller en med kärlek.

/klara

Oh my God...

2007-06-13T10:50:00.001+02:00

Gled in på Maltes Errata (http://www.apolloprojektet.com/2007/06/dikt-och-datt-och-debatt/#comments) för att kolla in den lilla stormen i det stora datavattenglaset och blev lite förskräckt. Det är otäckt med debatter man kan följa minut för minut. Jag föreställer mig hur människor i olika delar av landet sitter ihopkrupna vid sina datorer med en galen glimt i ögonen, sammanknycklade ansiktsuttryck och frenetiskt hamrande fingrar. Allt medan solen skiner och livet pågår som vanligt utanför.

Kom att tänka på "de andras liv", där en agent övervakar ett konstnärspar just minut för minut i Östberlin. Det fåfänga i att leva någon annans liv, i att försöka fånga (det) livets innersta kärna och hemlighet. I den här bloggdebatten är det inte ett konstnärspar som övervakas, utan själva den skiftande svårfångade konsten. Man kan inte ens vara säker på att den är hemma. Som om dataskärmarna är ihopkopplade till ett tomrum. Poesin och litteraturen finns någonannanstans.

Håhåjaja, alldeles nyss gillade jag ju debatt, men just i dag har jag bytt åsikt. Det är ett fantastiskt mänskligt privilegium att kunna byta åsikt.

(Skrämdes lite av att det jag skrivit på bloggen här kunde användas som bevis för något. En kort kommentar, inte förklarad, genomlyst, utbroderad. Bara något högst subjektivt. Om jag blir kallad till rättegång vill jag ha min finkostym på mig och min genomlästa bunt med papper, min diskreta makeup och min möjlighet att närvara eller inte närvara, men sådan är nu en gång inte bloggsfären.)

/ Klara

En gång till för att den e så fin!

2007-06-06T08:14:00.000+02:00

KOM TILL FANTASINIERNAS RELEASEFEST PÅ NYA NUMRET (#FRILUFT) Å LYSSNA PÅ UPPLÄSNINGAR Å THE MANOR! 8/6 PÅ CAFÉ PUBLIK I GÖTET, FRÅN OCH MED KL 7!

Den där debatten...

2007-06-06T07:56:00.000+02:00

Så här om morgonen, då solen skiner som genom ett snäckskal, alldeles skir och spröd, då gillar jag att ta mig samman. Ja, att plocka ihop nattens ludd till något skarpt och rakt. Så jag sitter här vid datorn och glider igenom aftonbladetdebatten (http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1084077,00.html), hoppar än hit och än dit. Och jag tycker att det är intressant det som diskuteras. Förr om åren hade vi i Sverige ett standardsortiment på Konsum och på ICA. Ni minns väl hur det var när man inte kunde köpa pesto och Tahini och oliksmakande yoggi? Det är inte länge sedan. Sverige var länge ett oerhört likriktat och styrt land. Sen var det någon på Konsum eller ICA som insåg att den uträknade snittmåltiden och den uträknade snittinhandlingen inte fanns, folk hade nämligen olika smaker. Det kom som en överraskning, och fortfarande är de coolaste matvarubutikerna inte den lokala ICA.

Vad gäller prosa/poesi debatten så är den ett mullrande försök att splittra upp och förändra. Riva upp de där konsensusstämningarna, förändra vår benhårda tendens till Ett Val och En Trend och En Inställning och VI och DOM ANDRA. Jag gillar när man sticker ner sleven i det som är stelbent och självgott och blandar. Men det är inte säkert att den nya kraften forsätter att vara demokratiserande och upprorisk, den blir snabbt lika självgod och allomfattande.

Det vi måste vakta på i Sverige är vår rättfärdighet och självgodhet, vår förmåga att uttala teser om hur saker ska vara. Gärna exportera dem till andra. Från och med nu finns det olika mat på Konsum, från och med nu har människor olika intressen, de är kollektivister eller individualister, de gillar anorextisk prosa eller fetmagad dito. De gillar att rulla sig i lera eller att flyga genom luften, de gillar att knulla sig rena eller meditera sig nakna.

Jag känner en uppfriskande demokratisk vind genom Sverige: jag tycker om att det finns en kvinna som säger att könet sitt i hjärnan även om jag inte håller med henne, jag tycker om att människor vågar ta bladet från munnen och säga sånt som möter enormt motstånd i bloggsfären, jag tycker om OLIKA åsikter. Faktum är, och det här är en rent personlig åsikt, att jag inte på riktigt lär känna någon förrän jag talar om en olik åsikt och vi kan mötas i att vi inte håller med varandra. Men respekterar varandra, det gör vi ändå.

/Klara

Släpp de lurvig loss det är vår!

2007-06-06T07:39:00.000+02:00

Här kommer den alltså äntligen! Fantasins Friluftsnummer! För att fira kulturtidskriftsstödet och vår allmäna lycka är framsidan i fyrfärg. Kom på releasen 8/6 på Café Publik i götet, it will be a blast! (Uppläsningar och suveräna The Manor på scen, allmän kärlek i luften och samtal till höger och vänster. Fantasinreleaserna är ju kända för parbildning, så se fram emot en spännande kväll.)

Är P1 en del av Svenskt Näringsliv?

2007-05-29T07:09:00.000+02:00

Så har de SASanställda i Sverige fått ett nytt avtal. Äntligen får de ta lunch efter 6 timmars arbete, de hat fått sin arbetstid begränsad till 42 timmar i veckan och de har fått ett lönelöfte om 10% höjning under tre år. Allt låter rimligt och bra, tycker jag där jag sitter i kökssoffan och lyssnar. Som flygvärdinnan Pia säger: Det är väl normalt att vilja äta lunch efter 6 timmar? Herregud ja, det tycker jag nog. Men sen så är det där med Proportionerna i inslaget. I ett inledande skede får man höra om vad vinsterna med strejken varit, om vad de anställda vunnit, men sen börjar det malas på om Kostnaderna. För SAS och för Sverige. P1 har till och med ringt upp nån snubbe på Svenskt Näringsliv som med släpig röst säger att 100 miljoner har det nog kostat, för varje passagerar som inte kunnat flyga har ju missat viktiga möten och varje passagerare har haft ett produktionsborfall under minst en dag (som om de inte skulle haft det även om de flugit!), och varje produktionsdag ger i snitt 1000 spänn. Trots att till och med chefen för SAS säger att striden varit värt det eftersom de nu fått samma fördelar som andra i branschen, så trycker P1s reportrar på om Kostnaderna och får svaret att det är omöjligt att säga.

Jag blir förbluffad, jag slutar äta mackan. Varför är det så viktigt för P1s nyhetsredaktion att ta den vinklingen? Det finns ju tusen andra frågor att ställa om man vill, som vilka villkor de har i andra länder? Hur många strejkar i Sverige inom de mest utsatta sektorerna o.s.v. Istället är det ekonomins ansikte som visas och den underliggande tonen blir: visst har de vunnit något de där egoistiska SASanställda, men de har gjort det på Sveriges bekostnad! Hör ni det, på din och min bekostnad! Som om allt som räknades var borfallen inkomst och skatt, som om allt som var av vikt var de där 100 miljonerna och SASförtroende. Som om inte förbättrade arbetsvillkor i en grupp kan leda till detsamma i en annan sektor, till ökat självförtroende, ökad kamplust. Som om inte alla arbetare i Sverige tillsammans tjänar på att någon höjer rösten.

Men nä, Ekonomin, denna tungfotade Gud som vi alla ska tillbe, måste naturligtvis komma in i även såna här sammanhang med sin självsäkra sträva stämma. Som en slags Objektiviteten och Sanningen. Vad har det här Kostat SAS och Sverige?

Ja, det var länge sedan som strejker framstod som de kollektiva kamper de är. Solidaritetskamper. Där många vågar allt för att tillsammans uppnå en förändring. För är det ändå inte orimligt att någon skulle behöva förbättrade villkor i det här landet, va? Där alla har flatscreen och placerar på börsen? Där alla barn går på friskolor och bor i helvita villaområden? Finns Det Överhuvudtaget Något Att Förbättra?

/Klara

And there it all goes POESI again...

2007-05-26T19:35:00.000+02:00

Jahapp, tre sekunder var det en debatt om romaner och prosa, innan poesin tog över igen (http://expressen.se/kultur/1.690338) och samma gamla "Anna Hallberg är djävulen" - "Nej, det är hon inte" - "Jo, det är hon" - "Nä!" pseudodebatt var tillbaka.

Äntligen Diskuteras Romanen!

2007-05-22T16:05:00.001+02:00

Ja, upprört diskuterar Jesper Högström i gårdagens Expressen (http://www.expressen.se/kultur/1.685354) dagens svenska romankonst. Det är ett utrop som liknar tidigare poesidebatter, en fragmentarisk modernism ställs mot ett mer sammanhängande berättande som skildrar människans varande:

"Är det inte fullständigt absurt att den elitistiska avantgardismen hyllas som det enda sanna uttrycket för politisk radikalism, när ett så demokratiskt instrument som romanen, som har visat sig så överlägset när det gäller attt förmedla alla varianter av erfarenheter för en bred publik, samtidigt får förfalla?"

Ändå finns det en skillnad när debatten byter arena, när den tar sig över till prosans domäner. Personligen har jag längtat efter det skiftet, eftersom det var många frågor som inte fick plats i poesidebatten. Poesins förutsättningar och grunder är annorlunda än prosans, men det glöms lätt bort.

Som vanligt är det löjligt att säga att något "ska" vara på ett visst sätt, att hävda att romanen "ska" vara sådan eller sådan. En fallgrop som Jesper Högström tangerar när han förkastar en rad svenska författare och sedan skriver: "Vad händer med den svenska fiktionen när den så systematiskt plundras på sina tillgångar? Visar inte det faktum att Expressens och Forums stora tävling om bästa svenska samtidsroman i fjol förblev utan pristagare att en hel hantverkstradition har fallit i glömska; att det inte räcker med en halv miljon i belöning, om ingen vet hur man gör längre." Men samtidigt är det skönt med någon som lyfter fram en annan syn på prosa än den som ofta syns. Att prosa också kan vara berättande, psykologiska studier av människan, hantverk, en väv av trådar som knyts ihop.

Om man som jag är fostrad på olika skrivarskolor och i olika nylitterära sammanhang, är de svepande berättelserna svårare att våga ge sig på än det fragmentariska, eftersom det sista uppmuntras så mycket. Med det menar jag inte att det ena är bättre än det andra, det är bara två olika ingångar till skapandet. Men personligen känns det som en revolt när jag vågar ansluta mig till en klassisk tradition, vågar ge mig på det gedigna berättandet, för att det är den sången min röst vill sjunga.

Nu är jag inte lika pessimistisk till den svenska prosan som Jesper Högström. Jag tror att flera strömningar kan leva sida vid sida. Att Sverige är stort nog för att vara nyanserat och rikt på infall och inriktningar. Och jag tycker mig också se en ny tradition av berättande prosa börja frigöra sig och anknyta till de äldre. Runt omkring mig filar folk på manus, gnager på idéer och har en vilja av att ställa frågor och diskutera. Det kanske inte är exakt de frågorna som Jesper Högström vill ha ställda, men de är i en berättande form och de är engagerade.

/Klara

Begåvad FantasinMedarbetare!

2007-05-21T08:06:00.000+02:00

Ni har säkert inte missat att vår begåvade illustratör och författare Viktor Johansson kommit ut med sin debutdiktsamling Kapslar. Den tippas bla få Boråstidnings Debutantpris nästa år! Hoppas hoppas, säger vi! Kolla in Kapslar närmare på:

http://www.ettlysandenamn.se/kapslar.html

Och, herregud, vad snygga illustrationer det är! Vem har gjort dem? Jo, Lauren Albert, vars hemsida ni bara måste kolla in om ni är det minsta sugna på kreativ inspiration:

http://no-growing.livejournal.com/

Författare och deras yrken: PSYKOLOG

2007-05-18T07:58:00.000+02:00

Länge har man funderat över hur det ligger till med författarna och deras verklighetsförankring, kan man verkligen försörja sig som författare allena? Eller behöver man ett "riktigt" yrke vid sidan om? Vår undersökning visar en signifikant skillnad mellan poeter och prosaförfattare vad gäller genomförande av psykologprogrammet. Detta resultat kan ses som en fingervisning om olika rådande förhållanden inom genrerna, och inspirera till vidare studier.

UNDERSÖKNINGEN:

Vi tog fem slumpmässigt utvalda prosaförfattare och poeter och undersökte deras relation till psykologprogrammet. Resultatet är som följer:

Romandebutanten Martina Lowden har gått och hoppat av psykologprogrammet
Ungdomsboksförfattaren Gunnar Ardelius har gått och hoppat av psykologprogrammet
Augustprisvinnaren Monika Fagerholm har gått och hoppat av psykologprogrammet

Poeten Thomas Tranströmer har gått och slutfört psykologprogrammet och arbetat som verksam psykolog
Poeten Ulf Karl Olov Nilsson har gått och slutfört psykologprogrammet och arbetat som verksam psykolog

RESULTAT:
100% av prosaförfattarna i vår studie har påbörjat och hoppat av psykologprogrammet
100% av poeterna i vår studie har påbörjat och fullföljt psykologprogrammet och arbetat som psykologer

= En slutsats man kan dra av sammanställningen är att poeter har lättare för att hålla fast vid ett jobb, eller nej, vi menar, de har lättare för att slutföra saker, eller nej, vi menar, så här: poeter verkar ha lättare för att slutföra psykologprogrammet och arbeta som psykologer. Är det för att poeter månne har svårare att försörja sig på sin konst och därmed känner piskan i ryggen, eller har de större behov av förankring i något nyttigt och djuplodande? Denna strikt vetenskapliga genomgång kan leda till följande hypotetisktdeduktiva frågeställning:

Är det en poet så jobbar hon som psykolog
det är inte en poet
---------------
alltså jobbar hon inte som psykolog

Håll andan till nästa kvasivetenskapliga genomgång av Författarna och deras yrken: bibliotekarien och brevbäraren!

/Klara

Att Skriva Eller Inte Skriva - det är frågan

2007-05-14T09:27:00.000+02:00

Betty B.B. har giftet i blodet. Ja, hon vankar från köket till vardagsrummet, känner den svaga stickningen under huden.

Ligger i sängen bredvid Den Älskade och säger så lungt hon kan med tanke på klumpen i halsen:
Jag har en fråga bara.
Den Älskade stannar upp, lägger ner tidningen, vänder sig om:
Vadå?
Betty B.B. låter medvetet uppfodrande, och nu säger hon det med darrande röst och nedslagna ögon:
Ska jag skriva idag?
Oj, oj, det var en svår fråga, svarar Den Älskade och tar frågeställningen på allvar: Hur känns det då?
Jag vill skriva, jo men visst, det är det enda jag vill. Och det är det jag tar som en varningssignal, för lite ont i magen har jag också, och när jag läser kurslitteraturen och en annan bok så kan jag inte fokusera, blicken glider ut i luften, jag vill bara skriva.
Och när börjar du skolan?
Om två timmar, klockan tio.
Då hinner du ju ändå inte skriva, säger Den Älskade överslätande och ler.
Men jo, det hinner jag ju visst det, säger Betty B.B. nästan uppretad, för om det är något som är speciellt med henne så är det ju just det där, att hon skriver som bäst om morgonen, på hoppressade tider.
Jamen skriv inte nu ändå, skriv när du kommer hem, säger Den Älskade förnuftigt. Och Betty B.B. slår ner blicken, lägger Den Älskades hand på magen, varm och tung, och säger ynkligt:
Ja, det är nog bäst, för det känns inte helt bra, det gör det inte.
Och den älskade låter sin hand ligga kvar medan han säger eftertänksamt:
Man ska skriva när man vet vad man vill göra, när man tänker: det här ska bli kul att skriva. Ungefär som med tennfigurer. Man kan inte börja med att föreställa sig en glänsande arme av gubbar, perfekt målade, man måste börja med att fila bort gjutskägget.
Jo, jo, och så känns det ju inte! säger Betty B.B. som inser vad hon måste göra.

Och så vankar Betty B.B. från rum till rum, medan det där behovet av fixen rinner ur kroppen.

Så sätter hon sig vid datorn, så glider hon inte i surfandets sköna konst. Den stirrighet som finns i kroppen förflyttar sig till skärmen, där kan den gott vara! Där kan den glida runt på ljusimpulser, vad angår den mig! Fräser Betty B.B. och känner sig fräsch och normal, en människa som inte alls beger sig in i mörka spiraler, som inte alls rusar in i sin egen huvudvärk med en kaffekopp och sin egen duktighet till hands.

/www.bettyboomboom.blogspot.com

Ta en kaka och läs Litlive!

2007-05-04T08:46:00.000+02:00

Tjena alla ni som slinker in på en kopp kaffe, till kakan vill jag gärna rekommendera lite litteratur.
Litteratur? frågar ni och låter havreflarnen och karamelldekokten och chokladbollen er väl smaka.
Jamen visst, säger jag, lite härlig diskussion kring litteratur, och så drar jag raskt upp laptopen i knäet, jag knattrar mig fram till Litlives (www.litlive.se) hemsida och så snurrar jag runt skärmen så att ni kan läsa medan ni knapsrar knaprar.
Nämen! säger ni, utropar ni, förtjust, gladhågset.
Jajavisst, säger jag medan solljuset får gardinerna att lysa.

Och så bläddrar ni fram till recensionen av Martina Lowdens "allt" av René Jean Jensen och sedan till recensionen av Sara Hallströms "Rötter smälter" av Aase Berg, och så har ni fått er något till livs både andligen och lekamligen.

Det var en riktig fika! Säger ni tacksamt när ni smiter ut genom dörren.
och där står jag och vinkar efter er:
Kom gärna tillbaka en annan gång!
Så dukar jag av kaffekopparna och smulorna, placerar kakorna på ett torrt och mörkt ställe, drar för gardinerna, börjar kontemplera

/Klara

Well well

2007-04-26T09:00:00.000+02:00

någon sa att en hemsida som inte uppdateras ofta visar på bristande aktivitet och utstrålar något tråkigt, men har det slagit någon att bristande uppdateringar i det virtuella kan bero på eviga uppdateringar i det reella? ibland slår det mig att ju mer man är utanför nätet, ju mer lever man

nåväl, tidningen mår väl, och nästa nummer (det första med kulturtidskriftstöd) ser snart dagens ljus

Skåplagd skaldpåg!

2007-04-09T19:26:00.000+02:00

Fantasinerna som bor i Göteborg har just via mailen fått en (ett?) svindlande tjuvkik på NÄSTA NUMMERS OMSLAG!
Rysningar och svettningar och svimningar, precis som på den gamla goda tiden... Luktsaltet, var är luktsaltet? (Vilket ju inte alltid hjälper, förstås.)
Och allt detta av förtjusning såklart!

Gammalt djungelordspråk: Jokkimokkin Sviker Aldrig.

Men det som vi ville meddela här var att vågorna efter vår Debut2006 svallar vidare, nu på otidskrift! Läs och njut!

Ring inte oss, vi ringer er!

Äntligen!

2007-03-12T22:44:00.000+01:00

Bara så att ni vet att vi fortfarande finns här.

Nu börjar det dra ihop sig... Totaldeadline den 15/3. Offert har skickats till tryck.
Och snart snart snart kommer vi att få se vad som blivit av texterna som skickats iväg till illustratörerna. Den där lyckan över text + bild. Den där första aningen om hur det kan komma att se ut i tryck. Ännu ett nummer materialiserar sig ur dimman.

Och SÅ långt har vi nu kommit i tankarna, att vi börjat säga R-ordet: RELEASEFEST! Vad ska vi hitta på denna gång?!

För övrigt håller Bollywoodfebern i sig. Jag är sjuk av en törst till vilken naturen icke skapade någon dryck.

Hopp i mörka tider

2007-02-28T19:07:00.000+01:00

...men för att muntra upp sig lyssnar den (idag) argt politiska delen av fantasinredaktionen på smarrig Bollywoodmusik. Temalåten från (den ännu osedda) storfilmen Mohabbatein: Peron Mein Bandhan Hai.
Oooooooh!
Rösterna, rytmen, melodin, kören!

...och för att vara alldeles ärlig: vetskapen om att det är Shahrukh Khan från Devdas (alla tajders bollywoodfilm, otroligt lång och otroligt evig men olycklig kärlek) kittlar dödsskönt, fast kanske inte just i kistan. Ähum.

(Låten har för övrigt alldeles perfekt längd: den räcker hela vägen på 60-bussen från Järntorget och hem till trappuppgången.)

A-KASSAN

2007-02-28T18:52:00.000+01:00

- Helt privat och politiskt såhär på månadens sista dag.

Så SMYGER dom in en avgiftshöjning (man visste ju egentligen att den skulle komma, men hade lyckats förtränga den, trots rapporter från allt mer nära håll) helt diskret på ens autogiro, så att det plötsligt en månad står 511 kronor på kontoutdraget när man loggar in på banken.
Hupp!
Reaktionerna kommer i en serie: häpnad, förvissning, ilska, mer ilska, trötthet.
Man sparkar på en dörrpost. Man säger att "dom ska faan inte få mig att gå ur facket!" för det är ju så det känns. Som om någon, dom där, vill pressa mig att hoppa av. Som om det inte var A-kassan det gällde.
Men jag GILLAR ju facket!
Jag provar att säga, med ilsken men kylig ton att "jag ska ringa dom imorgon och ställa lite frågor, och om inte - så går jag ur!" Men det känns så FEL att säga det att jag omedelbart tar tillbaka.
Nä, jag SKA inte gå ur. Men hur ska jag kunna betala 511 kronor i månaden till en akassa jag kanske inte får del av nu med de nya reglerna som jag inte orkat sätta mig in i...
Å det är så TRÅKIGT att jag vissnar bort!

/Elin

Wettergren Stole Her August

2007-02-26T22:27:00.000+01:00

...dessutom så här inför reastarten:

Wettergrens Wettergrens Wettergrens! Korrekturläsare någon? Faktagranskare? Ni kan inte klämma in en liten menlös bild på Monika Fagerholms Den amerikanska flickan i er Rea-katalog och sedan smälla upp EN ANNAN BOK länge in i tidningen som AUGUSTPRISVINNARE 2005! (Denna vinsttippade bok nämns inte med namn här, DEN VAR ICKE SKYLDIG.) Alltså, lite bättre koll än så får man väl ändå ha som bokhandlare av rang?

Delusions of Grandeur

2007-02-23T16:24:00.000+01:00

För närvarande ägnar sig Fantasin mest åt sina planer på världsherravälde, och hinner inte riktigt med att blogga.

Vi trodde att vi skulle vara med i gratistidningen City i Gbg, men det var visst ett annat datum. Rapport kommer...

Mappen som heter "Friluftsnumret" fylls med texter, bilder, serier, brottstycken etc. Snart har vi ett nummer. Snart brakar det loss.

Glöm inte att göra en medmänniska lycklig genom att skänka bort en prenumeration. 180 pix för sex (6!) nummer!

Ett upprop!

2007-02-13T13:48:00.000+01:00

Fantasin upprörs samstämmigt med den långa listan av namn som undertecknat ett litterärt upprop om litteraturkritik och feminism i dagens Aftonbladet.

Det där med att inte få ta plats, eller snarare: inte ges plats förrän man tar den, har alltid legat Fantasin varmt om hjärtat! En särskild liten bränslekammare av ilska. En anledning till vår existens.
Så nu hoppas vi att något blossar upp, att åtminstone vissa kritiker tar sig en funderare över hur olika en bok och en bok kan omnämnas.

...för övrigt önskar Fantasin bara att någon ringt oss, så att vi också fått sätta våra namn där på listan bland alla dom balla...

Debuten

2007-02-01T22:58:00.000+01:00

Jaha, jaha!
Ett omnämnande av vår Debut2006 hos Den blinde Argus.
Bättre sent än aldrig, säger Fantasin och tar ett stolt grepp om de imaginära hängslena.

...fast en parodi är det ju inte, Andreas. Det är till hundra procent allvar. Det är därför det är så bra!

/Elin

wherever we travel we're never apart

2007-02-01T15:02:00.000+01:00

Vår egen Saras nya bok Rötter smälter recenseras!
Fina recensioner, tycker Fantasin, som ännu inte hunnit läsa boken och därför inte har något att jämföra med. Men snart!

Men hur som helst: ett glatt och stolt och kärleksfullt utrop till Sara, för fina recensioner:

DN
Helsingborg
Svenskan
Aftonbladet
Hallandsposten

På västfronten

2007-01-30T21:12:00.000+01:00

Ja jösses, det är inte alltid Fantasin själv vet vad som händer med Fantasin...

Liten uppdatering:
Idag skickades blanketter till skatteverket.
Imorgon kommer pressfotografen (håll utkik i City den 20/2!),
en stipendieansökan ska skrivas klar och postas...
På söndag är det STORMÖTE, äntligen. Dags att ta ett skamgrepp på nästa nummer, Få Det Att Hända, som det heter. (Deadline, med anledning av upprepade förfråganingar, är en dynamisk amöba som bor i damm med klart vatten. Parningsdansen inträffar, säg, 15/2 och framåt...)

Tre fjärdedelar av Fantasin har varit på översättarsymposium på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv. Vi kan bara än en gång konstatera: maten! maten! maten! Inte bara otroligt god, utan OFTA.

Så, tja. Som vanligt sprängfyllda av goda idéer, ohejdbara infall, femtielva projekt och lika många planer för framtiden vill Fantasin bara sticka ut nyllet och säga hej. Hej!

Jo: för dig som ännu inte prenumererar, gör det nu!
Vår distributionsavdelning sover med ett öga öppet.

Vet Du Vad Som Händer Med Fantasin?

2007-01-22T09:59:00.000+01:00

Oh my God... nu är det hög tid att tänka Fantasin, för numret finns att köpa i Malmö (Tidskriftsbutiken), i Göteborg (Vänder sig om, SL-books, Konstmuseet) och på väg till Stockholm i veckan. Otroligt många mailar oss och vill ha ett ex skickat till sig, Tro verkar ligga i luften. Känner du också för att få numret skickat till dig så kan du maila redaktionen@fantasin.se med din adress. 50 kr + porto 19kr.(Prenumeration kostar 180 kr för 6 nummer!! Varför inte passa på?).

Den första recensionen kom in för ett tag sedan och där rosas Fantasins eminenta formgivare Linnéa Bernerman. Recensenten tycker att Fantasin blivit allt bättre och att tidningen utmärker sig för redaktionens entusiasm och en viss trevlighet. Jajamensan, att vara trevlig är provokativt i våra ironiska dagar!

Fantasins releasefest gick av stapeln härförledes och det var ett enormt rabalder. Ellen Gerle läste, Johan Melander spelade, folk minglade och drack fantasinöl. Stewe Claeson skulle uppträtt, men hittade ingen parkeringsplats i överfulla Masthugget.

Framöver jobbas det med nya numret: Friluft! Ett fett dubbelnummer som kommer innan sommaren.

Look out!

Det där med genus

2007-01-10T18:29:00.000+01:00

(...jag skulle skriva "Om könet" i rubriken, men skrev "Kom köket." Freud, hallå?)

Som vanligt skarpt och smart skrivet hos Gylf . Barn och könsroller.
En blogg för alla oss som intresserar oss för genus och samhälle, sex och sexualitet.

/Elin

Ich bin ein bibliothekar

2007-01-08T19:23:00.000+01:00

...finns det en bok som heter som jag inte läst. Men tänker på ibland. Om man kan stoppa in ett "snart" där nånstans. Hur som helst blev jag inspirerad av Therese som svarat på en enkät om bibliotek. jag vill göra detsamma, genast!

När skaffade du ditt första bibliotekskort?
På Majornas bibliotek, kanske i mellanstadiet? Det var papper i en plastficka, ganska stort, och skulle aldrig få plats i en vanlig plånbok. Eller är det för att mina händer var så små? jag har det säkert kvar nånstans.

När kramade du en bibliotekarie senast?
Igår, när jag varit på middag hos mina föräldrar.

Vad sa du senast till en bibliotekare?
Typ "Hejdå, vi hörs, puss puss" eller nåt annat familjärt.

När var du på bibliotek senast?
Tredje januari, i Kristianstad. Kopieringen kostade två kronor per sida!!! så jag var inte där någon längre stund.

Vilka bibliotek har du varit på i år?
Kristianstads stadsbibliotek.

Hur mycket böter har du fått som högst?
Ähum, jag är "personal" i lånesystemet. Innan dess minns jag inte. Men kanske 20 kronor?

Vilka låneböcker har du hemma nu?
Truman Capote "Med kallt blod", Per Östling "Vi faller", Jan Kjaerstad "Kongen av Europa", Lonely Planet Morocco (tyvärr från 1998, "För i tia - bondelivet i ord och bild från Östra Orust", "Litteraturpolitik och bibliotek" och "Svensk biblioteksforskning".

Hur många lånekort har du?
10: Göteborgs stad, Göteborgs UB, Högskolan i Borås, Borås stadsbibliotek, Jokkmokk, Malmö, Orsa, Kristianstad, Sandviken (gammalt!), Halmstad.

Längsta tid du struntat i att lämna tillbaka en bok?
Ähum. Konfidentiellt!

Älsklingsbibliotek?
Västra Frölunda skulle jag säga, men där är jag ju partisk. Men för blandningen av människor, ljuset från takfönstren och skogen av hyllor på skönlitteraturen. Annars: kommunbiblioteket i Jokkmokk för den trevliga personalen, för läget intill busstationen och för att en av tjejerna hade en jojk som mobilsignal (jag vet! men det är sant.).

Älsklingsbok att låna om?
Lånar inte om böcker så ofta (förutom att jag behåller dem länge hemma...). Senast var det "Bohusläns beskrivning och historia, band III". Men jag brukar drömma om att låna om Jan Kjaerstads Förföraren-Erövraren-Upptäckaren.

/Elin

ähum...

2007-01-06T23:22:00.000+01:00

Fantasin skulle vilja citera ur själva den Nådiga Luntan, den Lysande Skriften. Alltså inte budgeten, utan en Skrivelse från Kulturrådet.
Ojojoj, det är så man baxnar när man ser det!
Alla förhoppningsfulla tidskrifter som sökt, och de lyckligen utvalda, vilka vi simmar tillsammans med i en blank och skinande bassäng. Heja, SVENSSON, säger vi, som sökt det djärva beloppet av en miljon tvåhundratusen. Hoppla! (Utdelad summa: 25 000).

Nå, men citatet:

"Årets förslag innebär att åtta tidskrifter som inte haft stöd tidigare år föreslås få stöd. Det är tidskrifter av god kvalitet som i första hand bedöms fylla ett tomrum i det offentliga samtalet."

DET ÄR VI!

Och 2007 då?

2006-12-31T08:57:00.000+01:00

Så här inför det nya året har Fantasin låtit göteborgsprofilen Betty Boom Boom uttala sig om vad hon önskar inför det nya året. Såna utfrågningar gör ju alla tidningar, och varför vara fantasirik och originell när man kan sno idéer av andra och flyta med strömmen, frågar sig Fantasin?

Så, vad önskar sig då Betty B.B.?

2007 ska bli LEKENS år. En lek med fragment, med berättande, med noveller, med utkast, med essäer, med Ord, med slingor, med rytmer, med melodier, med innehåll och form. Genom leken ska lusten komma. Genom lusten ska ljuset komma. Genom ljuset ska tron komma. Genom tron ska meningen komma.

(Är du trött på kinesiska kalendrar och ytliga spådomar kommer här en genomgång av Betty B.B.s kalender som den sett ut de senaste åren:
2004 - Kärlekens år
2005 - Framgångens år
2006 - Lugnets år
2007 - Lekens år)

RegnLandetRapporterar

2006-12-31T08:54:00.000+01:00

Dagens insikt från regnets land:

En genomblöt gren låter inte KNAK när den knäcks.

(Hur hindrar man det yttre från att tränga så djupt in i det inre att man inte längre vet att göra motstånd?)

/Klara

På Jakt Efter Allt

2006-12-30T17:39:00.000+01:00

Glider in på akademibokhandeln i Växjö:
Har ni Martina Lowdens "allt"?
Kvinnan bakom datorn vid informationsdisken tittar upp:
Va?
Låvden, upprepar jag, med dubbel-v.
Hon böjer sig fram mot datorn:
Nä, den har vi inte. Den är restnoterad.
Va?
Restnoterad. Den är slut på förlaget, de ska trycka upp nya.
Ojdå.
Finns några ex kvar i Sverige.
Vardå?
Hon knapprar:
I göteborg finns ett ex i nordstan till exempel.
Får en vision av hur jag rusar till nordstan från tåget, flåsandar vid bokdisken och frågar:
Har ni Martina Lowdens "allt"?
Nej, den gick för en minut sen. Men har du prövat i Örebro?

/Klara

Trumpetfanfar Big!

2006-12-27T16:50:00.000+01:00

Fantasin kan nu meddela sig vara en del av etablissemanget. Jajamensan, etablissemanget tog en bit av fantasinkakan och gillade den knastriga kristyren, den fylliga chokladen och den djuplodande flottigheten. Som tack har Fantasin förärats kulturrådets produktionsstöd till Kulturttidskrifter! "25000 kalla" som JMM redaktören Martin Engberg glatt uttryckte det i sitt grattis-SMS. (Se där, vi börjar direkt vår etablissemangsbana med att strö namn omkring oss!) JMM som förövrigt själva tilldelats 25000 kalla.

Ja, framöver kan ni förvänta er mer Bomber och Kanoner av Fantasin än ni trodde var möjligt!'

Uppdatering: länken var från 2005. men i år finns vi med!

Tron är här!

2006-12-26T13:22:00.000+01:00

Ja, tycker du att granen är för barrig, glittret för glittrigt, vänstern för gnällig, högern för tjohoig, teven för melodramatisk, dramat för vardagligt, livet för ytligt, sömnen för djup och det yrvakna tillståndet för efterlängtat....

då är Fantasins nya alster något för dig!

Fantasin tar andligheten till en ny nivå.

För endast femtio kronor i handeln kan du få Fantasins tro-nummer (du får hia dig till januari om du bor i Malmö eller Stockholm, men i Göteborg går tidningen redan nu att inhandla i nyårspresent på eminenta "Vänder sig om" eller "SL-books" på Andra Långgatan.)

Den är vacker, den är subtil, den är intelligent, den är larvig, den ställer frågor och den ger inga svar!

Det nya året har redan börjat!

Kram

Med Sorg och Förvåning

2006-12-19T09:36:00.001+01:00

Jag har ingen dagstidning. Jag är en alldeles för liten människa för att kunna stänga ute min egen och andras litenhet om morgonen. Dessutom är jag fattig. Men i dag så damp det ned en GP i brevlådan precis när jag skulle till att vakna. Lycka över all lycka när en tidningsutdelare gör sådana fel. Det är där jag, sent om sider, läser om Kristian Lundbergs sågning av en ännu inte utgiven bok i Helsingborgs Dagblad. Min pojkvän har tidigare i veckan återgett händelsen, beskrivit den som rafflande och smaskig, men inte kunnat komma på vem recensenten var.

Och där står det: Kristian Lundberg.

Jag hajar till, jag tittar efter.
I tur och ordning kommer känslorna över mig:
Sorg. Å nej.
Förvåning.
Ilska.
Sedan börjar jag studera hans bild, letar efter något annat i ansiktet än det jag funnit där tidigare.

”Alla berättelser har en ingång. Det är så enkelt.
Det finns bara detta korta konstaterande kvar. Bakom alla märkliga inledningar, påståenden och föreställningar, vissa blixtrande, lysande och levande, som lövbrinnande trädkronor i oktober, andra döda som getingar i samma månad, så finns detta konstaterande närvarande; alla berättelser har en ingång.”

Så börjar Simpletons böcker av Kristian Lundberg själv. När jag gick på Skurups folkhögskolas skrivarlinje så fanns det ett gäng manliga poeter där som avgudade Kristian och Bruno K Öijer. Det var Malmöligan och ordens blixtrande skönhet, poesin av en vinkork som drogs ur flaskan. Det var några få ord: ljus, mörker, kristall, hus, din hand, din andedräkt.

Kom man där med sin taffliga rundhylta prosa så möttes man med tystnad. Det finns en ilska här. Någonstans, kvarglömd som i en kristall. Varför detta hat mot bonniers, tevesoffan, det folkliga? Varför denna vilja att dömma, dela upp i motpoler, svart och vitt? Alla har rätt att tycka vad de vill om andras texter, men ”Alla berättelser har en ingång. Det är så enkelt.”

Det tog mig många år innan jag började läsa Kristian Lundberg själv och hans ord var verkligen vackra, profetiska: ”Hur många avgörande idéer har inte gjort sig tydliga bara genom att den tänkande överraskar sig själv med att vara vilse för en stund?” (ur samma bok).

Hur kan samma författare ha gjort sig skyldig till ett sånt löjeväckande misstag? Som solkar hans person, skvätter upp på hans sidor? Har han nu själv gått vilse, vad kommer han att finna?

Klara

Litte teoretiskt Motstånd! på morgonkvisten

2006-12-14T08:23:00.000+01:00

"...constructionism offers a bold invitation to transform social life, to build new futures. Transforming ourselves, our relationships or our culture need not await the intervention of some expert, a set of laws, public politics or the like. As we speak and write at this moment we participate in creating the future - for good or ill. If we long for change, we must also confront the challenge of generating new meanings, of becomming poetic activists. New patterns of social life are not secured simply by refusing or rejecting the meanings as given - for example, avoiding sexist or racist language. Rather, the strong invitation is for the emergence of new forms of language, ways of interpreting the world, patterns of representation. Invited are generative discourse, that is, ways of talking and writing (and otherwise representing) that simultaneously challenge existing traditions of understanding, and offer new possibilities for action."

Ur: An invitation to social construction av Kenneth J. Gergen

Klara

Skräck och Blod matar den hungrige

2006-12-14T08:05:00.000+01:00

Först var det Ebola och sedan kom Milleniebomben, sedan Antrax, Cancerogena ämnen i chips, Sars, Fågelinfluensan och nu Vattnet som Svämmar över Alla Bräddar! Beware! Beware! Löpsedlarna har svarta rubriker och tio sidor special. Och omärkligt tassar det senaste Sensationeriet ut genom bakdörren (Sars? Vem bryr sig?) medan EXTRA EXTRA KAOS OCH SKRÄCK står och frustar på hallmattan. I filmen Planeten dunkar ödesmättat oljeborrarna så häftigt att det påminner om en musikvideo. Nyskapande! Och skräckslaget, obehagligt, omöjligt att ta till sig. Trots alla miljönyheter är miljöjournalistiken sorgligt eftersatt enligt en artikel jag nyss läste. Men vad kan man då göra? Vad kan man göra? ropar man förtvivlat medan visioner ur amerikanska filmer följer en på kvällspromenaden. Beware Beware! ropar löpsedlarna dövt tillbaka. You didn´t turn out the lights when you left!

Klara

Vardag och blask

2006-12-06T15:37:00.000+01:00

Alltså.
För trött för att tänka. För att skriva. För att stänga av datorn. Dålig smak i munnen. Lite bildskärmsyrsel.
Borde väl äta igen, i god tid innan vi ska gå och träna. Svett är nog precis vad den här dagen behöver! Istället för: grupparbete som släpar sig framåt. Prenumerantregister som gör mig förvirrad... Alla dessa poster och namn och att programmet inte fattar att 10 är en siffra större än 3!

Den väldigt irriterande känslan av att ingenting blir riktigt så bra som det borde. Och att en fri dag med massor av tid liksom bara har gått åt till ingenting. Frustration! och nu mörknar det, och jag har inte ens varit utanför dörren idag.

/elin

Here goes: populärkultur!

2006-11-30T22:28:00.000+01:00

”Pirates of the Caribbean!”, säger dom, och dom talar i kursiver. Åh, ja ja, tänker jag och ler lite. För ett halvår sen var det Harry Potter och Hermione, eller The Sims 2, men nu. Å, Pirates of the Caribbean TVÅ har kommit ut!
Och dom är väl ändå för små för att det ska pirra av Orlando eller Johnny?? Så vad är det då? Hur kul kan det vara?

Trodde jag.

Det behöver inte pirra. Hela filmen pirrar.
Dam dam dam-daram går musiken, nåt blås är det, och trummor såklart. Taktfast, militäriskt. Det är värjor, det är båtar.
Och: det är män i vidärmade skjortor, det är trekantiga hattar. Jamenvisst, så enkelt trycker man på MINA knappar. Harre!

Men nå, hur som helst, det var nu INTE männen i de trekantiga hattarna (i singular, visserligen, ursäkta dramatiken) det skulle handla. Det var om den allmänt fartfyllda stämningen. Javisst: dödskallepirater och en och annan blodig värja och exploderande krutdurk. Ge publiken vad den vill ha! Och mig.

En parentes här: Att inte ha teve är trevligt på många sätt, som ni nog kan föreställa er. Reklamen, skvalet, bla bla. Men oj vad jag saknar det när jag kommer hem efter tex en skrivarkurskväll, lagom trött och mosig efter att ardrenalindampet har lagt sig. Å vad lite Top Model eller Extreme Home Make over skulle sitta fint då. Lagom slabbigt, som en stor muffin… Men icke.
Så istället: Pirater! Och jag har ju redan en vurm, här, kan man säga. Minst sagt. Long John Silver och sen var det liksom kört. Ojojoj.
Jag läste om Captain Morgan och Blackbeard, om Captain England och om Anne Bonny och Mary Reid. Det har jag ju skrivit om förresten, i konstruktionsnumret.

Äventyrens öar, allt det där. Skepp och plundring och R. sade en gång för rätt många år sedan att ”jag förstår faktiskt inte hur man kan romantisera över mördare och våldtäktsmän.” Och nä, if you put it that way. Men jag kan inte hjälpa mig.
Och nu, herreminje! En stilig man i skjorta och trekantig hatt. Skepp och änterhakar och förlig vind och öar och till och med en kod. Även om ingen fick svarta lappen som på Long Johns tid.

Men ja, om jag ska runda av här...

yo ho ho och en flaska med rom

/Elin

Shout outs till M.

2006-11-29T18:15:00.000+01:00

En debutant i Göteborgs-Posten!
Martina, känd från o-tidskrift, "ger ordet pretentiös ett ansikte."

Gött å se!

Snart, snart...

2006-11-27T16:08:00.000+01:00

Vi vet ju att ni väntar, att ni håller andan, rullar tummarna, pillar sönder öletiketter och alla andra nervösa tics ni har för er.

Men lugn, bara lugn!
Fantasin vet, Fantasin hör, Fantasin tröstar, Fantasin är räddaren i nöden.
Tro-numret kommer i december! Nu kan det sägas, för nu finns det en pdf. Som vanligt förstår vi inte exakt hur det gått till, men här är den! Så redan innan jul borde alla ni prenumeranter få tidskriften i brevlådan.

Nä, men du har väl inte glömt att förnya din prenumeration?!

Det är sån grym ordning på mina papper

2006-11-17T19:59:00.000+01:00

Kontorsmaterial (detta ändlösa ämne till njutning, senast igår fick undertecknad spatt inne på Wettergrens vid åsynen av mappar, anteckningsböcker etc samt otroligt fina fickalmenackor över 2007. Sån tur att jag inte redan köpt en. Sån tur att detta var året då jag överraskade mig själv och inte köpte en likadan som de föregående (herregud!) minst fyra åren! Nu blev det vinröd spiralbunden med svarta blomslingor och svart resårband att hålla ihop med, och eheu: den har en liten plastficka längst bak!
Ooh, det känns som om jag modebloggar, är det så här det känns, Therese? Att få lov att ge sig hän åt beskrivningar av saker man gillar. Nice! Men alltså) diskuteras nästgårds, hos Malte .
Kommentarsdiskussionen har dock utvecklats, via post-it-lappar, till att istället handla om litteratur: mastodontromaner kontra kortprosa eller något ditåt. Och undertecknad fick ett helt klart indecent proposal från Pietro (Maglio på Modernista (är Mordernista en freudiansk?) förmodar jag)!
Allt kan hända!

Elin

Lite allt möjligt mumsigt, upphittat längs vägkanten.

2006-11-13T17:05:00.000+01:00

På o-tidskrift skriver dom om vårbokskatalogerna (som verkar vara nåt man borde bry sig om, men fantasin står undrande med böcker upp till knäna och griper tag i det som flyter förbi. En fantasyungdomsroman, en Purpurfärgen, en annan, en tredje, en femte).
(fast vi hejar förstås på Sara H som kommer med nummer två!)

Och Betty är på gång igen.

Det regnar kallt höstregn över Göteborg och Nina Simone sjunger sitt allra vackraste:
I wish I knew how it would feel to be free.
I wish you could know what it means to be me,
then you'd see and agree that every man should be free.
I wish I could live like I'm longing to live.